Tyck Korrekt

Juholtska inbördeskriget

2012-01-15T04:20:00.003+01:00

Det är en strid på gång i Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Det är allmänt känt att Socialdemokraterna består av en högerfalang och en vänsterfalang. Dessa har haft en dragkamp tidigare där dom försöker styra partiets politik åt det hållet dom representerar. Detta är på inget sätt fel, och är en ganska naturlig del i ett stort partis arbete. Det kommer alltid finnas lite skilda åsikter. Med ett stort parti kommer dessa människor med skilda åsikter hitta människor som har samma skilda åsikter.

Men partiet har alltid lyckats hålla ihop. Kanske beror det på att yttre fiender alltid skapar sammanhållning? Kanske har alla inom partiet ändå kunnat se likheter med sina partikamrater för att ändå kunna arbeta mot ett gemensamt mål? Vilket som nu är fallet är irrelevant för tillfället.

Problemen började på allvar i september 2006. Det var året när Göran Persson förlorade valet och vi fick en alliansregering. Göran Persson har styrt partiet länge och hållit falangerna nere. Han representerade kanske det gemensamma målet vilket gjorde att alla höll sig i leden.

Men efter valet avgick han. Mona Sahlin blev partiledare. I detta läget var partiet lite sårbart, och som i alla omorganisationer så tar det lite tid för dammet att lägga sig igen och för folk att hitta sina platser. Detta gäller förmodligen extra mycket i ett politiska parti där folk faktiskt är med för att försöka få inflytande. Det gäller nog alla partier.

Men jag tror det var i ungefär den här tiden något gick snett. I maktvakuumet efter Göran Persson så fick aldrig Mona Sahlin den makten som tidigare tillhörde ordföranden för partiet. Det var partistyrelsen och i synnerhet verkställande utskottet som behöll den, och dom tänkte inte ge upp den.

Mona Sahlin försökte få igenom sin politik. Hennes tydligaste ställningstagande var att få ihop ett tight samarbete med Miljöpartiet, och samtidigt utesluta Vänsterpartiet från detta samarbete. Men det gick inte hem. Partistyrelsen gick inte med på det och körde över Mona Sahlin. Alla minns väl bilden från valet 2010 med alla partiledarna som stack ut huvudet ur tågfönstret? (om inte: här)
Det var nog meningen att den skulle representera sammanhållningen och det gemensamma. Istället är den ett tecken på att kriget brutit ut.

Efter det fick partistyrelsen blodad tand. Det kändes inte lika kul längre att följa en ledare när man precis fått ner henne på knäna. Efter det var Mona Sahlins auktoritet inom partiet mest en fasad.

Som galjonsfigur utan att ha makten var förstås Mona Sahlin en ypperlig syndabock. Det bevisades också genom att hon fick gå efter valförlusten.

Här är en artikel från 2010 i Sydsvenska dagbladet om verkställande utskottet.

När det nu är flera människor som delar på makten så är det förstås så att tidigare nämnda falanger börjar försöka dra i trådarna. Det var väldigt många som tackade nej till att bli partiledare efter Mona Sahlin. Dom insåg väl att det var en ganska dålig situation att sätta sig i. Svikande väljare, partistyrelse i bråk och ett färskt exempel på att det leder till att partiledaren blir syndabock. Ingen ville riskera sin höga position i partiet för att sedan bli utkastad i nästa ögonblick. Folk som hade något att förlora höll sig stilla i båten.

Eftersom partistyrelsen inte kunde enas om vilken falang som skulle få ta över makten så valde dom att göra en kompromiss. Kanske inget utmärkt val, men det fanns inte så mycket annat man kunde göra. Det var då jakten på en partiledare började.

Man letade efter en person som båda sidorna kunde enas om. Eftersom det inte gick att hitta någon som båda sidorna var nöjda med, så fick man helt enkelt hitta en som båda sidorna var missnöjda med. Det är inte vidare situation, och det är förmodligen därför som det tog så lång tid att hitta Håkan Juholt. Det är inte lätt att enas om något som ingen vill. Håkan Juholt fick alltså jobbet för att ingen ville ha honom egentligen. Hade var också lite av en outsider i partiet. Har man inte tagit en sida så har man inga vänner, och framförallt få fiender.

Som outsider så har han inte varit så högt ställd i partiet. I sin hemkommun Oskarshamn så är hans tydligaste bidrag till lokalpolitiken att han föreslog att asfaltera alla grönområden för att minska underhållskostnaderna. Nu har han varit riksdagsman ett bra tag. Men denna position hade han egentligen inte så mycket att förlora. Visst, det är aldrig kul att bli av med det jobbet, men i jämförelse med att bli partiledare måste det varit som att välja mellan att bo kvar i en liten lägenhet eller flytta till ett slott. Man skiter i om man förlorar lägenheten i det läget! Allt är ju ett avvägande mellan risk/belöning. Håkan Juholt nappade.

Den oundvikliga katastrofen har börjat, men nu börjar det synas. Som med Titanic så tar det ett tag innan vattnet fyllt båten och den sjunker istället för att luta. Håkan Juholt blir förstås inte en långvarig partiledare. Med ett parti som bara faller och faller, utan makt samt en partistyrelse som ser en som syndabock är det bara en tidsfråga. Att partiet inser detta själva är tydligt. Striderna i media handlar inte om positioner i partiet nu. Dom handlar om kommande positioner. Precis som i Schack så måste man tänka många drag in i framtiden, inte bara nästa.

Slaget håller på att utkämpas just nu. Många namn har gett sig in i debatten. Alla härstammar från den lilla partistyrelsen. Inte konstigt att valberedningen höll sina dörrar stängda med så här mycket osämja bakom dom!

Men den här taktiken att tillsätta en person och sedan förvänta sig att den ska fixa så allt blir som det var förr så är det omöjligt att rädda det som återstår av partiet. Socialdemokratiska Arbetarepartiet gör som Englands fotbollslandslag har gjort med sina tränare. Ni minns väl Svennisyran för några år sedan? England lever i en drömvärld där dom tror att det är självklart att dom ska vara med i finalen i alla tävlingar. När detta sedan inte händer så är det "någons" fel. Detta råkar vara tränaren allt som oftast. Att England storhetstid i fotbollen är förbi verkar ingen våga tänka. Istället går laget kräftgång med nya tränare hela tiden som sparkas så fort dom förlorat en match. Det leder bara till att dom aldrig kan ta till vara på den potential dom har kvar.

Precis likadant gör nu Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Dom lever kvar i tron att dom är ett statsbärande parti som ska ha runt 55 % av rösterna utan ansträngning, och har dom inte det så är det någons fel. Att då sparka bort personen i ledarposition kommer inte lösa problemet, bara fortsätta striderna när en ny måste utses. Man måste inse att det kommer inte komma en frälsare som direkt fixar allt och gör så att rösterna återgår till det "normala". Om Socialdemokraterna fortsätter så här kommer rösterna fortsätta att försvinna. Det är dags att sluta leva i förnekelse om att partiet inte är synonymt med svensk politik längre.

Sverige behöver en opposition. Det är bara att titta på alla möjligheter som Socialdemokraterna hade kunnat ta till vara på. Hela Carema-situationen är ju nästan garanterad att kunna återfå ett rejält antal procentenheter! Men det är bara tomt i media, förutom ett och annat debattinlägg om hur allt är Juholts fel.

Religiöst hatbrott

2011-06-18T18:59:00.002+02:00

Jag skrev sist om religioners makt och vad dom inte har makt över. Jag tänker fortsätta i det spåret även idag. Idag ska det nämligen handla om det ultimata hatbrottet; religiös extremism.
Enligt Wikipedia så är åklagarväsendets definition av hatbrott: "Med hatbrott avses hets mot folkgrupp, olaga diskriminering, homofobiska brott, våld och hot m.m. mot förtroendevalda samt andra typer av brott där ett motiv varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet".

Det här tolkar många som att hatbrott är när man utser en viss grupp att hata, t.ex. homosexuella eller danskar. Vad jag tycker är att det är precis lika mycket hatbrott när man anser att folk som INTE är något utsätts för hat. För homofobi är ju inte begränsad till bara mot homosexuella. Egentligen är det en mycket bättre beskrivning att homofoba hatar alla som INTE är heterosexuella. Att bara hata homosexuella gör ju att man inte borde ha något emot transvestiter eller bisexuella, vilket knappast kan ses som representativt för majoriteten av homofoba människor.
Hatet är alltså mot allt som inte är heterosexuellt, och inte begränsat till just en annan specifik grupp. Det är hatet mot alla som INTE tillhör just en specifik grupp som är grejen.

Så vad händer om vi applicerar den här definitionen av hatbrott? Helt plötsligt så skapas mängder med nya grupper som kan utsättas för hatbrott. Massmord har begåtts som man motiverat med att dom INTE tillhör en specifik grupp. Vilket grupp dom tillhör har ofta varit irrelevant, man dödar alla rakt av. Hitler dödade Romer, Judar, homosexuella och kommunister lite hur han ville. Där har vi etnicitet, religion, sexuell läggning och politiska åsikter, allt i samma exempel! Man kan säga att jag dödade två (eller fyra?) fåglar med en sten. Vilket är en absurt passande liknelse i det här fallet...
Allt körde han ihop till en klump som sedan hatades. Dom hatades alltså allihop för att dom INTE var nazister, och därmed fiender som skulle dödas. Nu kanske någon av er börjar tänka på Godwins lag, men det struntar jag i. Det kan knappast vara fel att ta upp nazister i ett inlägg om hatbrott.

Poängen med det här inlägget är att religioner skyddar sig själva bakom religionsfriheten. Det är en grundlag som låter folk välja religion själva. Det är inte en lag gjord för att skydda religionerna i sig! Vissa religioner anser sig ha rätt att ogilla folk som inte tillhör den egna religionen. Detta anser jag är hatbrott. Terrorism måste ju helt klart vara ett exempel på hatbrott. Man kan ju knappast hata mer än att man är villig att dö för att andra ska dö. Att begå ett brott som motiveras med att offret INTE tillhör den egna religionen borde därför vara ett hatbrott. Brott som skulle kunna vara aktuella att vara hatbrott är förutom terrorism också rån, misshandel, diskriminering och annan kränkande behandling. Religiös extremism måste ju vara ett hatbrott, och som dessutom är baserad på hat mot alla som INTE tillhör den egna gruppen.

Och hatar man en grupp som inte tillhör ens egen religion så kan man knappast vara för religionsfriheten. Och då bryter ens tro mot religionsfriheten, vilket knappast kan tillåtas genom att man gömmer sig bakom religionsfriheten!

Religioners inflytande

2011-05-25T15:02:00.002+02:00

Religioner har alltid haft stor makt. Många länder har fortfarande en statsreligion som styr rent politiskt, och dom länderna som inte har det har religionsfrihet. Finns säkert undantag, men det tar vi någon annan gång. Nu pratar vi om religion i moderna länder i västvärlden med religionsfrihet.
I dessa länder är det helt fritt att välja vilken religion man tror på, och man får också utöva den. Men här kommer ett litet krux. Vad händer om denna religion inte är kompatibel med övriga samhället? Vad händer om en religion anser att utövarna har rätt att döda andra? Ett så grovt exempel är inte särskilt vanligt. Det är ju inte så vanligt att kristna vill stena folk som klipper gräset en söndag, även om dess heliga skrift förespråkar det. Det finns visserligen terrorister som anser att dom har denna rätten på sin sida, men än så länge är det inte något förankrat synsätt i samhället. Däremot tar sig religioner andra friheter.
Själv anser jag att samhället ska vara självständigt från religioner och fungera utan att motiveras, styras eller vika sig för religioner eller utövare av religioner vars beslut påverkas av "heliga skrifter". Efter att styret och liven har fastställts så kan religionsfriheten börja gälla. Då kan folk spendera sina intjänade pengar efter skatt på kollekt. Då kan dom använda sin fritid till att be. Och då kan dom bete sig som dom vill, så länge dom INTE bryter mot dom lagar som det sekulära samhället satt upp tidigare. Detta förutsätter förstås att det sekulära samhället (om det ens är möjligt att det styrs helt sekulärt, men man kan ju sträva mot det) inte har massa morallagar.
Eftersom detta gör att lagarna kommer i första hand och religiösa påbud i andra hand så kan ingen bryta mot lagarna med en religiös motivering. Min huvudtes i det här inlägget är att en religion inte har rätt att påverka andra än sina egna följare. Det går ju inte att utesluta att det påverkar på vissa sätt. Att någon ser en kyrka är ju oundvikligt, men det får man väl se som en sekundär påverkan, och då har religionsutövare samma rättigheter som vem som helst som vill bygga ett högt hus. Det är den primära påverkan där religiösa samfund inte ska ha en särställning jämfört med privata företag, organisationer eller enskilda personer. Att bygga nya kyrktorn som ringer i klockorna ofta tycker jag definitivt ska behöva motiveras för att man inte ska se det som att folk i omgivningen störs av det. Precis som evenemang med hög ljudvolym stör så ska kyrkors ljudnivå begränsas. Detta gäller förstås även minareter med bönutrop flera gånger om dagen, och om synagogor för oljud på något sätt ska det också behandlas lika.
Med sådana regler är det förstås helt klart att folk inte får mörda i sin religions namn, och sådana brott ska bemötas minst lika hårt som icke religiöst motiverade brott. Men nu kommer vi till mindre problem, inte så grova som mord. Ska en religiös utövare få bära vapen som religionen förespråkar, eller ska dom följa samma lagar som hindrar folk från att ta tårgas i väskan för att förhindra överfall? I ett fall för ett tag sedan så fick en Sikh ha kniv i skolan. Vilket går först i det läget, lagen eller religionen? Får religioner bryta mot samhällets lagar med religionsfriheten som stöd? I det här fallet så ska kniven inte varit särskilt vass, men enligt mig så borde ändå inte detta motiveras med religion. Då får man undersöka om trubbiga knivar är farligt i skolan, och sedan får man införa tillstånd för alla att bära trubbiga knivar. Religion kan vara en anledning att utreda om det finns behov av att förbjuda en sak, men religion ska aldrig vara ett skäl att kringgå lagar.
Det finns fler exempel. För ett tag sedan så var det en Sikh som ville bära turban i sitt jobb som bussförare. Det har även varit mängder med fall där folk bär burka eller sjal, både i Sverige och utomlands. Mycket oväsen har det varit i Frankrike. I sådana lägen tycker jag man ska undersöka om det är motiverat med uniform som bussförare, eller om det är nödvändigt att skolungar ser sina lärare i ögonen. DN har skrivit om ett beslut om att det är motiverat. Det är precis så jag tycker att det ska gå till. Man väcker en fråga om det är nödvändigt, därefter utvärderar man och undersöker det, och därefter antingen tillåter man det, eller förbjuder det. Och då ska förbudet eller tillåtelsen gälla alla, inte bara utövare av en viss religion. Och det är då vi kommer tillbaka till huvudbudskapet; att religioner inte får styra andra än sina utövare. För om religioner börjar styra saker så har jag motiverat varför dom inte ska kunna ge rättigheter. Nu kommer jag till att när religioner inför begränsningar. Dessa begränsningar kan omöjligt påtvingas folk som inte är utövare av den religionen. Religioner ska ha absolut noll makt över mig, och jag ser ingen religion som någon som helst auktoritet. Att någon då motiverar och förbjuder mig och motiverar detta med en tusentals år gammal bok som omtolkas ständigt och översatts fram och tillbaka under årtusenden är en grov kränkning mot allt vad ett modern fritt samhälle står för.

En religion kan alltså inte ge rättigheter till någon. Den kan bara ge skyldigheter, och detta endast mot sina egna utövare. Om man då enligt sin religion känner att man måste bära ett plagg som inte fungerar i ett yrkesutövande (enligt en utförd undersökning som i tidigare länk) så måste man inse att det är inte arbetsgivaren som hindrar en från att ta jobbet. Det är religionen som via sina begränsningar för sina utövare. Och där får man faktiskt skylla sig själv. Precis som allt i livet så får man styras av vad man tycker. En människa som är djurrättsaktivist kan inte jobba som djurförsökstekniker, och skulle förmodligen aldrig vilja det heller. En anarkist vill förmodligen inte bli polis, och skulle förmodligen inte bedömas som lämplig om han försökte det heller. En tondöv kan inte bli musiker, och en utan bollkänsla kan inte bli fotbollsproffs. Och en person som måste bära vissa plagg kan inte jobba på ett jobb där uniform är motiverat. Det är personens val av religion och religionen i sig som inför dom begränsningarna, och man kan inte bortse från sådant.

Rennäringen i Sverige

2011-04-27T01:03:00.005+02:00

Kulturarv är något som vi vill bevara. Samiska kulturen är en del av Sverige som på alla sätt och vis är värd att bevara. Nu i veckan kommer en dom om rennäringen. Beslutet kom nu. Däremot finns det flera olika skäl till att sättet som rennäringen bedrivs på idag är fel.

Ekonomiskt:
Om rennäringen bedrivs med skattemedel för att bevara kulturen så måste vi givetvis vara sparsamma precis som vi är inom alla andra områden som t.ex. skola, vård och omsorg. Vi borde då begränsa renbetesområdet till att vara så litet som möjligt men stort nog att bevara kulturen. Antalet renar ska vara tillräckligt stort för att det ska fungera, men inte större för då finns det andra områden som är viktigare att prioritera. Nu täcker renbetesområdet mycket stora delar av Sverige: "Större delen av Norrbotten, Västerbotten och Jämtland är att betrakta som renskötselområde enligt gammal sedvanerätt. Det slutsatsen drar den så kallade Gränsdragningskommissionen i en utredning". Det är inte hållbart att viga stora delar av landet till kulturella ändamål när det dessutom sedan tillåts expandera till storlek som är större än vad det någonsin varit, både till antal renar och yta.

Biologiskt:
Vi kan inte tillåta att naturen sätts i andra hand för en industri. Precis som en fabrik inte får släppa ut kemikalier så kan inte en bransch tillåtas kräva att arter utrotas för att branschen ska kunna frodas. Det är tydligt fastställt i miljöbalken. I Sverige så är vargens utbredning rejält isolerad eftersom det saknas varg i hela renbetesområdet i princip. Det tillåts inte att det sker spridning över området särskilt ofta vilket försämrar läget för arten även på andra ställen i landet eftersom renbetesområdet delar landet och skär av spridningsvägar. Likadant är det för många andra rovdjur som lodjur, järv och björn. I dessa glesbefolkade områden borde dessa arter frodas utan problem, men på grund av ekonomiska intressen så begränsas deras utbredning. Vildrenen som tidigare också fanns i landet är helt utrotad i Sverige. Ingen annan bransch i Sverige i modern tid har kunnat utrota en art i det vilda för sin egen skull. Närmast kommer vargen som jägarförbundet vill utrota för att gynna sin nöjesjakt.

Diskriminering:
För att få bedriva renskötsel så måste man vara medlem i en sameby. Det är inte hållbart att dela upp människor efter ursprung och ge dom olika regler att rätta sig efter, samt olika fördelar just för sitt ursprung. Att sortera in folk efter vilken folkgrupp som dom härstammar ifrån är något som samer råkat ut för tidigare. Det är knappast vettigare att göra samma sak igen för att särskilja samer från andra människor, oavsett vilken grupp det är som vill skilja sig från vilken.
Dessutom är det inte alla samer som får bedriva renskötsel. Renskötseln domineras av vissa familjer och samebyar vilket leder till konflikter inom den samiska befolkningen.

Kulturellt:
Den klassiska rennäringen som är argumentet till att det ska bevaras av kulturella skäl är helt enkelt inte förekommande på så värst många ställen. Nu för tiden så används snöskoter och helikopter för att valla flockarna. Det är knappast kulturellt hållbart att modernisera en bransch som vars enda existensberättigande är för att bevara en speciell kultur som är nomadisk och nära naturen. Dessutom fraktas renarna med lastbil mellan betesområden. Antingen är det en bransch som är till för att uppfylla ett behov hos konsumenter (i form av renkött) och då ska den bära sig själv ekonomiskt, eller så ska kulturen bevaras så ursprunglig som möjligt och få stöd av skattepengar för att få folk att bevara kulturen. Det går inte att industrialisera rennäringen samtidigt som man bevarar den i sin ursprungliga form.

Markägande:
Eftersom rennäringen kräver så gigantiskt stora arealer som var för sig bara används under en mycket liten del av året så behöver renägarna inte äga betesområdena. Det leder till konflikter med folk som faktiskt äger marken. Detta är problem som funnits länge och är ett arv från tiden då man koloniserade dessa ytterst sällan använda områden. Eftersom det fortfarande finns konflikter så måste det bli tydligare regler eller några andra kompromisser.

Andra näringar:
I norra delarna av landet så är det mycket skogsbruk. Skog behöver planteras när man huggit ner området. Under denna period är den unga skogen mycket ömtålig för bete. Att då driva hjordar med renar över området kan bara resultera i en sak: omplantering behövs. Detta blir mycket dyrt efter ett tag. Man kan inte låta en sorts företag köra över andra företags intressen på det sättet.

Feminism som ser ned på kvinnor

2011-04-07T14:33:00.003+02:00

Jämställdhet är ett viktigt ord och ännu viktigare är det att det faktiskt eftersträvas. Det gör också att många försöker jobba mot det, vilket förstås är alldeles utmärkt. I nyheterna är det aktuellt nästan varje dag: 1 2 är två nyheter på DN bara idag.
Vad som är lite mindre utmärkt är att det inte är alltid som det är på produktiva sätt som det arbetet bedrivs. Vi har ett feministiskt parti i landet (som inte fick så värst många röster trots mycket uppmärksamhet i media) som verkar vara väldigt drabbat av just ickeproduktivt arbete. Vad dom säger och gör har nog dom flesta sina åsikter om och har lite koll på varför man inte tycker dom är värda en röst i ett val. Mycket kritik har varit att dom varit inställda på kvinnors rättigheter och inget annat. Inga rättigheter för någon annan har ens övervägts. Inte heller några skyldigheter för kvinnor har det funderats över. Och det är där vi har problemet som det är inlägget handlar om. Att kräva bra saker är INTE lösningen på hur samhället är uppbyggt. Det är lika produktivt som att skrika "allt är fel!". Folk kommer bara uthärda ens tjat, och när man inte orkar stå ut längre med klagandet så kommer ett svar i form av "men gör det bättre själv då!".
Klagandet och krav på samhället är bra för att få fram vilket mål man vill ha. EFTER det kommer det riktiga arbetet, och det är att planera hur man ska nå dit, samt att ta sig dit. Och det är ett fält som totalt misslyckats i F!:s planering, och även väldigt många andra organisationer som jobbar för jämställdhet.

Det finns många exempel på vad F! och liknande grupper har försökt göra. Det dom har gemensamt är att dom ser en skillnad i samhället mellan könen. Därefter försöker man med politisk påverkan ändra på omständigheter och allt runt omkring så att resultatet är att det inte längre finns någon skillnad. Det är inget annat än att lindra symptomen, och är därmed inget steg alls mot jämställdhet. Tvärtom är det ett steg FRÅN jämställdhet. Många har argumenterat att detta bara skapar diskriminering mot män, men det är gammal skåpmat. Visst är det så att man inte kan få bort orättvisor med fler orättvisor, men det är att sparka in öppna dörrar.

Mitt argument är att när man stiftar regler och annat som ger olika rättigheter och skyldigheter (oftast i kvinnors favör) så ökar det inte bara orättvisorna. Det ökar fördomarna och föraktet mot kvinnor, och därmed förvärrar grundproblemet i hela jämställdhetsdebatten. Man byter alltså en väldigt temporär lindring av symptomen mot att den riktiga sjukdomen blir värre. Det är som att behandla cancer med en radioaktiv peruk för att dölja håravfallet! Man förvärrar cancern mot att det ser lite bättre ut ett tag.

När samhället börjar sätta upp regler för att skydda kvinnor, förbättra deras chanser att ta sig in på olika yrkesområden eller att dom får särskilda lagar (kvinnofrid, kvotering, kvinnomisshandel, tjejtaxa, självförsvar, särskilda parkeringsplatser o.s.v.) så förstärker det bilden av att kvinnor BEHÖVER sådant. Och hur ska man tolka det? Den givna tolkningen är att det är för att dom är svaga, oansvariga, kan inte ta konsekvenserna av handlandet och förstår inte riktigt allt. Allt vurmande för kvinnor leder tyder alltså på ett grundläggande förakt för kvinnors framförallt mentala förmågor. "Sjäääälvklart ska lilla gumman ha lite högre lön, hon är ju för dum för att lyckas nå dit utan mina goda gärningar och snällhet".

När man börjar designa samhället med regler och rutiner som särbehandlar könen så ger det signaler om att det faktiskt finns skillnader som motiverar en särbehandling. Och då är det i princip ett erkännande av samhället att kvinnor är sämre. Och på så sätt motverkas den grundläggande principen för jämställdhet bara för att kortsiktigt putsa till statistiken.

Media - partiska av sin natur

2011-03-06T18:19:00.003+01:00

Oberoende media är en dröm för många demokratitörstande samhällen. Jasminupploppen som pågår nu i flera länder visar hur viktigt det är att media får finnas och att inget politiskt förtryck hindrar utgivningen. Media har en viktig funktion i samhället och att det får finnas andra röster än politikernas själva är en förutsättning för en fungerande demokrati.

MEN...

Folk verkar inte alltid inse vad media är för något. Många talar om lobbyorganisationer, att politiker försöker smöra för vissa företag och ta beslut som ska gynna dom. Folk verkar inte riktigt förstå att tidningar också är företag. Men ändå har dessa i princip monopol på tryckandet av åsikter. I DN idag så tycker man det är viktigt med personval för att få insyn och skriver idag: "På grund av att påverkansarbete är en så pass komplex sak kan en utredning därför vara välkommen, och att reda ut vad som ska vara tillåtet i fråga om lobbyism". Efterfrågas samma utredning om vad som ska vara tillåtet att trycka i tidningar?
Ibland glömmer även mediaföretagen bort det och då kommer underliga åsikter som det här exemplet från Expressen. Att företag anser att det är odemokratiskt att valda politiker kommunicerar direkt med sina väljare utan att det först ska filtreras av företag med pengaintresse är skrämmande. Inser inte folk att pressen faktiskt har som affärsidé att trycka ut åsikter och tolkningar av saker? Hur stor chans är det att ett företag som har en sådan makt inte använder den? När folk gnäller på stora företag som Coca-cola, McDonalds och IKEA att dom utnyttjar sin situation, håller på med hjärntvätt och inte skyr några medel för att komma ut ett steg framför konkurrenterna efter varje batalj. Är det då sannolikt att företag som sysslar med just åsiktstolkning, granskning och PR inte använder sig av dessa knep också?

Tidningar som ofta tjänar mycket på lösnummer jobbar hårt för att få fram lockande löpsedlar. Nyhetssändningar har småsnuttar med "i nyheterna senare ikväll:" där dom gör reklam för sitt program och har några sekunder på sig att få tittarnas intresse.
Det är ganska uppenbart att en stor nyhet är en kassako. Ju större nyheter, desto fler tittare/läsare/köpare får man. Kopplingen Stora nyheter => Pengar är illa dold.
Med det sambandet fastställt så inser man ganska snabbt att media har ett egenintresse i att förstora nyheter. Helt plötsligt så blir löpsedelkulturen löjligt genomskinlig. Varenda ord som skrivs med stora bokstäver görs av en redaktör med endast ett intresse. Och det intresset är inte att "folket måste få veta!" som dom envist hävdar.
Säg ett stort företag som så ivrigt som medieföretagen hävdar att hela deras existens beror på nöjet att få sprida sin godhet till sina kunder! Inget säljsnack här inte...

När nyheterna nu ivrigt blåses upp till gigantiska proportioner för att få så mycket pengar som möjligt så genomskådar ändå folk inte tidningars väldiga intresse i schlagerfestivaler, skidmedaljer och annat totalt onödigt egentligen för enskilda individers liv. Skapade nyheter är bra nyheter.
Får man dessutom in kundkretsen i ett cirkelresongemang blir det som en tryckpress för pengar. Alla tittar på schlagerfestivalen, så då skriver dom om det. Om dom skriver om det så vet alla om det. Om alla vet om det så pratar alla om det. Om alla pratar om det så "måste" man titta, annars är man ju utanför! Allt detta leder till en ond cirkel där meningslösa nyheter pressas på folket. Socialt tryck från omgivningen och viljan att vara med i gemenskapen gör att folk sväljer skiten. Socialt tryck många gånger större än patriarkalt förtryck, heteronorm och skönhetsideal. Men vem trycker i sin tidning och pratar emot denna fördummande smörja som bara fyller folkets tid med irrelevant skvaller? Ingen. Det är ju inte bra för tittarsiffrorna eller för försäljningen. Och därmed är sista spiken satt i den i media så ofta upprepade lögnen att man gör det för folkets skull.

Bildt och utrikespolitiken

2011-03-01T18:55:00.003+01:00

Ingen har väl missat revolutionerna och kaoset i Tunisien, Libyen och Egypten? Ingen har väl heller missat naiva kommentarer och ilska riktad mot vår besserwisser till utrikesminister? I artiklar som den här från expressen så konstateras det att Obama vågar säga att Khadaffi ska avgå, men inte Bildt. Bildt svarar med att Sverige inte heller krävde Gorbatjovs avgång. Tidningen uppmanar gång på gång att Sverige i princip ska välja sida, d.v.s. säga att Khadaffi är ond och att revolutionerna (och revolutionärerna) är goda, saken dom strider för är god, och vi stödjer det dom kämpar för och sättet dom gör det på.
Aftonbladet tycker att genom att inte ge stöd till demonstranterna så gillar Bildt Khadaffi.
Jan Eliasson (S) skäller ut Sveriges flata hållning i DN och säger bland annat: "Det är pinsamt att inte Sverige tydligt visar att mänskliga rättigheter och demokrati måste väljas fullständigt instinktivt när en diktator skjuter sin egen befolkning"
Även Mona Sahlin tycker det i GP.
Faktiskt så angriper hela "rödgröna röran" (för att citera en person som är väldigt aktuell i det här inlägget) Bildt för att han inte hårt går ut och säger att revolutionen är det bästa som hänt mellanöstern sedan Türkhits.

Men detta visar att dom inte förstått hela den riktiga grejen. Precis ALLA dessa artiklar jag tar upp gör detta misstaget. Dom ser nämligen att ta avstånd från Khadaffi som exakt samma sak som att stödja demonstranterna. Flera gånger skrivs det att man "måste välja sida" och i aftonbladet så kräver dom stöd för demonstranterna för att ens kunna anse att Bildt inte är på Khadaffis sida.

Det är ett lätt misstag att göra. Onda mot goda. Till synes demokrati-törstande protester mot en diktator som skjuter mot civila. Man börjar då prata om "antingen är ni med mig, eller emot mig", en retorik som använts av George W Bush för inte så många år sedan. Då gällde det Irak. Då tyckte Bush att det var ett lätt beslut. Ond diktator mot att befria ett land samt att i samma veva bli kvitt terrorism där. Valet var lätt som en plätt. Nu har man varit där i snart 10 år, insyltad i lokala konflikter, allianser som skapas och bryts, samt skillnaderna mellan demokratitörstande demonstranter och terrorister är plötsligt väldigt otydliga. Kritiken mot det kriget har varit enormt inom partierna och tidningarna som ovan tyckt att Bildt inte agerat i en lätt situation och kysst varenda bild av demonstranter.

Ett till exempel?
Spola tillbaka 20 år innan det kriget utbröt. Då var det i Afghanistan. Ett land som blev anfallna av "onda" kommunistiska imperialister i form av Sovjet. I det fallet tyckte också USA att det var skitlätt att välja sida. En fredlig lokalbefolkning som slogs för sin frihet. Mot dessa kom ärkefienden och körde över dom. Pengar och luftvärnsrobotar skickades självklart dit.
Sedan användes en av dessa robotar för att skjuta ned ett civilt trafikflygplan. Ojsan. Inte riktigt meningen att stödja sådana människor va? Ojsan, samma människor stenar flickor som går i skolan. Blir flickorna våldtagna? Stena dom då också! Gamla ruiner som är tusentals år gamla och världsarv? Sådan kultur vill dom inte ha så dom spränger dom statyerna. Finansierar dom sin agenda genom att tvinga bönder att odla opium till hela världen? Nej men oj, det var ju inte det vi ville! Inte heller var USA så sugna på att få två flygplan krashade i centrum av sin största stad heller som tack för deras stöd. Men sådant kan hända. Om man bestämmer sig för att ena sidan är god och andra är ond. Då blir motståndet mot ena sidan automatiskt ett stöd för andra.

Så vad gör då Sverige i den här konflikten? Vi fördömer händelser. Fördömer vi Khadaffis styre senaste 30 åren? Eftersom vi handlat med honom hade det ju varit hyckleri. Det var väl ingen som klagade över att vi skakade hand med honom då han efter att USA gått in i Irak bestämde sig för att avslöja och avsluta hela sitt kärnvapenprogram. I det läget måste man i alla fall försöka bli kompis med honom. Att skrika att han är en ond diktator i det läget hade gjort att vi hade haft kvar kärnvapen i Libyen, eller i alla fall massförstörelsevapen. Här är en artikel från 2003 när dom avbröt sina försök att få massförstörelsevapen. Om vi inte hade bemött det handlandet med gillande, vad hade resultatet blivit då? Ska vi vara så idealistiska att vi vägrar att ens prata med någon som agerar det minsta lilla annorlunda än oss, eller ska vi försöka förhandla med alla och förbättra relationerna så mycket det går på ett mer pragmatiskt sätt? Hade vi inte gjort det senare hade demonstranterna behövt oroa sig för mer än tårgas.

Varför vill vi då inte stödja demonstranterna? För vi vet inte vad som kan hända. Jan Hjärpe må tycka att det hela är sekulärt, och vi hoppas nog alla att det hela kommer resultera i demokrati och yttrandefrihet. Men i Iran var det också en studentrevolt som ville ha frihet. Istället togs det över av religiösa ledare, och resultatet blev flykt av alla sekulariserade från landet, totalt kollapsat land och religiös extremism och isolation från omvärlden.
I en (eventuellt f.d.) diktatur så kommer det vara problem att gå från anarkistiskt kaos och maktvakuum efter en envåldshärskare till demokrati. Strukturen, politiska kulturen och korruption gynnar i det läget bara en ny envåldshärskare som med starka nypor kan lugna landet. En demokratisk rörelse har svårt att ta och behålla makten i ett sådant anarkistiskt läge. Det är i DET HÄR läget som Bildt vill ge stöd. Om vi stöder själva revolten så stöder vi indirekt det som det resulterar i. Vem som än tar makten efter kommer anse att revolten var för att ge honom makten, och därmed ha EU:s stöd. EU kan bara sitta snopet och titta på. Vi måste stödja den ömtåliga demokratiska rörelsen, det är val vi är ute efter, stabilitet och rättssäkerhet som måste frodas där. Att stödja revolten är direkt kontraproduktivt om det är stabilitet man vill ha.

I en stabil miljö kan vi få demokratin att växa. Vem som har makten innan det är irrelevant, och det finns ingen anledning att börja ta ställning för en eller annan sida i en konflikt som ganska säkert kommer avsätta Khadaffi och ge någon annan makten. Den konflikten är överspelad, det tycker även Ryssland. Det är nästa steg vi måste agera för, vem ska bli den där "någon annan"? Det är det intressanta. Det finns inget vi kan tjäna på att börja skrika i takt med ena eller andra sidan i den pågående konflikten.

Fettskatt

2011-01-03T00:42:00.002+01:00

Det var en centerpartist som för någon dag sedan tyckte att en fettskatt skulle vara en bra idé. Denna centerpartist är Stefan Hanna, en lokalpolitiker i Uppsala.
Det enklaste är att bara avfärda honom som en uppmärksamhetssökande politiker. Faktiskt så är det helt rätt att göra det. Han har uttryck åsikter på sin blogg som helt uppenbart bara är för att provocera. Han kallar pensionärer för "svarta hål", vill klä bidragsfuskare i hyenkostymer samt vill "avprogrammera" invandrare från våldsamma regioner. Bland annat.

Men om vi istället faktiskt tittar på möjligheterna för fettskatt och ignorerar lokalpolitikerns roll.
Hela det här bygger på OM det nu skulle vara eftersträvansvärt.

Först måste vi beskatta rätt. Inget godtyckligt beskattande av saker med låg korrelation med osunt leverne. Detta omöjliggör direkt beskattning av socker eller fett eller andra ingredienser i matvaror. Det finns alltid folk som inte är ohälsosamma som gillar att konsumera vissa varor ibland. Någon kanske argumenterar att ju mer man konsumerar desto mer drabbar punktskatten personen, vilket borde leda till att folk som konsumerar mycket (och därmed är mer ohälsosamma) drabbas hårdare. Men detta är fortfarande godtyckligt. Samma argument kan användas för att berättiga att slå folk som är utomhus på nätterna eftersom brottslingar är ute då. Att några oskyldiga drabbas kompenseras genom att man kommer åt många brottslingar. Detta är förstås fel.
Vi måste hitta ett bättre sätt. Eftersom alla äter, även hälsosamma, så är det korkat att ge sig på matvarorna och beskatta dessa. Tobaksskatt drabbar ju knappast någon som inte röker, så vi måste hitta bättre alternativ.

En väldigt grundläggande tes inom beteendevetenskap är att om man får belöning för något så upprepar man det man belönas för. Om man däremot bestraffas så försöker man bara undvika bestraffningen, men beteendet man bestraffas för försvinner inte. Man ljuger, döljer och smyger med saker istället. Därför är det väldigt svårt att bestraffa på rätt sätt, men belöning ger bra resultat.
Därför föreslår jag i sådana fall att man ska sänka skatten på gymkort och idrottsutövande. Det skulle vara mycket bättre att lägga pengarna på. Men detta leder till att man belönar dom som utövar idrott redan. Och då påverkar vi inte tjockisarna alls i princip, vi bara ger bidrag till en annan grupp, så det är också missriktat. Det kommer ju inte ändra tjockisars situation alls, och jag tvivlar på att majoriteten av överviktiga är det för att priset på gymkort avskräcker dom.

Skulle man fokusera på den gruppen man är ute efter så skulle man då behöva tvångsundersöka alla människor, fastställa vilka som är överviktiga, sedan återupprepa detta senare och då belöna monetärt efteråt om man konstaterar en viktnedgång. Men detta skulle vara oerhört slöseri med resurser som kunde användas bättre än att jaga tjockisar med bedövningsgevär (vilket i.o.f.s. skulle ge dom motion...) t.ex. finansiera sjukvård i katastrofområden. Dessutom skulle det ju vara ett oerhört intrång i mänskligt självbestämmande och på folks frihet. Då kan vi lika gärna avskaffa mataffärer och istället dela ut provisioner dagligen till folk enligt fastställd tabell om kaloribehov.

Slutsats: Dumt jävla förslag.

Assange och konspirationsteorier

2010-12-18T14:21:00.005+01:00

Det här inlägget verkar ha blivit väldigt populärt i Kanada av någon anledning. Hej alla i Kanada!

Internet har på senare tid kryllat av snack om en australiensk journalist. Julian Assange blev ett helgon för många som letar efter idoler eller martyrer. Därefter skapar dom sig en bild av vad dom vill att personen ska vara och stå för. Och självklart så stämmer deras skapade bild av honom helt och hållet överens med vad dom önskar att han är. Matchningen är total och dyrkan tar vid. Argument, logiskt resonemang och sunt förnuft kastas bort och ersätts av önsketänkande, konspirationsteorier samt selektiv blindhet.
Men vad har hänt i fallet då?

Först har vi två kvinnor som anmält Assange för diverse sexuellt förknippade brott. Sedan har en åklagare ansett att bevisningen och allt är tillräckligt starka för att starta en utredning. Mer än så har inte hänt i Sverige, och det behövs absolut inte stoppas in konspirationsteorier eller hemliga förhandlingar med andra länder för att detta ska vara fullt möjligt. Ockhams rakkniv borde användas här, precis som alltid när man ska dra slutsatser. Kan kvinnorna som anmält ljuga? Ja, självklart kan dom det. Ska man förutsätta att dom ljuger? Nej, man ska undersöka det och mycket annat i en rättegång om målet går så långt. Har det gjort det än? Nej. Det är alltså helt i sin ordning att man efter en anmälan börjar undersöka fallet. Att gripa någon eller utfärda en efterlysning tillhör helt klart den här delen av utredningen. Det kan ju knappast vara så att nån måste vara bevisat skyldig innan en utredning påbörjas! Det skulle ju vara jättedumt.

Sedan har vi åklagaren. På vilket sätt har hon gjort något fel? Hon har påbörjat en utredning och lagt fram en interpolefterlysning. Det händer faktiskt ibland, helt utan inblandning från främmande stater eller annat politiskt inflytande i just det fallet. Vi har faktiskt en lag mot ministerstyre som säger att ministrar inte får involvera sig i enskilda fall och påverka tjänstemännen hur dom ska agera i dessa. Det finns inget som säger att det måste vara påtryckningar för att det ska bli som det har blivit. Det räcker med en åklagare som kanske ser karriärmöjligheter i att lägga ned lite mer tid på ett uppmärksammat fall. Det behöver inte ens vara det, det räcker med en åklagare som bara försöker göra sitt jobb.

Vad som händer i England nu är totalt frikopplat från svenska rättsväsendet. Det är Englands sak att behandla fallet och utlämna en efterlyst person till landet som efterlyst honom. Det händer ganska ofta inom EU som har stort samarbete.

Ovanpå detta kommer det massa folk med konspirationsteorier. Visst, vissa politiker i USA har uttryckt sin vilja att gripa och bestraffa Assange. Men dom har inte ens åtalat honom för något än.

Han är absolut inte gripen för något som har med Wikileaks att göra. Men det är väl en tanke som kittlar folk som inte förstår bättre. "Tänk vad häftigt det skulle vara om stora stater försöker förhindra personen som jag dyrkar" dominerar deras tänkande. Allt normalt resonemang förkastas. Precis som inom religion så frodas sekttänkandet och "vi mot dom" så fort folk ifrågasätts. Ett ifrågasättande av Assange ses som ett ifrågasättande av personen som tror på honom och som tror att Assange är en representant för den dyrkande personen. Det gör att folk känner sig sårade och personligt påhoppade och stänger in sig ännu mer.

Dessutom känner sig Assange själv påhoppad och helt plötsligt ogillar hela rättsväsendet i Sverige bara veckor efter att han själv tyckte det var så bra att han både ville bo här samt driva wikileaks.

Dessutom blandar ännu fler idioter in sig i smeten. Idag kom Michael Moore och öppnade sin ljugande käft. Total okunnighet präglar vad han säger. Jag tänker såga det med korta rader

1. Han skriver ett öppet brev till regeringen. Detta är korkat då Sverige som sagt har en lag mot ministerstyre och det är olagligt för regeringen att blanda sig i detta. Precis som Bildt sa för någon vecka sen så har Sverige på det sättet ett fristående rättsväsende.

2. Han tycker att vi ska lägga ned undersökningen och fokusera på att beskydda kvinnorna i landet. Det är det vi försöker göra med det här fallet! Ett av dom mest grundläggande sakerna i att beskydda våldtäktsoffer är väl att börja utreda inkomna anmälningar?

3. Det förekommer många våldtäkter i Sverige. Det är sant. Men samtidigt är våldtäktsbegreppet i Sverige ganska brett om man jämför med andra länder. Sexuellt ofredande och utnyttjande av minderåriga är bara två saker som till viss del blivit inkorporerade i våldtäktsbegreppet och därmed våldtäktsstatistiken. Ska sådan statistik jämföras mellan länder så måste ju självklart definitionen av våldtäkt vara likadan för att jämförelsen ska vara relevant.

4. 90 % av våldtäkterna kommer aldrig till domstol. Detta förs fram som om det på något sätt skulle vara ett argument för att undersökningen av Assange också ska läggas ned. Hur sjutton då? Det visar väl att snarare bara att våldtäkt är ett brott som det är svårt att åtala någon för, och även fälla någon för. Det borde tyda på att det inte finns en inneboende partiskhet mot åtalade, och då borde det inte vara någon anledning att betvivla det svenska rättsväsendet i Assangefallet.

5. ”Här låter ni tusentals våldtäktsmän gå fria" står det i brevet till den svenska regeringen.
Vad Micheal Moore inte verkar förstå är att Sverige tillämpar en "Oskyldig till bevisad skyldig" i sitt rättsväsende. Det borde även han ha hört talas om. Och hans argument är faktiskt totala motsatsen till det han försöker argumentera fram! Om han nu anklagar Sverige för att låta våldtäktsmän komma undan så är ju det väldigt korkat om man försöker argumentera för att en person borde frias från alla misstankar redan innan eventuell rättegång. Tankevurpa av det absolut värsta slaget!

6. I frasen i punkt 5 så fortsätter Moore även: "medan ni anordnar en internationell häxjakt på en man som den amerikanska regeringen vill ha gripen, fängslad och till och med avrättad,” Att någon annan vill ha någon gripen ogiltigförklarar på inget sätt möjligheten att Sverige också vill ha honom gripen, fast av andra orsaker. Det är ett logiskt felaktigt argument och heter "skillnad på korrelation och kausalitet". Det är väldigt grundläggande logik och där misslyckas Moore totalt.

Rädda en, döda fem

2010-12-08T11:24:00.003+01:00

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Förhoppningsvis kan jag kompensera det med det här inlägget som jag hoppas blir bra.

Först en moralisk fråga:
Det är fem sjuka människor på ett sjukhus, alla är i behov av transplantation av olika slag för att inte dö. En behöver hjärta, en lunga, en behöver lever o.s.v.
Läkaren som har hand om dessa människor vet dock att i väntrummet sitter det en helt frisk person. Är det moraliskt rätt för läkaren att döda den friska människan, ta organen som behövs och på så vis rädda livet på dom fem sjuka människorna?
En överväldigande majoritet tycker i allmänhet att det INTE är rätt att göra så. Vissa rättigheter är okränkbara helt enkelt.

Nästa exempel:
Fem människor står på ett tågspår. Tåget är på väg mot dessa. Det finns inget du kan göra utom att dra i spaken bredvid dig som växlar in tåget på ett stickspår för att rädda dessa människor. Tyvärr står det en ensam person på det spåret som då kommer dö istället. Drar du i spaken?

I det andra exemplet är det många, många människor som skulle dragit i spaken. Väldigt många fler än vad som skulle dödat personen i väntrummet. Men hur stor skillnad är det egentligen mellan dessa två exempel? Skillnaden är marginell, men ändå går det där en skarp moralisk gräns för många.

Om vi gör en jämförelse med ekonomi på det hela. Är det rätt att ta en enskild persons pengar eller andra tillgångar för att dela ut bland andra? Vissa kanske nu skriker om att det inte alls är jämförbart, "pengar är inte så viktigt som ett liv!". Men om något så viktigt som liv inte kan tas ifrån en människa, varför har vi då rätt att använda så starka tvångsmetoder för något som är MINDRE viktigt än i fallet där vi inte kunde göra det?

Det kanske ger lite perspektiv och förståelse för folk som på nätet skriver att skatt är stöld. Väg in i att när en person skriver det så tycker den personen kanske att det är lika okränkbart som att sticka kniven i ryggen på den friska personen i väntrummet för att ta dess organ. Den moraliska frågan är oavsett hur man ser på detta mycket mer komplicerad än vad många andra tror när dom säger "den jäkeln får allt dela med sig!"

Sofia Arkelsten VS Mona Sahlin

2010-11-03T15:29:00.003+01:00

Ingen har väl missat senaste veckans stora skvallerämne, nämligen mutanklagelser mot politiker.
Det har varit Moderaternas talesperson i miljöfrågor Sofia Arkelsten som rest på tre resor samt fått låna en miljöbil. Under den aktuella tiden var hon riksdagsman och miljöpolitisk talesperson för moderaterna.

Mona Sahlin har samtidigt gått på Stockholm Open med sin son och fått biljetter för 9000 kronor.

Först börjar vi med en jämförelse:

Relevant för sitt jobb?
Arkelsten: JA
Sahlin: NEJ

Tagit med familjemedlem?
Arkelsten: NEJ
Sahlin: JA

Bjuden av "elakt" företag?
Arkelsten: JA
Sahlin: NEJ

Arkelsten har varit miljöpolitisk talesman och då har det ingått att sätta sig in i miljöfrågor. Bilen hon prövade på var en BMW Hydrogen 7. En vätebil med mycket låga utsläpp. Det är viktigt att miljöpolitiska talesmän faktiskt vet vad dom pratar om. Det ligger också i företagens intressen och det är deras ansvar att få ut information om sitt arbete. I det läget kan politiker vara kyliga och låta företagen betala för det hela. Det finns ingen anledning att folk ska betala för att få reda på hur bra dom är. BMW hade ett reklamjippo där många politiker och kändisar fick köra bilen.
Med det sagt så tycker jag ändå det är olämpligt att få låna en bil om den sedan används för privata syften. Enligt DN så säger åklagaren så här om det: "När det gäller billånet anser överåklagaren att Arkelsten ”möjligen har prövat på” men inte utnyttjat bilen i sådan omfattning att det är ett otillbörligt nyttjande."
I vilken omfattning hon använt bilen vet jag inte, men åklagaren anser inte att det är tillräckligt mycket för att väcka åtal. Hon har dock lånat den några dagar.

Bjudresorna var först av RFSU till Tanzania. Sedan av Shell till Frankrike. Tredje resan var till ett finskt kärnkraftverk. Vad exakt som ingick i resan till Frankrike vet jag inte.
Första resan är väl ganska lätt att förklara. RFSU bjuder in till Tanzania. Min gissning är att det handlade om Aids.
Resan till Frankrike var av Shell är nog den mest kritiserade. Största anledningen är nog att det är Shell som betalat den. Och alla vet att oljebolag är onda verkar det som. Att miljöbelastningen dom företagen står för är ett nödvändigt ont för att få vårt samhälle att fungera är det ingen som tänker på. Självklart jobbar dessa företag på att försöka förbättra miljön. Vissa saker kanske inte alltid är toppen, som att köra med fartyg med enkelt skrov genom skyddsvärda naturområden, men andra saker (som miljöbilar och annat) är värt att titta närmare på och uppmuntra. Oljebolag satsar stora pengar på väldigt intressant forskning. Bland annat har ett bolag satsat 600 miljoner på Craig Venters projekt med att tillverka syntetiska bakterier. Allt dessa företag gör är inte hemskt och fruktansvärt för miljön. Vi kan inte avfärda allt bolaget gör bara för att media valt att klassa det som "ondskefullt".

Resan till Finland och ett kärnkraftverk verkar också ha med jobbet att göra. Vissa tidningar citerar en kristdemokrat som var med på samma resa och skrev på sin blogg att det var lobbyister från olika elföretag med där. Att ha kontakt med intresseföreningar när man jobbar inom ett område är bara bra. Det måste man ju ha.
Kritik kommer för att det finns folk som vill ha mer kärnkraftverk inom borgerliga alliansen. Efter avskaffandet av tankeförbudet kring kärnkraft så är det en rätt tydlig inriktning för alliansen. Kanske inte tydligt som så att dom aktivt eftersträvar mer kärnkraft, snarare mer att dom inte aktivt utesluter det längre som det tidigare var.
Och jobbar man för en sådan politik är det ju bara bra om man faktiskt reser runt och tittar på kärnkraft och lär sig mer om det och sätter sig in i frågan.
Att tro att kärnkraftsföretag ligger bakom hela idén från början och är den drivande kraften bakom förslagen i svensk riksdag är befängt. Dessutom kan vi inte utesluta företag, varken sådana som säljer olja eller el från att uttala sig och ta kontakt med politiker. Det vore djupt odemokratiskt och väldigt fel att göra så.

Mona Sahlins fall är också intressant. Att få gå på tennismatcher hade kunnat vara aktuellt om hon var involverad i idrottspolitiken. Men det enda uppdraget där jag hittar är att hon 1983 var invald i Riksidrottsstyrelsen, alltså samtidigt som hon var ordförande i SSU Stockholm.
Hela Stockholm Open en nöjesaktivitet som folk betalar mycket för exakt det Mona Sahlin varit med på. Dessutom är sonen med på det hela också. En ren nöjestillställning.

Skillnaden är alltså som mellan en som jobbar som provsmakare, och en som äter gratis. Nu är det dock så att även utredningen mot Mona Sahlin läggs ned så det här kommer väl dö ut snart också. Men det som svider mest är Mona Sahlins angrepp mot Arkelsten. Lyssna på vad hon säger och jämför sedan arbetsresor med att bli bjuden på tennismatcher med familjen.

Lägre löner = högre löner?

2010-10-24T22:48:00.002+02:00

Löneläget är viktigt för alla, särskilt för folk som arbetar och får just lön. Men det är mycket som är involverat i när löner sätts. Fackföreningar, företag, avtal, arbetslöshet, pengar, kapital och annat.

Jag har läst om folk som beskyller bland annat moderaterna för att vilja sänka folks löner och göra Sverige till ett låglöneland. Men när det blir många variabler och okända begrepp är det lätt att börja tro sådana dumheter om man inte tänker efter ordentligt.

Om vi har ett land som Sverige så är lönerna hyfsade nu. Men samtidigt har vi väldigt hög arbetslöshet. Fackföreningar och partier till vänster på den politiska skalan slåss med näbbar och klor för att tvinga upp lönerna. Men det enda som kan hända då är att fler blir arbetslösa. Om ett företag tjänar på att anställa någon med en viss lön kommer företagen att göra det. Om dom inte tjänar på det kommer dom inte göra det. Om dom inte behöver betala så mycket lön så är det större chans att dom tjänar på det. Alltså; Högre lön = högre arbetslöshet, och samtidigt lägre lön = lägre arbetslöshet.

Det fiffiga med det här är när man sätter ihop allt till en bild.
Lägre lön + lägre skatter = billigare för företag att anställa
Billigare för företag att anställa = färre arbetslösa (som får bidrag) + fler som betalar skatt (som kan gå till bidrag)
Denna enkla ekvation visar hur fruktansvärt effektivt det är för ett lands ekonomi när fler jobbar. Arbetslöshet är ett väldigt slöseri av produktivitet i ett land.

Så länge vi har arbetslöshet så tjänar vi i längden på att gå ned i skattetryck och i löneläge. Om vi gör det kan vi konkurrera bättre med omvärlden och fler arbetare behövs för att fylla upp beställningarna vi får. När det inte finns fler arbetslösa att anställa så finns det inget annat att göra än att betala högre löner. Om ett företag går så bra att dom har råd att betala mer till en arbetare så kommer ju självklart arbetaren att byta jobb till det som betalar mer. På det sättet begränsas vinsten i företaget. Överflödet går i löner till anställda! Bra va? Så länge det är konkurrens på arbetsmarknaden så kommer företags vinster att begränsas till att vara lite mindre än hur mycket bättre företaget är än sina konkurrenter.

Om det är brist på folk (vilket det är när arbetslösheten är låg) så kommer företag slåss om arbetare. Och på vilket sätt slåss man bäst om anställda? Med högre löner!

Men nu vill ju självklart ingen sänka lönerna. Inget borgerligt parti kämpar för att sänka lönerna. Vi har nämligen ganska hyfsade löner här så det är inte det som är begränsningen. Den är istället höga skatter som inte sköts effektivt i alla lägen. Så vad blir det om man stoppar ihop allt det här i en lång kedja?

Längre skatter -> företag går bättre -> Fler anställs -> lägre arbetslöshet -> färre behöver ha bidrag -> minskade utgifter för staten -> staten behöver inte lika mycket pengar för att ha råd med allt -> vi kan sänka skatterna

Vi får alltså lägre skatter, företagen blir rikare (och vi med), fler får jobb och blir rikare, färre blir bidragstagare och staten går bra ekonomiskt. Allt blir bättre med det här. När företagen går bra så har dom råd att anställa folk. Och när arbetslösa tar slut så måste dom betala högre löner. Om vi sänker skatterna så leder det alltså till att arbetslösheten sjunker. Och när arbetslösheten inte kan sjunka längre (alla som vill ha jobb redan har jobb) så leder det till att lönerna börja stiga istället.

Vidskeplighet (hos duvor)

2010-10-18T21:19:00.003+02:00

Att tro på saker för att det verkar rimligt är inte alltid rätt. Många ifrågasätter bara sina slutsatser och inte orsakerna eller grunderna till sina slutsatser. Har man väl bestämt sig för att omvärlden ser ut, fungerar eller beter sig på ett visst sätt så låser man sig vid att bara sitta och tolka världen utifrån det perspektivet. Detta leder väldigt ofta till att man omvärderar och omvärderar sina slutsatser och när dessa aldrig verkar bli rätt så omvärderar man slutsatserna igen. Man har då ett låst tänkande där ens tankeprocess inte kan lösa problemet, och inser inte ens sin situation.

Det finns ett klassiskt exempel med duvor: Videolänk!
Slutsatserna duvorna drar är helt logiska och är egentligen inget fel. Det är först när man undersöker grundmaterialet som man inser var duvorna gör fel.
Allt är baserat på ett misstag tidigt. Det är att det inte alls var dom själva som påverkade det hela. Men om man nu som duvorna tror det så är det ju en utmärkt idé att fortsätta göra det man tror gav belöningen. Och i alla dessa experiment så fortsätter duvorna att tro att det är dom själva, och aldrig inser dom att för att få fram en mer korrekt beskrivning av sin omvärld måste dom kanske tänka igenom varför dom tror som dom gör.

Konstigt nog är liknande tankar väldigt vanliga även hos människor. Hela konceptet med religion är baserat på att tolka in ett mönster där det inte finns något. Att tolka in en avsikt bakom något där det inte finns någon avsikt.
Som ett bevis på att religion låst fast sig i en sån här tankeprocess så kan se vad som händer när religiösa inser att det är helt slumpmässigt. Det finns många som gör det så det är inget ovanligt. Men det är då tankefällan gör sig påmind. Det vanliga uttrycket "Guds vägar äro outgrundliga" används då. Cirkelresonemanget är fullbordat, och tankevurpan total.

Så varför pratar jag om det här helt plötsligt? Är det ett knep att lura någon? Nej. Är det dåligt dolt förakt mot folk som tror på övernaturliga saker? Till viss del. Men egentligen är det ett sätt att förklara varför man ska argumentera med ORSAKERNA till varför man tycker som man tycker. Att argumentera med sina slutsatser är fel. Ens slutsatser kan, precis som med duvorna, vara helt logiska, men ändå fel för något tankefel eller annan felaktighet har smugit sig in. Dessutom blir inte andra övertygade. Man måste nämligen ge folk en anledning till att börja tycka som man själv gör om man vill övertyga någon. Att bara ge sin åsikt kommer oundvikligt att sluta i att alla försöker överrösta alla andra, och allt förgäves.

Nästa gång du argumenterar, tänk på om du framför slutsatser eller om du framför argument argument. Det är en oerhört stor skillnad när man väl börjar skilja på dom.

Sverigedemokraterna

2010-10-11T14:16:00.002+02:00

Jag hade tänkt att inte skriva så mycket om Sverigedemokraterna på den här bloggen. Så många andra gör det, och det känns som nästan allt blivit sagt. Men det är också så mycket fel, så mycket känsloargument och rent hat som skrivs. När jag då såg namnet på den här fina bloggen så inser jag ju att det faktiskt är meningen att jag ska skriva vad jag tycker. Och då är det inte försvarbart att ignorera en av senaste årets största politiska händelse.

Först måste vi komma fram till vad Sverigedemokraterna är vad dom vill:
Dom vill (uppenbarligen) minska invandringen till Sverige. Särskilt från vad som kallas MENA-länder (Middle eastern/North Africa). Detta är inte rasistiskt. Många som vill detta är dock rasister, och många vill minska invandringen av rasistiska orsaker. Detta är dock INTE ett skäl till att totalt ignorera allt och alla som säger något om nivåer på invandring. Detta är precis som det gamla klassiska "En tax är en hund, men alla hundar är inte taxar". Alla som vill minska invandringen är inte rasister, men alla rasister vill minska invandringen. Några oklarheter?

Några saker som står i Sverigedemokraternas program är ganska rimligt. T.ex. att för att få medborgarskap så ska tiden man spenderat i landet inte varit i fängelse.
Eftersom vi inte har helt fri invandring från hela världen (vi kommer till det senare om man tycker att det ska vara så) så måste det finnas en gräns. Var den gränsen ska vara måste vara öppen för diskussion. Då måste det vara tillåtet att framföra saker som man tycker ska vara krav för att man ska få komma in i landet och bo här med allt det innebär. Det är grundläggande demokrati. Annars kan vi lika gärna strunta i hela diskussionen och konstant öka antalet utan diskussion eftersom det enda rätta svaret i media och alla debatter då kommer vara "ÖKA!" utan motivering, diskussion eller eftertanke. Detta skulle inte vara konstruktivt eller demokratiskt.

Man kan också vara för totalt fri invandring. Det är många som ogillar nationalstater, lagar, invandring, inresetillstånd och att vissa förmåner endast omfattar medborgare. Om man tycker detta så är det ändå inte konstruktivt att motarbeta analyser och förändringar i det nuvarande systemet. Då är man ute efter ett totalt upplösande av nationalstaterna, då gränser och medborgarskap är grundbultar för att det ens ska finnas länder. Arbetssättet för att nå dit ska dock inte vara genom odemokratiskt tvång och förtryck av oliktänkande. Om man tycker det är man farlig och det samhället kommer utan undantag leda till fascism, diktatur, kommunism eller liknande totalitärt samhälle. Allt det som yttrandefrihet och demokrati finns för att motarbeta.
Alltså måste man vara för att demokratiskt omvandla världen till ett ställe utan nationalstater. Då är bästa arbetssättet genom FN, EU eller liknande organisationer som jobbar för samarbete och gemensamt strävande mot olika mål. För att få ett sådant samarbete måste man jobba fram ett samarbete, inte bara motarbeta allt annat. Om man bara monterar ner allt som redan finns betyder det inte att man kommer nå den underbara utopin man fantiserat ihop. Man måste också bygga den utopin först. Och som alla förändringar i samhället som hittills varit så måste ett sämre system ersättas med ett bättre för att man över huvud taget ska gå ifrån det sämre. Det går inte bara att förbjuda det sämre utan att kunna erbjuda ett bättre.

Puh, då har vi alltså klarat av den delen. Vi har alltså klarlagt att nivåerna och systemet måste regleras på något sätt. Varför är det då omöjligt att ens diskutera det hela? Det är där skon klämmer för många som röstar på Sverigedemokraterna. Efter årtionden av likgiltighet från politiker och media så tycker många att frågan måste lyftas upp för att diskuteras. Senaste 20 åren har skolan, vård, omsorg, skatter, bidrag, vägar och allt annat diskuterats och förändringar (och även ibland även förbättringar...) gjorts. Varför ska ett område som invandring och integration helt fråntas möjligheten att på ett konstruktivt sätt utvärderas och moderniseras?

Så här långt in i debatten börjar många tröttna på att vara tålmodiga och toleranta. Nu måste jag nog ta upp vad som är riktigt dåligt med Sverigedemokraterna också. Som vilket ytterlighetsparti som helst så har dom en förmåga att fånga upp många missnöjda, hatiska och udda människor i den gruppen som övriga partier anser är "deras". Vänsterpartiet, som också är ett ytterlighetsparti fast på andra kanten, har även dom liknande problem. Trots uppdelning i oändligt med olika grupperingar så tvingas V ta ansvar för mycket som "autonoma vänstern" gör. Det kan vara allt från Syndikalister till vänstra delen av Socialdemokraterna. På samma sätt fångar SD upp en hel del konstiga människor. Det är allt från nazister och rasister till helt vanliga främlingsfientliga puckon. Dom fångar även upp en del som är helt vanliga som ogillar hur systemet ser ut idag. Uppenbarligen har dom lyckats fånga 5,7 % av den röstande befolkningen. Med det demokratiska styrelseskicket vi har idag kan vi inte bara ignorera och med odemokratiska metoder försöka motarbeta dom. Däremot kan vi dra upp dom i solljuset och testa deras argument och slutsatser framför folket. Det är det enda, och det rätta sättet att hantera oönskade åsikter i ett demokratiskt land. Det finns nämligen mycket i Sverigedemokraternas program som är konstigt.

För några år sedan genomförde Jimmie Åkesson (SD) vissa utrensningar inom sitt parti. Precis som många andra partier så kan man utesluta folk som man inte tycker hör hemma där. Och som jag skrev tidigare är ytterlighetspartier i stort behov av att göra det med alla knasbollar som flockas dit av en eller annan anledning. Detta är ett måste för att kunna tas på allvar. Sverigedemokraterna måste snabbt och skoningslöst utesluta folk som är dumma, nazistiska eller på andra sätt ger folk en felaktiv bild av vad partiet står för. Andra partier och media väntar likt hungriga vargar på att få en skandal att blåsa upp till otroliga proportioner. Det gör dom med alla partier nämligen. Sverigedemokraterna ska inte tro att dom kommer undan, och det SKA dom inte heller göra. Det är sånt som andra partier också tvingas leva med. SD har levt med martyrrollen ett bra tag och frodats. Ju mer acceptans och inflytande dom får, desto mindre kommer offerrollen att ge dom. Det är en roll som måste överges ganska snart. Livbojen har hållit dom flytande fram till nu, men vill man leka med dom stora grabbarna så måste man kunna simma på egen hand. Detta kommer man inte kunna göra utan att hårt och systematiskt motarbeta folk inom partiet som går utanför partiets ramar och uttrycker sig så korkat som dom gjort vid många tillfällen. Dom måste också vara ännu tydligare med vad det är dom säger och gör. Tidningar och andra partier hojtar villigt om att anledningen till kyrkuttåget var för att prästen sa att rasism var dåligt. Att anledningen var att prästen gav sitt gillande till en demonstration som med våld och hot angrep Sverigedemokraterna och deras rätt att själva hålla möten kom inte riktigt fram överallt.

Man måste också styra ännu hårdare om vad man faktiskt tycker. Totalt onödiga och fåniga saker som: "Bägge parter skall underteckna en anpassningsförklaring där man förbinder sig att delta i det svenska samhällslivet efter bästa förmåga och att följa svenska lagar och regler." är helt onödigt. Varför ska folk skriva på ett papper att dom ska följa lagarna? Sverigedemokraternas stöd till att kyrkan ska delaktig i skolan är korkat då vi har religionsfrihet i landet. Det är inte ett sekulärt land som är kulturellt kristet, det är en tillbakagång till att tro får inflytande över politik.
"Undervisningen i svensk historia skall utökas i skolorna. Den svenska historien och kulturarvet skall lyftas fram och levandegöras i offentliga sammanhang på ett tydligare sätt än idag." är också en fånig sak. All historia i grundskolan var i princip årtal och händelser. Det ger inte ett skit till nationell sammanhållning. Dessutom är hela förslaget flum.

Nu har jag inte valt särskilt många punkter att klaga på. Jag har inte ens valt särskilt viktiga punkter att klaga på. Det är medvetet för jag vill att du själv ska läsa vad dom tycker, och inte lyssna på andras återgivning av deras förslag. Det är enda sättet att sköta en riktig demokrati på, att alla får säga vad dom vill, och alla får själva såga dom som dom ogillar. Och tror man på demokrati och dess fördelar så ska man dra upp SD på scenen och tvinga dom att dansa och sedan fälla sitt avgörande. Att snacka skit bakom ryggen på andra hör inte hemma, varken inom Sverigedemokraterna, övriga riksdagspartier eller inom media. Upp med fakta på bordet och låt processen ha sin gång!

Nå, hur gick omröstningen här?

2010-10-02T10:18:00.003+02:00

Jag tror jag skrev nån gång att jag skulle jämföra omröstningen jag har haft nu senaste månaderna här på sidan med det riktiga valresultatet. Nu har ju valresultatet fastställts, även om det tog sin lilla tid. Nu har domedagen kommit! Jag menar förstås att domen kommer, inte jordens undergång.

Där har vi en fin hastigt ihopsatt graf skapad i Excel. Blåa staplarna representerar vad partierna fick i min omröstning, och röda staplarna vad partierna fick i riksdagsvalet 2010. Självklart är allt i procent.

Då ska vi se här. Hmm...

Vi har en underrepresentation hos dom mindre allianspartierna, samt en väldigt kraftig underrepresenation hos S. Övriga grupper är alla överrepresenterade i min undersökning. Störst överrepresentation har vi hos V som fick nästan tre gånger så stor andel i min omröstning som i riksdagsvalet. Mp fick nästan dubbelt så stor andel.

Jag hade ett alternativ i min omröstning som var "Kalle Anka-partiet" som jag tolkar som en blankröst eller röst på ett mindre parti. I grafen så har jag satt det resultatet i jämförelse med övriga. Även här var man kraftigt överrepresenterad i min omröstning. Om man dessutom jämför med så många som faktiskt röstade på Kalle Anka-partiet i valet så hade överrepresentationen varit ännu större då endast några enstaka faktiskt röstade på dom. Då är det nog mer representativt att jämföra det med alla övriga som jag gjort i grafen.

Är det något vi kan säga om det här då? Med ett urval på 111 röster så är knappast resultatet statistiskt signifikant på något sätt. Men det kanske är några saker som man kan fundera på. Det verkar som att unga är överrepresenterade på nätet, vilket kanske inte kommer som en chock. Mindre allianspartier som kanske har lite äldre väljare är underrepresenterade. V och Mp är kraftigt överrepresenterade vilket nog stämmer bra med intrycket om en stor del yngre väljare.

S har ett ytterst konstigt resultat. S har också många äldre väljare, men det kan knappast förklara det gigantiska gapet mellan 30 % till 4,5 %. Det enda jag kan komma på är att socialdemokrater helt enkelt inte är intresserade av politik till så stor grad att man faktiskt läser om det på nätet (oavsett om bloggen stämmer med ens åsikter eller inte). Det tycker jag är mycket oroväckande att det största partiet i riksdagen är så oerhört underrepresenterade. Något är konstigt. Det är ju ett fall från största partiet till precis över gränsen till att ens komma in i riksdagen. Har du ett förslag på varför, eller en fundering om det? Dela med dig! Jag vill veta alla möjliga sorters förklaringar som kan finnas för det här!

Skattens negativa inverkan på handel mellan människor

2010-10-01T11:55:00.003+02:00

Skatt, skatt skatt. Oavsett vilket parti som har makten så är skatt en viktig faktor i svenska samhället. Det är solidariskt och fint när det ger oss möjligheten att finansiera gemensamma behov. Men när skatt är utformat som det är idag så ökar det ineffektiviteten, minskar handeln mellan människor och den fördelen som utbyte av tjänster ger. Detta ger minskad levnadsstandard, minskad konsumtion och högre arbetslöshet. Allt detta gör att vi behöver ha ännu högre skatter för att finansiera allt vi vill finansiera. Det försämrar handeln ännu mer och vi är inne i en ond cirkel vilket har pågått nu i årtionden i Sverige. Med skattetryck på ca 50 % så är det smått otroligt att vi fortfarande har en handel och inte totalt återgått till ett förindustriellt bondesamhälle.

Lått oss säga att du jobbar som bussförare. Du tjänar 100 kronor i timmen.
Du bor också i ett hus. Husets tak behöver läggas om. Du kan hyra en hantverkare som gör det. Han har också 100 kronor i lön.
Om du gör det själv kommer det bli dåligt gjort, samt ta dubbelt så lång tid att fixa som om en hantverkare gjort det.
I ett samhälle utan skatt hade det varit självklart att anställa snickaren. Folk gör det dom är bäst på, och om alla byter tjänster så kommer det bli som om allt som utförs i samhället görs av en expert! Effektiviteten blir maximal! För varje timme jobb någon gör så kan den köpa ytterligare en timme jobb av någon annan, vilket gör att det nästan alltid finns jobb då.

Men så kommer skatterna. Om snickaren behöver betala 50 % skatt på sin lön så kommer han behöva ta 200 kronor betalt för att finansiera sin egen lön på 100 kronor, samt skatten på 100 kronor. Skulle du då göra det själv (ditt arbete kostar teoretiskt sett 100 kronor timmen) på dubbelt så lång tid, eller hyra en snickare som gör det på halva tiden, men tar dubbelt betalt? Frågan är inte så självklar längre. Men om snickaren gör att taket också blir bättre så kanske man anställer honom ändå.

Skatten på utbyte av tjänster är nu inte heller bara inkomstskatt. Det är arbetsgivaravgifter och moms på det hela med. Detta gör att pengarna du måste betala snickaren vida överstiger vad han faktiskt får i lön sedan. Det är en åderlåtning av utbytet av tjänster där varje gång det byts så suger staten i sig hälften av fördelarna med att byta tjänster. Så länge folk fortsätter att handla med varandra så rullar det på. Men precis som när man cyklar i uppförsbacke gäller det att hålla tempot uppe i handeln. För vid minsta minskning så blir det ännu trögare, och då är det ännu mer frestande att sänka tempot, vilket gör att det blir ytterligare trögare.

Vad händer då om man låter skatten skena? Då gör det att man behöver betala flera egna timlöner för att hyra in någon annan i en timme. Det kräver att antingen är den man hyr in flera gånger effektivare än man själv skulle vara (som i fallet med snickaren som bygger tak dubbelt så fort som dig), eller så måste man själv vara flera gånger lönsammare och effektivare på sitt eget jobb. Om man tjänar 1000 kronor i timmen själv kan man hyra in en snickare i 5 timmar även om vi måste betala skatten. När det bara är rika som kan byta tjänster så sjunker bytet av tjänster (såklart, det är ju få som är rika!) vilket gör att skatten måste vara högre. Det gör att ännu färre är så effektiva och rika att dom kan köpa tjänster. Den onda cirkeln är ett faktum igen.

Vad händer om man då gör tvärtom? Detta är fallet med ROT-avdraget och hushållsnära tjänsterna. Svartjobb var otroligt vanligt i branscher som dessa (städning och snickeri bland annat). Branscher som baseras på tjänster har ju som enda utgift löner till folk. Det gör att dom drabbas väldigt hårt av inkomstskatter, vilket gör det otroligt lönsamt för folk som utför jobben att jobba svart.
När vi införde ROT-avdraget så sjönk skatten för folk som gjorde saker till sitt hus. (självklart var det bara upp till ett visst värde om året så ingen fick jättemycket mer avdrag än andra). Detta gjorde det helt plötsligt lönsamt att byta tjänster när kostnaderna sjönk under en viss nivå. Det perfekta vapnet att använda mot en lågkonjunktur! Folk konsumerar, det blir fart på handeln, folk får jobb och samhällets kugghjul börjar snurra igen efter stoppet som en lågkonjunktur innebär. Fler i arbete blir fler som betalar skatt. Färre arbetslösa blir färre som lever på bidrag. Statens ekonomi blir jätteglad av båda två och det är det vi är ute efter!

Hushållsnära tjänster är i princip samma sak. Jobb som annars inte hade funnits skapas, vilket gör att samhällets ekonomi blir ännu bättre. Städningen hade förmodligen fått göras ändå, men då ineffektivt av icke professionella utan rätt erfarenhet, rätt verktyg och allt. Om man byter tjänster med varann så blir det bättre! Delad glädje är dubbel glädje!

Media dom största kappvändarna

2010-09-26T14:30:00.003+02:00

Det har hänt mycket i politiken dom senaste dagarna. Jag har inte skrivit så mycket, mest för att omständigheterna i politiken ändras dagligen. Tidningarna har däremot skrivit mängder. Det handlar förstås om Sverigedemokraterna. Efter åratal av tystnad och förnekelse om Sverigedemokraterna så verkar nu dammluckorna ha öppnats. Journalister har hållit sig i flera år från att skriva allt om dom. Efter valet har trycket på att tysta ned dom släppt, vilket har gjort att precis alla journalister skrivit konstant dygnet runt om Sverigedemokraterna. Ett så spännande ämne kan journalister bara inte låta bli nu när det blivit ok att skriva om dom.

Jag tänker inte skriva om Sverigedemokraterna i sig i det här inlägget. Det gör som sagt tidningar och alla andra bloggar så det räcker. Det skulle bara kännas överflödigt om jag skulle skriva om det med. Med tanke på den allmänna debatten så har precis alla en åsikt, och har haft den i flera år med. Att nu utnyttja den nya acceptansen att lyfta på locket på Sverigedemokrat-kakburken känns som att sparka in öppna dörrar. Det har liksom gjorts förut.

Vad som är intressantare är den otroligt snabba vändning i acceptansen att skriva om dom. Helt otroligt att inställningen till något kan växla så totalt på bara ett dygn. Och inte bara den folkliga opinionen (som ändrar sig så fort jämt om både dokusåpor och mode) utan att denna förändring skedde samtidigt och lika fort även inom massmedia och inom politiken. På en sekund så får vi nu se Bengt Westerberg och Bert Karlsson sitta i soffan tillsammans och prata minnen ihop. Vi får se Sverigedemokrater i tvsofforna. Och vi får se vanliga människor på gatan som vågar säga rakt in i en kamera att det är dags att sluta ignorera Sverigedemokraterna. Allt detta var helt otänktbart för bara några veckor sedan. Vad som är rätt och fel är absolut inte konstant. Så varför utpeka andra som onda för att dom inte delar ens åsikter?
Åsikterna kan ändras hos alla, och den utsatte kan bli den utsättande. Det går fort, och inte alltid så lättkontrollerat. Så för demokratins skull, för fredens skull, och för den sakliga debattens skull, argumentera sakligt. Med allt och alla. Det är enda sättet vi som samhälle kan utvecklas på.

Regeringsmakten

2010-09-20T11:33:00.002+02:00

Det har blivit den tiden då en regering ska formas. Reinfeldt kommer med största sannolikhet fortsätta styra en regering. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har chockat många, även om man tycker att det inte borde överraska någon. Det är ju knappast så att det varit okänt tidigare hur dom har växt och att dom bara hade 1,1 procentenhet kvar till riksdagen redan förra valet. Det är oprofessionellt att agera så känslosamt och med ren ilska som så många verkar göra, även bland partiledarna. Ohly är den som verkar reagera starkast, trots att hans parti är mindre än Sverigedemokraterna. Eviga flosklerna om att dom ska "ta upp kampen" haglade under hela kvällen. Och det enda detta bevisade var att det är något dom inte gjort tidigare med sin vanliga taktik att bara ignorera sådant som dom ogillar, oavsett om det är budgetregler, folklig opinion eller integrationsfrågor.

Men hur går det då med regeringsmakten? Reinfeldt kommer med största sannolikhet att sitta kvar som statsminister. Vice statsminister kommer förmodligen bli Jan Björklund istället för Maud Olofsson nu när folkpartiet gått om centern som det näst största allianspartiet.
Men det kommer bli en minoritetsregering. Detta betyder inte att det inte kommer bli en regering. Det finns ju knappast en potentiell annan regering som har större sannolikhet att få majoritet. SDs partisekreterare sa redan på valnatten att det hade varit en katastrof med Mona Sahlin som statsminister. Det kan inte tolkas på annat sätt än att SD inte kommer stödja en rödgrön regering.
Det kommer alltså bli en alliansregering. För att man ska sätta käppar i hjulet för en sådan så behövs det att den aktivt avsätts av en majoritet i riksdagen. Och med tanke på vad rödgröna och SD sagt så känns det minst sagt osannolikt.

Reinfeldt söker stöd hos Miljöpartiet för att ha kontroll över majoriteten. Hur det går vet vi inte än. Reinfeldt hävdar att han tänker vänta tills slutgiltiga resultatet på onsdag, samtidigt som han redan börjat prata om ett samarbete med Mp. Mp däremot hävdar att rödgröna samarbetet står enat och inte kommer bli ett stödparti åt moderaterna.

Det kommer alltså bli ett första test på hur starkt rödgröna samarbetet är. Att Maria Wetterstrand säger nej på valnatten är nog ganska naturligt. Man kan inte svänga så fort, utan det kräver samtal, förhandling och noggrant övervägande av ledningen för att kunna byta block att stödja. Men som det skrevs för nån vecka sedan så kan 18 av 26 regionordföranden inom miljöpartiet samarbeta med alliansen. Det är frågan om Mp kan hålla emot ett sådant erbjudande. Det är det klassiska "an offer you can't refuse". Alternativet för Mp är att inte få nån makt alls. Att då välja bort inflytande i regeringen, att hålla borta SD från inflytande och själva ta den vågmästarroll som så många redan gett SD kan inte kännas lätt. Det enda dom behöver göra är att skaka av sig dammet från vänsterpartiet. Och med tanke på att det här vad var grön ungdom tyckte om vänsterpartiet dagarna innan rödgröna samarbetet startade borde det inte vara så värst svårt! Ge dom lite tid att fundera. Förhoppningsvis väljer Mp att göra det enda dom kan göra. Alternativen är inte riktigt lika lockande.

Valnatt

2010-09-20T01:21:00.002+02:00

Resultaten har kommit in, och det är inte alla som gillar det. Slutgiltiga resultaten kommer först på onsdag när dom som poströstat idag blivit inräknade också.
Mona Sahlin hävdade bestämt att det är ett val utan vinnare. Men alla kan nog enas om att det finns en som ser sig själv som vinnare i det här valet; Jimmie Åkesson.
Själv tror jag inte han kommer få igenom mycket. Jag tror faktiskt inte att han kommer få igenom ett skit. Men det kommer inte behövas för SD. Dom kommer vara mer än nöjda bara genom att få vara i riksdagen och börja bli varma i kläderna. Dom kommer inte börja med några höga spel och kluriga strategier än på nåt år. Dom kommer ta fram motioner, beställa utredningar och bli nöjda över att dom blir inbjudna till debatter som ett av riksdagspartierna. Överskatta inte deras makt över politiken närmaste tiden.

Förutsägbart att situationen är outförsägbar

2010-09-13T13:23:00.002+02:00

I dagarna har det varit aktuellt med blocköverskridande samarbete för att stoppa Sverigedemokraterna från att ha en vågmästarroll. Trots att många ledande inom partiet säger något annat så hävdar Peter Eriksson (Mp) att det absolut inte är aktuellt att stödja en borgerlig regering. Samtidigt försöker S dra fram fina minnen från tiden med samarbete med Centern för att mjuka upp dom inför eventuellt samarbete. Även Fp har fått ta del av S sensuella smekningar. Dessa partier har klart avfärdat att ett sådant samarbete skulle vara omöjligt när Lars Ohly sitter med i en eventuell regering och motvilligt går med på att 1+1=2 (går med på att följa regler om budgeten). Att det här pratet är aktuellt nu är ju inte så svårt att förstå. Det är ju bara en vecka kvar till valet så tidningarna skriver så mycket dom bara orkar om allt dom kommer på. Senast idag "avslöjade" SvD att opinionsundersökningarna ofta är politiskt involverade. Ett avslöjande som är lika förvånande som att himlen är blå.

Nu vill jag inte skryta (jo, det vill jag egentligen, men det är artigare att försöka dölja det) men den här situationen var inte direkt oväntad. I juni pratade jag med en vän om det här och försökte förklara problemet med att om SD skulle komma in i riksdagen och varför dom skulle kunna få inflytande. Och då förutspådde jag att det skulle behövas ett blocköverskridande samarbete för att övriga sju partier skulle få igenom sin gemensamma dröm att hålla SD borta från allt vad inflytande heter. Det givna svaret på den frågan är Mp som skulle i sådana fall ge stöd åt en borgerlig regering. Att C och Fp skulle gå över är inte sannolikt då dom haft ett framgångsrikt samarbete senaste fyra åren och har ingen anledning att ge sig in i ett annat samarbete som redan när det började hade svåra problem. Att C och Fp delar ytterst lite åsikter med V är också det ett mycket stort problem för ett sådant samarbete.

Ett annat alternativ är att en borgerlig minoritetsregering har makten även i fortsättningen då det faktiskt kräver att 50 % av riksdagen röstar bort statsministern för att talmannen ska ge en ny person uppgiften att bilda en regering. Och där krävs det ett samarbete med SD för att rödgröna ska kunna avsätta Fredrik. Och det är därför som det är viktigt att ALLA partier måste hålla sig ifrån SD om man nu allvarligt vill utesluta dom. Och alla partier har sagt att dom ska göra det med. Alla utom ett.

Vänsterpartiet är det osäkra kortet som knappt själva vet vad dom säger. I den här sammanfattningen av partiledardebatten så citeras Lars Ohly: "– Vi kommer aldrig att göra oss beroende av SD – vare sig passivt eller aktivt". Detta kan inte tolkas som något annat än att dom faktiskt inte tillsammans med SD kommer rösta bort en borgerlig minoritetsregering. Klart och tydligt.
På raderna nedan så beskrivs Ohlys svar på en fråga från Björklund så här: "Björklund undrar om Ohly är beredd fälla en borgerlig regering med hjälp av SD. Ohly svarar att det i sådant fall skulle bli nyval – indirekt ett jakande svar."
Direkt så går han emot vad han nyss sade. Ingen får ens titta på SD för då samarbetar dom, utom V som gärna kryper till sängs med SD om det gynnar dom själva. Inte direkt förvånande då dom haft samma sorts syn på dom flesta diktaturer runt om i världen. Ohly själv grät ju när Berlinmuren revs.
Som tur är så är det mycket osannolikt att SD och V tillsammans skulle klara att avsätta regeringen. Två partier som precis har näsan över 4 %-spärren har inte den makten. Förhoppningsvis så håller sig S och Mp borta från röstknapparna i en sådan eventuell omröstning. Ett omval skulle knappast gynna situationen då ännu fler skulle rösta på SD när dom vädrar inflytande. Om inte alliansen får majoritet är det nog ändå mest sannolikt med en borgerlig minoritetsregering. Men det kommer bli en turbulent tid.

Desperation!

2010-09-05T10:50:00.004+02:00

Idag är det två veckor kvar till 19:e september och riksdagsvalet 2010. Då får vi se om min omröstning här till höger stämmer med valresultatet. Inte för jag tror det, men det hade varit kul om Socialdemokraterna fick 5 %! Men som vanligt vid undersökningar så är ju urvalet väldigt viktigt för att få korrekt resultat. Detta är snarare ett tecken på vilka som läser bloggar, och inte vad resultatet kommer bli.
Några undersökningar som visar bättre resultat är förmodligen dom vanliga opinionsundersökningarna som står som spön i backen såhär inför valet. Det kom en ny undersökning från Sifo nu som påstår att sossarna är under 30 %. Och det måste såra Socialdemokraterna. Från att ha haft en ledning för dryga året sedan som folk påstod inte var möjlig att förlora så har dom gått till att förmodligen göra sitt sämsta val på väldigt länge.

Detta leder till att Socialdemokraterna börjar bli oroliga. Nu rotar dom djupt i verktygslådan efter något att bekämpa fienden med. Likt britterna tidigt under andra världskriget så finns det inte så mycket kvar att kasta mot ondingarna österut (höger). Men skillnaden är att inget USA kommer komma till Socialdemokraternas räddning. Dom måste helt enkelt ta vad dom har. Så vad är det för vapen dom skakat fram ur garderoben?
Det finns skräcken för SD. Den utnyttjar Mona så här i ett försök att så splittring i Alliansen. En intervju i textformat om detta har Dn också. Mona verkar inte förstå att folk verkligen ogillar Ohlys politik. Trots att hon förmodligen gör sossarnas sämsta val tror hon att hon kan få in Fp och C under sitt paraply medan Ohly redan sitter där under. Detta känns verkligen inte sannolikt, särskilt när Fp och C redan sitter under Reinfeldts paraply som är tryggare på alla sätt och vis. Henrik Bror på Dn verkar vara inne på samma linje som jag i frågan.
Ett annat vapen som dom börjat vifta med är att dra fram gamla, tyngre personer ur sitt socialdemokratiska arkiv över stoltare och mer framgångsrika tider. Senast i morse så var Mona Sahlin med i tv4s morgonsoffa. Alla partiledare kommer bjudas in, och får ta med sig en valfri person. Monas val var Mårten Palme, Olof Palmes son. Mårten har ingen egen direkt tyngd politiskt. Därför kan konstatera att den enda anledningen till att han var med där är för att han har rätt efternamn. Mona Sahlin har själv sagt att Olof Palme var hennes idol. Och som en sann vurmare av 68-vänstern så längtar hon tillbaka till den tiden. Och vad representerar den tiden bättre än Palme? Upp med hans son på scenen och skylta med honom som en utställningshund framför kamerorna.

Det har även konstaterats i tidningarna att störande utspel är viktigt. Det är förståeligt att partiet som ligger under är flitiga när det gäller sådant. Precis som inom Hockey så är det ju laget som ligger under som tar ut målvakten i förhoppning om att risktagandet ska ge utdelning. Likadant är det förstås inom politiken.
Ett exempel på detta har varit aktuellt senaste dagarna. I en intervju med Fredrik Reinfeldt så tog SVT upp en läkare som fått gå ned till 75 % arbetstid efter en stroke. Uppenbarligen klarar man sig inte på 75 % av en läkarlön, så då måste väl sjuksköterskornas skattepengar gå till honom med. Men det är inte det relevanta. Först frågade SVT Reinfeldt om det specifika fallet. Redan detta är ett fel då en sittande minister inte FÅR uttala sig om enskilda fall. Det kallas ministerstyre och är olagligt i Sverige. Detta leder självklart till att Reinfeldt säger att han inte kan kommentera det fallet. Det är alltså en helt meningslös fråga som inte har någon annan avsikt än att få Reinfeldt att verka feg och undvikande i frågan om sjuka personer. Den stora skandalen i detta är inte att SVT försöker sätta dit Reinfeldt. Det är att efter den intervjun så åker läkaren iväg för att kampanja med socialdemokraterna!
Detta är fula, ohederliga knep. Det är socialdemokraterna som dragit in smutsen i den här valrörelsens farstu.

Vad händer efter valet?

2010-08-31T10:53:00.002+02:00

Dagen för riksdagsvalet 2010 närmar sig. Min egen lilla valundersökning till höger här på sidan kommer avslutas vid valet, och min önskan är att den ska vara så lik det riktiga valresultatet som möjligt för att se om mina läsare representerar landets fördelning. Lite statistisknörd blir man till slut av sådana undersökningar.
Men nu ska vi prata om riktiga opinionsundersökningar. Dom senaste har visat på en viss ledning för alliansen. Den är inte så stor och mycket kan fortfarande hända på den fronten. Soffliggare kan engagera sig, folk som inte bestämt sig kan luta åt andra hållet eller så kan skandaler skaka något parti. It ain't over until the fat lady sings!
Den intressanta frågan är vad som kommer hända efter valet. I en undersökning i tidningen idag så har SD halkat ned under 4 %. Dom var även under 4 % i en undersökning för några dagar sedan. Men alla vet att det inte är riktigt accepterat att gå ut med sympatier för SD. Detta gör att förmodligen har SD lite större stöd än vad undersökningar visar.
Kommer SD in så finns det risk att dom blir vågmästare. När valet redan är så jämt så kan det bli jobbigt. Båda sidorna har gått ut med att under inga omständigheter samarbeta med SD. Många tror att det innebär att det blir svårt att utse någon till att bilda regering. Det är inte det som är problemet. Om det inte finns röster nog för att avsätta Fredrik Reinfeldt så kommer han sitta kvar och vi fortsätter ha en alliansregering. Problemet kommer sedan när den regeringen ska ha tillräckligt stöd i riksdagen. Har man inte majoritet i riksdagen så kan man inte få igenom sina motioner. Det kommer därför bli en orolig tid när vi har två jämna block, men ingen når majoritet för det sitter ett litet parti på drygt 4 % som ingen vill samarbeta med.
Det som kan hända då är att det måste till samarbete mellan blockgränserna. Jag har tidigare hoppats lite på MP då dessa uttryckt ren ovilja att samarbeta med V tidigare, men sedan tystnat när dom väl börjat organisera sin rödgröna koalition. Det brukar gå att hitta stöd för företagande hos MP så vissa förslag kanske går igenom. Mona Sahlin har lovat skattesänkningar för pensionärerna så det borde gå att få över några röster från S för att få igenom sådana ändringar med. Jobbigare blir det med jobbpolitiken. Blocken har tydliga åsikter där alliansen föreslår skattesänkningar så det blir mer lönsamt. Rödgröna föreslår högre bidrag för att öka trygghet och därmed ge folk större möjligheter att ta risker. Detta innebär skattehöjningar vilket då blir en direkt motsats till alliansens förslag. Det blir mycket svårt att nå en överenskommelse där tror jag.
Ett blocköverskridande samarbete skulle kräva att många heliga lamm blir offrade på samarbetets altare. Detta känns väldigt avlägset i dagens läge då blocken verkligen försöker visa sig kompromisslösa. Men det brukar väl lätta lite efter ett val och väljare brukar inte komma ihåg sådant i flera år. Som sagt får vi se vad som händer. Men en intressant period har vi framför oss.

Bodström - gräver en grop för andra

2010-08-23T18:02:00.003+02:00

Jag har tidigare skrivit om Thomas Bodström här på den här bloggen. Nu har han åter igen blivit aktuell. Men nu gäller det inte felvriden statistisk. Den här gången är det åter igen en sosse som faller på eget grepp. Mona Sahlin tycker det är sexigt att betala skatt, men smiter gärna från den. Persson tyckte att "den som är satt i skuld är icke fri" samtidigt som han kritiserade Alliansens planer på att betala tillbaka på statsskulden och samtidigt köpte sig en herrgård. Som han städar med hyrd städerska trots att detta är förnedrande och kränkande för dessa enligt honom själv.
Thomas Bodström har i ett radioprogram gått med på att bli drogtestad. Där skulle han och Beatrice Ask bli testade. Bodström har tidigare propagerat för att införa frivilliga drogtester i skolan och på jobb. Det står i DN här och i SvD här.
När han sedan fick reda på att det skulle bli kissprov som kontrollerades för amfetamin, hasch, opiater och bensodiazepiner. Då ville han helt plötsligt längre och hade inte lust att genomföra det.

Så vad kan vi säga om det här? Egentligen kan vi inte säga någonting med 100 % säkerhet. Men det finns lite scenarion som vi kan välja mellan.

Alt 1: Bodström kände helt plötsligt inte för att ta ett drogtest. Detta trots att han visste att alla kommer misstänka honom för saker om han drar sig tillbaka. Som av en händelse beter han sig PRECIS som folk gör när dom är nära att åka dit i sådana här test. Först visar dom sig samarbetsvilliga och positiva, men precis innan så drar dom sig ur med en dålig ursäkt. Om detta är fallet är Bodström DUM. För det finns inget annat att säga om honom i det fallet. Han har själv propagerat för frivilligheten i testen och vet då mycket väl hur underligt det är att dra sig ur i sista sekunden mitt framför alla. Att ändå göra det är rent korkat. I det läget så får man svälja stoltheten och ta smällen. Han har genom dumhet, obetänksamhet och klantigt beteende målat in sig i ett hörn och helt plötsligt inte vill leka mer. Han vet väl om att man utesluts ur alla sportsammanhang om man nekar att ta ett "frivilligt" drogtest?

Alt 2: Bodström, som erkänner i sin egen blogg att han rökt hasch, har något att dölja. En tidigare missbrukare som har tid att vara riksdagsman, oppositionspolitiker, advokat och författare som tar uppåttjack, vilken överraskning! Fyra jobb i ett och han klarar det på bara kaffe och energikakor? Att det är vanligt med amfetamin för folk som behöver prestera är inte okänt. Det är den näst vanligaste drogen i Sverige efter hasch som Bodström redan rökt. Jag vill inte ens tänka på hur vanligt det är bland jurister på universitet som behöver plugga in gigantiska mängder inför tentor. Som av en händelse så råkar Bodström vara advokat och har med mycket, mycket stor sannolikhet under sin studietid kommit i kontakt med folk som brukar detta. På ett ögonblick i en pressad situation när han konfronteras med ett prov av annan art än han väntat sig så väger han mellan två alternativ. Ett är att åka fast ordentligt och bli utkastad av sossarna, sabba valrörelsen och få en skandal bara veckor innan valet. Två är att neka och sedan låtsas som ingenting och hoppas det blåser över.

Det är upp till oss väljare att bestämma om Bodström antingen är dum och otaktisk, eller en som brukar dessa droger och försöker dölja det. Och inget av dessa två alternativ är särskilt smickrande för Bodström.

Konkurrensutsätt riksdagen!

2010-08-18T20:12:00.002+02:00

Nej, självklart menar jag inte genom privatisering eller låta företag sätta upp en egen riksdag. Ibland kommer det rapporter om riksdagsledamöter som inte lämnat in en enda motion, deltar knappt i debatter och skolkar från omröstningar. På något sätt borde det gå att få ordning på detta. Mitt förslag är att ha prestationsbaserad lön. Det är i och för sig svårt att bedöma deras prestationer om det är Sveriges styrande som ska bedömas. Likaså är det svårt eftersom det finns många med olika åsikter om allt i riksdagen.
Kanske man skulle ta och ge provision efter hur många motioner man lämnar in? Detta skulle väl göra att mängden skitmotioner stiger markant. Man kanske gör så att godkända och genomröstade motioner gav provision? Med tanke på hur vidriga politiker är i allmänhet så skulle väl varje dag vara full av genomklubbade motioner om "Vad ska vi äta idag?" och "Regnar det ute?" där folk debatterar intensivt och sedan bestämt trycker på "bifalles" när frågan om semla till kaffe kommer upp. Svågerpolitik, utnyttja skattebetalarnas pengar för egen vinning och allmän korruption är varje politikers efternamn.
Mindre partier skulle förmodligen missgynnas då större partier lättare kan driva igenom sina frågor av rätt naturliga skäl i en demokrati.
För att råda bot på detta kanske man kunde ta och frigöra folk från eventuell partiflagga och istället ta och ha riktigt personval. Detta är förstås löjligt att ha om man har 349 ledamöter som Sveriges riksdag har för tillfället. Eventuellt kunde varje persons röster viktas efter hur många personröster dom fått, eller som partiet fördelat bland sina representanter. På detta sättet kunde kanske vissa riksdagspartier ha mycket färre i riksdagen, men varje person har ett flertal röster till sitt förfogande. Varför ska varje riksdagsman ha en röst i riksdagen? Dessa är ju bara representanter för dom riktiga väljarna. Då kanske partierna i sig kan spara lite pengar genom att dra ned på antalet riksdagsmän om dom anser att dessa inte behövs. Dessutom blir det lättare för folket att ha koll på sina riksdagsmän istället för den gråa, anonyma massan som dom utgör nu. Inget hindrar ju en person från att ha 4,75 röster att ge ett förslag.
Partierna kanske dessutom sporras av att ha en populär och insatt riksdagsman istället för två meningslösa röstskolkare som bara gjort karriär i ungdomsförbunden. Tycker folket att personerna inte har gjort så mycket så röstar man inte på personen lägre.

Att ta bort att partierna styr över sina representanter är kanske lite för mycket att hoppas på när det gäller personval. Man borde tvinga partierna att bestämma antalet representanter som dom ska sända till riksdagen redan innan valet. Detta baseras på hur mycket av sina tilldelade skattepengar (partierna får en klumpsumma varje år för att betala löner för sina representanter

Om vi säger att dom olika riksdagspartierna får en klumpsumma varje månad att ge sina representanter i riksdagen. Denna summa baseras på hur många röster det partiet fått.
Innan varje val får partierna bestämma hur många representanter dom ska skicka till riksdagen. Detta för att förhindra att partierna sedan ändrar antalet i efterhand om vissa inte blir inröstade. Därefter röstar folk på en kandidat i ett parti. Om partiet bestämt att skicka 17 representanter så kommer dom 17 i det partiet med flest personröster att sitta i riksdagen. Därefter fördelas övriga röster (både dom som inte valt en person utan bara röstat på partiet, samt dom som röstade på en som inte kom med bland dom 17) bland dom som kom in, proportionerligt med hur många röster dom redan hade fått.

Räkneexempel:
Det gula partiet sänder 3 representanter.
Det gula partiet fick en miljon röster.
Dom 3 med flest röster röstas in.
Den som fick flest röster fick 500.000 personröster. Övriga fick 200.000 röster var. Det betyder att 900.000 av rösterna var personröster. Nu ska övriga 100.000 röster fördelas. Den som fick flest röster ska då få en proportionerlig andel av dessa. Den personen får då 500.000 röster plus ytterligare 55.555 av dom som inte personröstade, men ändå röstade på partiet. Övriga två får då 200.000 röster var, plus 22.222 eftersom det var deras andel av dom övriga. Sedan får dom väl ytterligare en tredjedel av sen sista överblivna rösten.
Sedan kan dessa alltså rösta i riksdagen och istället för att ha en röst av 349 så har dom 555.555+1/3 röst bakom sig. Detta av det totala antalet människor som röstade i valet.

Pengarna som dessa personer får i lön baseras då alltså på hur många människor som dom representerar. Och med färre representanter så blir det lättare för folket att hitta sin personliga favorit. Sedan är lönen direkt proportionell till hur väl dessa personer behandlar sina chefer, alltså röstande människorna. Beter man sig som ett svin får man inte sparken, men lönen kan halveras vid ett val. Vill man spela högt och styra landet får man ta hela smällen om folket anser att man inte uppfyller deras krav.

Valkampanjen börjar!

2010-08-14T15:53:00.009+02:00

Idag satte Moderaterna igång sin valkampanj. Fredrik Reinfeldt talade på Södermalmstorg i Stockholm.
Det var en solig och varm dag som började med lite musik. Några artister som försökte få igång publiken, men dom enda som svarade var i princip MUF som stod längst fram och jublade.
Reinfeldt äntrade scenen och talet präglades till stor del om skatter och jobb. Detta är förstås naturligt eftersom folk verkar vara överens om att detta är dom stora frågorna i årets val. Reinfeldt lovade att sänka skatterna för 6,1 miljoner människor. Han sa även att Östros förmodligen kommer säga att han sa 6,1 personer, men det är miljoner det handlar om. Han kritiserade också Mona Sahlin för att köra med oärlig politik där hon säger en sak, men förslagen dom lägger fram är helt annat. Höjda skatter, framför allt på unga och samhällsbärarna (som han beskrev som dom som betalar skatt och jobbar hårt) är det Mona propagerar för. Dom lovar även allt till alla, vilket är helt omöjligt att uppfylla samtidigt som man tar ansvar för politiken. Och om man inte gör det så kan man fråga Grekland och Spanien vad dom tycker om saken. Reinfeldt jämförde även statsskulden med andra europeiska länder. Storbritannien hade jämförbar statsskuld per capita innan finanskrisen. Nu är den fördubblad. Samtidigt har Sverige minskat sin statsskuld.

Reinfeldt pratade även om hur han har pratat med unga om jobb, med offentliganställda om att förskjuta makten till folket och dom arbetande istället för cheferna och landstingspolitiker. Även här fick Socialdemokraterna en känga när dom enligt Reinfeldt kritiserat detta.
Ytterligare ett exempel på oärlig politik var från Boden där Reinfeldt hörde politiker jubla över att fastighetsskatten skulle återställas så att stockholmarna åkte dit. Reinfeldt tyckte det var underligt att Socialdemokraterna inte säger något om detta i Stockholm som det gäller, men så gärna pratar om det i övriga landet. Tidningar har också skrivit lite om detta, här och här.

Bland besökarna var det som väntat en hel del M-knappar samt babyblå skjortor. Vita och blåa ballonger trängdes med underliga budskap från andra som försökte passa på under moderaternas valupptakt. En tant hade en skylt med "Dansa för slussen" vilket var mycket underligt, både delen om att man ska dansa för det, men även "för slussen", vilket knappast beskriver vad det är skyltbäraren vill med slussen.
Fler skyltar om vad jag gissar var små lokala partier var där. Även ett stort gäng ungdomar som hade skyltar där dom krävde jobb.

Mest uppmärksamhet fick nog tyvärr dom som störde mest. Några hade plakat om minkar som varit aktuella i nyheterna senaste tiden. Detta följdes av tutande med tryckluftstuta eller vad det heter. Fruktansvärt störande, dessutom odemokratiskt att förstöra för andra för att få fram sitt budskap istället för att agera på ett lite mer konstruktivt sätt.
Vad sägs om att engagera er politiskt och förändra inifrån? Själv är jag biolog och tycker djurplågeri är förfärligt. Men det finns kanske andra sätt att förändra saker på än att agera som antidemokratiska vandaler? Det fanns dock poliser på plats som gick och pratade med dom, men jag tror luften i deras tutor tog slut innan dess för det lät tröttare och tröttare till det bara var ett gnälligt pipande kvar.

Här på sista bilden så syns en polis som pratar med människorna. Bilderna är lite dåliga, men det var med en mobilkamera så ni får nöja er med vad som finns.

Bostadsmarknaden i Stockholm

2010-08-08T20:16:00.002+02:00

Det kan väl inte finnas någon som inte hört eller sett vad som händer (och har hänt) på Stockholms bostadsmarknad? Priserna har stigit extremt mycket senaste åren. I slutet av 90-talet hade folk gjort stora klipp. Folk började prata om miljonlägenheter. Hus i vanliga städer i Sverige kostade uppåt en miljon, och då fick man en rejäl villa. I Stockholm fick man däremot en etta i stan för motsvarande pris. Arbetslösheten stiger i landet vilket gör att inflyttningen ökar till Stockholm där det kanske inte är lättare att få enskilda jobb, men det finns desto fler jobb att söka. Detta gör att priserna blir som ett dominospel där alla klossarna faller in mot mitten i Stockholms stad och ökar trycket där.
Efter att folk såg att priserna för små pyttelägenheter steg över en miljon så började folk tvivla om det faktiskt gick att fortsätta med en sådan prisökning. Nu, mer än tio år senare vet vi att det gick alldeles utmärkt. Nu får man inte en pytteetta för mindre än 1,8 miljoner. Förr kunde man uppskatta priserna för en lägenhet genom att förutsätta att priset är en miljon per rum lägenheten består av. Numera är det kanske inte riktigt två miljoner per rum, men nästan. Särskilt smålägenheter är dyra per kvadratmeter. 55.000 per kvadratmeter brukar vara snitt om man vill ha en liten lägenhet. Vissa riktigt små lägenheter har gått upp till 75.000 kronor per kvadratmeter. Så är det här hållbart i längden?
Det har blivit näst intill omöjligt att få en lägenhet på vettigt sätt i Stockholm. Bostadsköerna är meningslösa. Dom få hyreslägenheterna som förmedlas går till folk som stått i kö sedan 80-talet. Och ja, det är sant. Man behöver ködagar från 80-talet för att få hyreslägenheter i Stockholm.
Detta gör ju förstås att inte en vettig själ någonsin kommer lämna ifrån sig en lägenhet dom väl fått tag på. Priserna pressas av att politiker sätter tak för vad hyresvärdarna få ta ut av sina hyresgäster. Detta gör att det är extremt olönsamt att bygga nya eller hyra ut sina lägenheter. Hyreshusen kostar miljonbelopp, och går samtidigt inte att tjäna pengar på nog för att hålla husen i rimligt skick. Detta är allmännyttiga bostadsbolag som borde ha som uppgift att tillfredsställa behoven av folk som bor där. Dom kräver extra pengar från staten för att klara sig undan att husen rasar samman av vanvård. Hyresmarknaden i hela staden har rasat samman.
Svartkontrakt för hyresrätter säljs för ungefär lika en tiondel mot vad en motsvarande lägenhet skulle kostat att köpa. Man får alltså räkna med 200.000 för att köpa sig ett kontrakt på en vanlig lägenhet.
När kommunala bostadsbolag inte får pengarna att räcka, och kommunerna och staten inte har lust att betala extra för sådant som pengarna borde räckt till gott och väl från början så finns det bara ett alternativ för att slippa miljardkostnaderna som blir om man ska rusta upp alla. Detta är att ombilda till bostadsrätter. Precis som företag ibland måste avskeda folk för att komma på fötter igen så måste bostadsbolag minska antalet bostäder som dom har för att klara sig. Dessutom frigörs lite kapital som gör att man kanske klarar att hålla beboelig standard på dom lägenheterna man har kvar.
Hyreslägenheterna kostar alltså miljoner att underhålla. Den minimala subventionerade hyran folk har täcker inte kostnaderna. Och enda anledningen till att dessa människor får bo i statligt bekostade lägenheter är att dom råkat stå i en bostadskö sedan långt innan dagens ungdomar (som är dom som har verkligt behov av hyreslägenheter) ens var födda!

Vi har dyra bostadsrätter. Vi har hyresrätter med tak på hur hög hyra dom får ta ut. Vi har svart marknad som brukar vara beviset på kollapsad marknad. Det enda man kan jämföra detta med är brödköerna i forna Sovjetunionen. Det ska inte vara omöjligt att få en bostad utan att stå i kö i 25 år! Det är inte hållbart. Det enda sättet att få en lägenhet på rimligt sätt idag är att köpa en. Visserligen dyrt, men det är resultatet av korruptionen av generaldirektörer och politker, samt svarta marknaden bland hyresrätter. Politiker som vet om att detta är det enda rimliga sättet att klara bostadsmarknaden köper glatt loss sina hyresrätter. Bland dessa finns både Göran Persson.

Så vad kan vi göra för att få bot på den här sjuka blandningen av olaglig andrahandsuthyrning, att folk aldrig flyttar ifrån en hyreslägenhet, statligt subventionerade lägenheter samt fördelningen av dessa som är helt godtycklig? Om Mona Sahlin får tycka till om detta så blir det ännu mer pengar kastade i det svarta hålet av statligt finansierade förlustbolag som ändå inte kan erbjuda lägenheter till folket, förutom några fåtal utvalda. Och bland dessa ingår förstås politikerna själva.

Den här situationen har skapat ett nytt fenomen. Detta kallas "bostadskarriär". Förr i tiden kunde man tjäna pengar på att äga sitt hus och sköta om det. Men även på den tiden klagade folk på bostadsmarknaden. Dom menade att bostadskarriärerna skapade klyftor. Nu för tiden blir det klipp om man byter upp sig mellan hyresrätter. Det ska inte gå att utnyttja skattebetalarna på det här sättet.

Det enda man kan göra är att släppa hyresmarknaden fri. Det kommer leda till att folk inte sitter med hyresrätter i onödan som investeringar, vilket kommer öka utbudet. Vi kan lägga pengarna som nu slösas på upprustning på utbyggd kollektivtrafik till nybyggda områden så folk kan nå stan även om dom inte bor mitt i den. Avskaffa även att man kan dra av sina räntekostnader från skatten. Varför ska eventuella investeringar i bostad få dras av skatten? Detta kommer minska priserna på bostadsrätter.

Rikedom ska byggas på produktion och att behov tillfredsställs. Nu byggs rikedomen antingen på att man bor i subventionerade bostäder (hyresrätter) eller att man bor i bostadsrätter där räntan får dras av från ens skatt. Detta leder till att priserna pressas upp av statliga (och väldigt kostsamma) pengar som inte ens gör någon nytta, förutom att öka vinsterna för folk som "investerar" i bostäder med statliga medel. Släpp marknaden fri så att det går att få tag i lägenhet utan att stå i kö. Inga fler statliga kontrollorgan, kommunala bostadsbolag, eller hyresgästföreningen som agerar som om dom vore en myndighet.

Oändligt antal jobb

2010-07-31T20:04:00.006+02:00

Efter det förra inlägget som var mer "åsiktsbetonat" (andra kallade det "gnälligt") så kommer här ett lite mer faktabaserat inlägg igen. Idag ska det handla om hur antalet jobb är oändligt, och hur all brist på arbete är artificiellt, vilket innebär skapat. Japp, du läste rätt, politiker skapar inte jobb, dom skapar arbetslöshet! Opp och ner, ner och opp? Det kan tyckas så, men jag ska förklara varför.
Jag ska gå igenom bilden här till ovan. Hela stapeln representerar vilka jobb som finns att utföra. Det kryllar av uppgifter som folk vill ha utförda. Personligen skulle jag vilja ha gräsmattor klippta, disk diskad, mat odlad, hund klappad och för att hedra det fina sommarvädret, luft kyld! Men varför är det ingen som gör detta åt mig? För jag har inte pengar att betala folk för att utföra det. Jag lägger pengar på andra saker. Visserligen ingår "mat odlad" bland dom pengarna då jag trots allt äter. Men övriga saker går ogjorda. Detta beror på att mängden pengar jag vill betala för att få det gjort understiger vad andra människor är beredda att utföra uppgifterna för.
Teoretiskt sett är antalet uppgifter oändligt. Om folk jobbade för 1 kr så skulle alla fabriker och företag krylla av folk. Men när produktiviteten stiger i ett land så är vissa uppgifter mer produktiva och lönsamma än andra. Dom företagen som utför dom klarar att betala 2 kr till alla. Omedelbart skulle förstås alla i Sverige då börja jobba för det företaget. Medellönen i Sverige har då stigit till 2 kronor. Antalet jobb är 4,5 miljoner eftersom det finns 4,5 miljoner i Sverige som vill ha ett jobb. (övriga är pensionärer eller går i skola eller liknande). Här har vi begränsningen åt ena hållet. Antalet jobb som utförs begränsas förstås av hur många det finns som kan utföra jobb. Om det fanns oändligt med folk så skulle ju många vara tvungna att jobba kvar hos bolaget som gav 1 kr i lön.

Om vi förutsätter detta så kommer det innebära att dom 4,5 miljoner bäst betalda (och effektiva) jobben i Sverige utförs. Det gröna i stapeln representerar dessa 4,5 miljoner jobb. Det röda i stapeln är alla övriga jobb. Där finns uppgifter som att tvätta mina kläder och att laga mat åt dig nu (förutsatt att du är hungrig och inte har planer att gå till en restaurang). Sådana uppgifter som antingen går ogjorda, eller att vi gör dom själva. Övriga jobb i röda delen är Sveriges gamla varvindustri. Dom jobben krävde folk mer betalt för än vad någon var beredd att betala för, så dom försvann. Precis som jobb som att certifiera saker som "år 2000-säker", eller bygga ångmaskiner. För jobb försvinner även när dom blir omoderna. Det finns ingen som vill ha dom uppgifterna utförda längre.
Om det är stora mängder med jobb som försvinner plötsligt (som när t.ex. varvsindustrin lades ned) så börjar det hända saker. När jobb försvinner så försvinner jobben ur den gröna delen av stapeln till den röda delen. Dom kan ha glidit ut långsamt, vilket är fallet när företag börjar gå med förlust. Då kan man antingen skära ned i verksamheten och försöka rädda kvar dom jobben som fortfarande hör hemma i gröna delen, eller så kan hela företaget gå i konkurs. Folk kan också rädda företaget genom att förbättra företaget, och på så sätt få upp alla jobben i gröna delen igen.

Att känna igen totalitära stater

2010-07-27T17:17:00.003+02:00

Det finns många egenskaper som man tar för givet att folk besitter. Det är alltid lite chockerande att möta människor från andra länder som t.ex. inte kan simma. Särskilt förvånad blir man om den personen i fråga är från Bangladesh som blir översvämmat i princip varje år och mängder med folk drunknar. Cykla är också något man förväntar sig att folk ska ha lärt sig. Att kunna köra bil anses också som naturligt i stora delar av landet, även om folk i storstäder med väldigt utbyggd kollektivtrafik börjar släppa lite på det tvånget.
Men en sak förvånar mig, och kommer nog alltid förvåna mig. Det är folk som efter 9 (förmodligen även 12) år i skola inte känner igen på långt håll stater som börjar gå åt skogen. Ett bra exempel är den rättegång mot en som var inblandad i Kambodjas revolution på 70-talet som pågår nu. Att en stat helt plötsligt börjar gripa folk med glasögon för dom är intellektuella är ett tydligt tecken på att något är fel. Att utrymma hela städer är ett annat. Att 20 % av befolkningen utrotas är nog så tydligt ett tecken kan bli, även om det vid tillfället kanske inte var helt känt hur stor omfattning utrotningen hade. Ändå är det politiskt insatta personer som helt blint snubblar runt i sådana kretsar utan att ha minsta framförhållning, konsekvenstänkande eller förståelse för hur världen fungerar.
Folk som när massmorden och tvångsförflyttningarna sker ignorerar dessa fakta och rent utav försvarar det skrämmer mig. Att vägra inse det hemska i detta, och sedan rättfärdiga det med att "det var nog nödvändigt" är något som visar på ren dumhet. Sådan okunskap förväntar man sig inte riktigt bland folk i Sverige som har fått så mycket kunskap under skoltiden. Vad värre är att sådan okunskap finns här. Och inte bara bland vanligt folk, utan politiker.

Uttalanden som: "Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det måste kräva stora offer av befolkningen"som godkänner att folk dör i drivor för att öka statens produktion. Eller "Alla vet vi ju att mycket, ja kanske det mesta, av det som nu sägs och skrivs om Kambodja är lögn och spekulation." för sådan kunskap kunde man tydligen förutsätta. Att förutsätta att rapporterna och högarna med döda människor vad sanna kan man förstås inte göra.
Vad som är mest skrämmande är att detta och mer har sagts av Birgitta Dahl, riksdagsledamot i 33 år, minister/biträdande minister i 9 år, samt riksdagens talman 94-02. Så blinda människor sitter med så mycket makt i Sverige. Och socialdemokraterna släpper fram sådana människor också! 30 år efter uttalandena så förklarade hon sig dock i DN -97. Förklaringen är att det är helt ok att ignorera fakta för att man är så förblindad av ideologi. En ursäkt som använts av många. Jag gissar att den användes flitigt i tidigare nämnda rättegång. "Men jag visste inte..." medan man upprepat självmant bygger på högen av oliktänkandes lik. Det ger en bitter eftersmak, särskilt när ursäkten för idiotin dröjer 30 år. Påminner om Lars Ohlys avståndstagande från kommunismen. Detta skedde i tv 2005. Så lång tid tog det innan han avsade sig det. Och han har sedan åttiotalet fått ta emot kritik för sitt vurmande för hur baltstaterna hade det under sovjettiden.

Jag förväntar mig att folk som jobbar med politik har lite hjärna och analyserar vad som händer i världen. Där källkritik används. Tydligen är källkritik något väldigt okänt i alla länder. Så sent som nu i veckan avskedades en person i USA av Obama för att en youtubevideo där hon uttrycker sig rasistiskt om vita lantbrukare kommit fram. Att det hela var klippt och var en liten del av hennes tal om att överkomma rasism efter att hennes far blev mördad och en helt vit jury sedan frikände åtalade helt kan ju förklara varför hon kände som hon gjorde. Att hon sedan överkom dessa känslor och själv sedan hjälpte andra vita lantbrukare var hennes poäng. Lite källkritik och att faktiskt ta reda på själva hade inte skadat. Synd bara att det tar 30 år innan folk i Sverige vågar erkänna sina misstag. Att dom sedan kan vara endast underställd Sveriges statschef (kungen) i flera år utan att ha bett om ursäkt är ren skandal. Så svårt är det inte att inse vilka länder som är rena skitländer. All info finns framför oss. Venezuela, Nordkorea, Kuba är bara några. Känner vanliga människor inte stanken av korruption, principer att ändamålen helgar medlen, folkmord, förtryck och tortyr? Eller måste varje generation upprepa Dahls och Ohlys misstag att förblindas av ideologi i 30 år?

Skatteåret avslutat

2010-07-20T15:12:00.002+02:00

Idag är det skattefridagen. Det innebär att allt man jobbat under året hittills skulle gått åt för att betala alla skatter under året. Från och med nu så skulle man alltså börja tjäna ihop pengar till sig själv. Självklart så tjänar man ju pengar under hela året, men skatten man betalar under året motsvarar all lön fram till 20:e juli. Detta kan jämföras med under förra socialdemokratiska regeringen då skattefridagen låg vid 10:e augusti. Kom ihåg att det idag är mindre än fem månader till fjärde advent... Då inser ni kanske hur lite kvar det är av året?

Dom senaste åren har alltså skattefridagen flyttats på det här sättet:

2001 10 augusti
2002 7 augusti
2003 8 augusti
2004 10 augusti
2005 10 augusti
2006 7 augusti
2007 29 juli
2008 29 juli
2009 23 juli
2010 20 juli

Framtiden för Socialdemokratiska partiet

2010-07-17T16:23:00.003+02:00

Det var ett tag sedan jag skrev sist nu. Jag skyller på varmt väder. Det har hänt en del saker medan jag var frånvarande; nämligen vad som i media kallas Littorin-affären. Men den affären är inte riktigt avslutad än så jag sparar det till ett senare blogginlägg då jag inte vill spekulera för mycket innan allt kommit fram. Men det hindrar inte mig från att spekulera i dagens inlägg ändå. Det kommer nämligen handla om framtiden nu. Inte vilken framtid som helst, utan framtiden för socialdemokrater.
Det är nog inte någon nyhet för någon här att det är lite instabilt i Socialdemokraternas parti. Detta är inte en anklagelse eller ett hån mot dessa. Det är en iakttagelse. Det är dessutom helt normalt med tanke på vad som faktiskt hänt i det partiet. Först en auktoritär ledare som styrde partiet och landet i tio år. Sådant lämnar avtryck när han sedan försvinner. En eventuell efterträdare som kanske gjort att övergången blivit mjukare blir mördad mitt i centrala Stockholm. Oense om vem som ska efterträda Persson så splittras partiet ännu tydligare i den uppdelningen partiet länge varit kluvet mellan. Mona Sahlin utses trots en del protester till efterträdare och representerar för många högerfalangen inom partiet. För att råda bot mot protesterna och instabiliteten så väljer hon att gå vänster med hela partiet. En valkampanj vars grund är ett historiskt unikt samarbete med forna kommunistpartiet och med en politik som helt går ut på höjda skatter är ett tydligt exempel på hur långt åt vänster Mona har varit tvungen att gå för att få fortsatt förtroende inom sitt eget parti. Men vad kommer hända i framtiden?

Vid en vinst för rödgröna samarbetet så behöver man gå till bibeln för att hitta en motsvarighet till kvartetten Lars, Mona, Maria och Peter. Men hur den eventuella regeringen kommer fungera är värt ett eget framtida inlägg (kanske fyra år av framtida inlägg t.o.m.) så det skippar jag idag. Jag kommer prata om vad som händer vid en eventuell förlust i valet i höst.

Monas position kommer vara högintressant. Kommer hennes parti låta henne sitta kvar? Det har annars varit tradition inom socialdemokratin att en ledare alltid ska få vara statsminister. Det är nämligen bara en tidigare partiordförande som aldrig var statsminister, och han var deras första ledare. Det kommer svida rejält för Socialdemokraterna att tvingas avsätta Mona. Själv tror jag det då är mer sannolikt att hon kommer avgå självmant. Kanske efter påtryckningar inom partiet, men det kommer inte bli en omröstning inom partiet som hon kommer förlora.

Men vad kommer då hända i det vakuumet som bildas efter Mona? Inte nog med tidigare problem paritet haft med ledare och ledarskap. Med en ny förlust i minnet och med traumat att en partiordförande avgått innan hon blivit statsminister kommer chock prägla partiet ett tag. Vad finns det för personer som kan ta över? Finns det någon som kan ta över? Moderaterna har ibland kunnat skaka fram okända personer snabbt och sätta dom i rampljuset. Socialdemokraterna har däremot haft lite svårare med det. Det sticker nog väldigt i ögonen på den trogna skaran av partimedlemmar som kräver att man jobbat sig upp inom partiet i årtionden innan man blir aktuell för en så tung post. Nästa ledare har i princip utsetts av föregående ledare. Att då låta en raket komma farande upp genom partiet är då otänkbart då nästan alla höjdare inom partiet gjort sina år både i SSU, LO och kommuner. Det finns helt enkelt inte så värst många kvar att välja på. Särskilt inte när socialdemokraterna bestämt att deras nästa statsminister ska vara kvinna. Då halverar man effektivt urvalet, förutsatt att urvalet är jämställt. Det kommer bli knepigt. Kvar har man Göran Perssons gäng. Vi har Thomas Östros, Ulrica Messing och Leif Pagrotsky som är dom enda tre som satt med i regeringen under hela Göran Perssons tid som statsminister. Några andra kandidater finns med. Pär Nuder har varit aktuell med under stor del av Perssons tid. Sahlin också, men förutsättningarna för henne är begränsade då hela den här berättelsen bygger på att hon förlorar valet och avgår.

Enda kvinnliga alternativet i detta är alltså Ulrica Messing. Men hon har avgått från politiken och lever nu gott med sin stora familj, rika sambo och med sin hobby att designa saker. Vi får gräva lite djupare i Görans regeringar för att hitta fler kvinnor. Kanske Barbro Holmberg? Nä, hon är landshövding. Hennes dotter dessutom precis på att dra hem storkovan i sin skilsmässa med Tiger Woods.
Ylva Johansson? Tidigare vänsterpartist, så det borde tillfredsställa vänsterfalangen inom socialdemokraterna. Hon har drivit företaget Att Veta AB, och med klassisk vänsterpartistisk talang för ekonomi lyckades företaget gå med en förlust på 200 miljoner innan det lades ned. Men vad gör det, det var ju bara skattepengar från kommuner och landsting...
Laila Freivalds? Den första ministern i Sverige som avgått två gånger? Ska hon ges en tredje chans? Efter skandaler som att vara ansvarig för hanteringen av tsunamikatastrofen 2006 och för ministerstyre och antidemokratiskt handlande när hon stängde Sverigedemokraternas hemsida är det svårt att se henne återkomma.

Det finns inte så värst många alternativ längre. Det är ett tag kvar, men det kommer bli en spännande tid för Socialdemokraterna i höst. Antingen i regering med vänsterpartiet, eller med en jakt på en ny partiledare som kommer bli omvälvande på många olika sätt.

F!

2010-07-06T15:40:00.002+02:00

Almedalsveckan är igång. En händelse skapad av Palme som fick för sig att predika på Gotland en gång. Efter det har det blivit en grej att åka dit och predika sina politiska åsikter. Även många andra än riksdagspartierna är där. Bland annat är både Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna där, och dessutom bråkar dom med varandra.

Men den stora händelsen i media just nu är F!:s upptåg. Partiet med ett namn som symboliserar lagstiftade skillnader mellan könen. Tyvärr inser inte partiet detta själva då dom lever totalt isolerade i sin egen lilla värld. För alla män i landet vet att "fi" är det man kallar fienden i försvaret. Alla som gjort värnplikten i det här landet vet att det är ett väldigt vanligt ord. Detta väljer sedan feministerna att kalla sig själva, totalt ovetande om detta då deras kön nämligen inte omfattades av lagarna som tvingade folk till värnplikt.
Men det dom gjort nu är att bränna 100.000 kronor i sedlar. Och då pratar vi inte om att bränna dom på öl, tv-spel och pizza som är så vanligt. Nej, det är bokstavligt talat pengar som bränns. I många länder är det olagligt att förstöra pengarna då pengarna i sig är statens egendom och bara symboliserar ett värde som byter hand när man handlar med pengarna. I Sverige är det dock inte olagligt. Så där har Gudrun Schyman rätt. Men det hindrar inte att det är korkat att elda upp sina pengar. För det är det.
Vissa kanske motiverar det hela med PR. Alla vet att det inte finns något som heter dålig publicitet. Ja, förutom om politiker avslöjas som pedofiler. Äsch, då har jag alltså redan sabbat det gamla ordspråket. Det finns alltså dålig publicitet. Men är fallet med brinnande pengar dåligt? Det får vi se. Uppmärksamhet har dom dock garanterat fått. Det står med i dom flesta tidningarna och folk diskuterar det överallt. Vissa snygga människor skriver även om det på sin blogg. Och säkert några fula med. Vilken av grupperna jag tillhör får folk som sett mig avgöra.

Men vad har hänt nu när man eldat upp pengarna? För äkta pengar var det. Eller Gudrun och F! påstår det i alla fall. Vill man bara ha uppmärksamhet så är det en succé enligt mig. Bilder i alla tidningar får väl ses som framgång på det området. Men vad är målet med det hela? Är det att få fler röster i valet i höst? Att komma över fyraprocentsspärren anser jag är omöjligt för F!, och det är därför jag inte ens har med dom på min lista över partiprogram uppe till höger, och inte heller i min omröstning. Kalle Anka-partiet som är med i listan kommer inte heller få fyra procent, men jag ville ha med blank röst som ett alternativ. Och du måste erkänna att det är roligare med Kalle än en blankröst, trots att dom är i princip synonymer.

Men åter till F!. Vad orsakar deras PR-jippo? Fler röster? Förmodligen inte. Snarare kommer ännu fler människor sluta se dom som ett riktigt alternativ i höst. Men om Gudrun har för avsikt att få fram debatten om jämställdhet inför valet, och på ett sätt tvinga partiledarna för dom andra partierna att klämma ur sig något om det i sina Almedalstal så kanske hon har lite framgång. Det verkar dock inte som det. Det finns en viss debatt, särskilt senaste dagarna då det blossat upp lite tal om kvotering till styrelser och annat. Men själv är jag övertygad om att jämställdhet redan har all uppmärksamhet det kommer få inför det här valet. Det är helt enkelt en oerhört kall valfråga just nu. Jobb, skatter och ekonomi i allmänhet är det viktiga i det här valet p.g.a. finanskrisen. Så med tanke på det så är Gudruns jippo ett fiasko.

Mitt eget förslag hade varit att säga att man ska bränna 100.000, och sedan endast bränna ett exemplar av den lägsta valören vi har på sedlar, en tjuga. Sedan skulle jag skänka övriga 99.980 till nån kvinnojour eller liknande. Det tror jag hade gett precis lika mycket genomslag i media, och dessutom hade dom fått lite välbehövlig goodwill, istället för att ännu mer framställa sig som tokiga rödstrumpor. För nu sa t.o.m. programledarna i Nyhetsmorgon att dom ogillade att dom brände pengar. Och detta är människor som tyckte Anna Odells fånerier och slöseri med skattepengar var en bra idé.

Men även min plan ger en bitter eftersmak. Det hade varit ett dåligt exempel på jämställdhet att bränna en sedel med den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur på.

Bodström, då arv är nyckeln till poster

2010-07-01T00:21:00.006+02:00

Vanligtvis brukar folk ha lång tid i olika partier eller stor annan politisk erfarenhet innan dom blir aktuella som ministrar. Men detta gäller inte alla. Som vanligt är det så att socialdemokrater precis som i Animal farm helt enkelt är mer jämlika än andra. Såpass jämlika att dom helt enkelt är bättre än andra.
År 2000 så bestämde sig Laila Freivalds för att köpa sin hyresrätt. Detta efter att hon varit med och bestämt reglerna för hur sådana köp ska förhindras. Detta ledde till ett klassiskt klipp när hon blir arg på journalister som ifrågasätter detta. Personligen så tycker jag att hennes fråga är väldigt relevant, men frågan borde förstås vara ställd till henne istället. Uppenbarligen skäms hon själv inte det minsta, och försöker dessutom skuldbelägga journalister som frågar henne om det.

Nåja, det var Bodström som det skulle handla om. Efter att Laila Freivalds avgick efter detta som justitieminister så tog Bodström över. Freivalds återkom dock tre år senare som utrikesminister, lagom tills hennes fadäser glömts bort, eller i alla fall försvunnit ur närminnet hos folket. Bodström tog över posten som justitieminister, och samma dag han tackade ja till erbjudandet gick han med i Socialdemokraterna. För har man en pappa som är gammal fackpamp och socialdemokrat så gäller inte vanliga systemet. Det systemet är till för pöbeln, och inte sosseadeln. Har man släkt inom partiet så har man förtur. Som t.ex. Mona Sahlin vars far var politiskt sakkunnig åt Ingvar Carlsson. Hon har åtskilliga gånger sagt hur hon fick socialdemokratin med modersmjölken. Vissa andra väntar med att ta ställning politiskt tills man i alla fall kan gå, men vem behöver tänka i flera månader? Mona har aldrig ens övervägt sina politiska åsikter, bara svalt det hon fick höra som liten. En bra politiker måste hjärntvättas tidigt, eller hur?

Numera är Bodström riksdagspolitiker. Hur mycket tid han lägger ned på detta är dock tveksamt då att styra landet är en bisyssla för honom. Han har rekordhög frånvaro vid omröstningar i riksdagen. Han är ju nämligen advokat samtidigt. Detta hindrar förstås honom inte från att ta ut lön som riksdagspolitiker. Vem vill säga upp sig från ett jobb där man får lön även om man inte är på jobbet? Denna jobbsmitare har dock inte så mycket för sig att han inte kan gnälla på andra. Bland annat har han tid att klaga på Carl Bildt. Att Bildt tidigare var inblandad i ett företag som anklagas av en organisation som har vinstintresse i sådana fall är irrelevant. Och att brottet företaget anklagas för av en väldig partisk organisation? Krigsbrott. Ett brott som bara stater kan begå. Lundin Oil må vara ett stort företag, men inte är det ett eget land? Oskyldig till motsatsen bevisats? Icke då. Sådana principer är för mesar. Riktiga advokater och justitieministrar behöver inte följa sånt som hela vårt rättsväsende är byggt på.... Och ja, jag är sarkastisk.

Han har även klagat tidigare. Då var Beatrice Ask målet. Det borde varit ett lätt mål med tanke på kontroversen om färgade kuvert till misstänkta brottslingar. Men det var visst inte bara när han spelade i allsvenskan som Bodström hade svårt även med öppet mål. Hans snack blir rejält kapat senare i en replik från Ask. Även Svd:s faktakoll frågar sig hur Boström räknar. Svd är snälla och ger Bodström delvis rätt när han säger att polisernas antal sjunkit flera år i rad. Detta gällde bara dom två senaste åren. Om man räknar senaste tre åren så ser man att poliserna stigit totalt sätt:

2007: 7972 (+ 766 anställda)

2008: 7801 (-171 anställda)

2009: 7747 (-54 anställda)
Men lite fakta ska väl inte behöva hindra lögner?

Ni kanske också har sett Herr Bodström på reklampelare. Jag vet att han är väldigt vanlig i tunnelbanan där han gör reklam för sin senaste bok. Jag misstänkte att det var spökskrivare först, eftersom Bodström är så upptagen. Men efter att ha läst vad recensenter tycker om böckerna så känns den misstanken avlägsen. Böckerna är tydligen så usla att inget tvivel finns om att det verkligen är han som skrivit dom. 1 2 eller samlingslänk 3 med massa recensioner. Personligen gillar jag DN som är länk 2. Första orden i recensionen är "närmast oläsligt".

Hela detta inlägget har jag skrivit utan att röra frågan om upphovsrätt som lett till diskussionerna om "Bodströmsamhället". Jag tänkte att den frågan tas upp så ofta på andras bloggar så det får ni läsa om där. Som ni ser är det ingen brist på andra saker att ta upp.

Han kommer också vara med i nya avsnitt av återupplivade tv-serien "Fångarna på fortet" för folk som vill se mer av honom. För om vi får se honom i höst är tveksamt. Han tänker nämligen flytta till USA i höst. Med om han är riksdagsman trots tidsbrist, vad hindrar honom från att vara justitieminister utan att vara närvarande? Inte bara jag undrar över detta, även Fredrik Reinfeldt undrar. Som ett undantagsfall så länkar jag här till aftonbladet där Fredriks undringar bemöts av ett skriftligt svar från Mona som klart och tydligt beskriver sin ståndpunkt i frågan om Bodströms jobb med:
"– Har Reinfeldt redan givit upp eftersom han bekymrar sig över en rödgrön regering? Brukar Moderatledaren göra specialavtal? Det gör inte jag. Jag vill vinna valet på jobbpolitik – inte på barnsliga inlägg."
Tack för den, Mona. Nu förstår vi precis vad du har att erbjuda i höst. Och ja, jag är sarkastisk igen...

Ansvariga för politiken

2010-06-26T19:14:00.005+02:00

Det är G20-möte på gång. Eller snarare var det nyss då det har avslutats. Av någon okänd anledning så har många protesterat mot detta. Om dom protesterar mot mötet, mot länderna som deltar eller mot slutsatserna deltagarna drar är okänt för all, förmodligen även för demonstranterna. Men det känns ju så bra att klaga. Klaga på andra. Ni vet, dom där som borde fixat allt. "Dom andra", som alltid borde gjort något åt det. Att större delen av pengarna och makten i världen styrs av demokratier är något folk glömmer bort alldeles för lätt. I demokratier är styrande ansvariga inför sitt folk. Du, jag och alla andra. Det är vi som är det styrande organet som alltid får ta ansvar för allt. Alla vet att politiker inte tar något personligt ansvar. Särskilt inte sedan Sverige avskaffat tjänstemannaansvaret. Dåliga beslut får antingen vi som röstar ta hänsyn till och besluta efter, eller så drabbar dom dåliga besluten folket, d.v.s. precis samma människor. Vi är folket, och vi är dom som drabbas.

Att ta ansvar är inte att rösta enligt påståenden som påstår att dom förutsäger händelser 100 år in i framtiden. Det är inte att rösta enligt påståenden som påstår att dom är snällast mot alla nu. Man tar ansvar genom att se alla olika alternativ som finns, och sedan försöker förutsäga vad dessa olika alternativ ger för olika utfall. Sedan väljer man det som verkar vara bäst. Och om ni är ute efter att vara ansvarsfulla, försök att inte bara se vad som gynnar er personligen. Vissa förslag som gynnar vissa enskilda individer är ofta negativt för mycket större del av befolkningen. Väldigt ofta är det också negativt för dom gynnade personerna i längden.

Och kom ihåg, oavsett hur många politiker, kommissioner, departement eller utredningar det finns så är det du som är ansvarig för din röst. Försök inte förklara bort det sedan om det blev konsekvenser du inte förutsåg. Som t.ex. total kollaps av samhället för att man lät välfärdssamhället blåsas upp till oanade proportioner samtidigt som man genom ökade skatter bara hängde tyngder på den privata sektorn som får dra det tunga lasset. En kombination som visat sig förödande i Grekland, och förmodligen kommer drabba Portugal och Spanien snart.

Procent och procentenheter

2010-06-18T18:14:00.005+02:00

Vet du skillnaden mellan procent och procentenheter? Om du vet det så kan du nog hoppa över det här. Ni övriga får gärna läsa vidare och lära er något.

Vi börjar med procent. Många verkar inte ha en aning om vad procent är. Det används ofta för att beskriva fördelning, förändring och andel. Inom politiken så är det ju andelen röster som mäts oftast. Vi säger att det finns ett hundra röster att kämpa om, och ett parti går från 20 röster till 40. Med hur många:
röster har partiet ökat?
procent har partiet ökat?
procentenheter har partiet ökat?
procent har partiet sjunkit om det faller tillbaka till 20 röster igen i nästa undersökning?

Svaret är ju självklart 20, 100, 20 och 50. Det var väl lätt? Grattis, du har nu klarat matte motsvarande årskurs nio. Folk som går i nian får ännu inte rösta.

Vi behöver därför lite mer avancerat test för att se om dina kunskaper motsvarar någon som förstår vad som sägs på tv och som kan dra slutsatser från vad farbrorn i tvapparaten säger till dig.

Det nya räkneexemplet innehåller jämförelser mellan rödgröna blocket och alliansen. Detta för att göra det till ett realistiskt räkneexempel som mycket väl kan vara aktuellt under valvakan. Vi börjar med att sätta upp hypotetiska grundförutsättningar:
Alliansen har 48 % av rösterna i en undersökning. I samma undersökning har rödgröna 42 %. Övriga partier har resterande 10 %.

Uppgift 1: Alliansen leder över rödgröna med 6 _________. Fyll i ordet som saknas.
Uppgift 2: Om Rödgröna ökade sina röster med 50 %, hur stor del av rösterna har dom då?
Uppgift 3: Rödgröna stiger till 51 %, och alla dessa röster tas från Alliansen. Med hur många procentenheter leder rödgröna nu?
Uppgift 4: Alla röstande har röstat på antingen Alliansen eller rödgröna. Rödgröna har 8 procentenheter mer än Alliansen. Hur många procent fick respektive block?

Alla som tycker att dom förstår politik borde kunna räkna ut det här utan större bekymmer. Posta gärna dina svar i en kommentar. Inom kort kommer jag posta rätta svaren där!

Kungahuset och republikansk kritik

2010-06-17T14:39:00.002+02:00

Det är dags för bröllop i Stockholm. Kronprinsessan Victoria ska gifta sig med Daniel. Överallt i Stockholm är det nu avspärrningar, uppbyggda tvstudior och cafeterior med utsikt över Stockholms slott och omgivningarna.
Det är många som kritiserar uppståndelsen, pengarna och intresset för det här evenemanget. Personligen är jag rätt likgiltig inför det hela. Men det ska inte tolkas som motstånd till det hela. Motsvarande stora mediahändelser händer hela tiden. Vasaloppet fyller en hel dag varje år. Nobelpriset ägnas åtskilliga dagar i tv plus att hela middagen sänds. Några kanske påpekar att Nobelmiddagen faktiskt är viktigt medan bröllopet är irrelevant. Så varför diskuterar man då klänningar hela tiden inför Nobelpriset? Bröllop för Sveriges framtida statschef hände senaste 1976. Det är 34 år sedan. Det är så sällan att det borde uppmärksammas, till skillnad från sportevenemang som OS, VM, Vasalopp och alla övriga. För att inte tala om alla sportgalor där man pratar om vad som hänt i dessa sportevenemang. Totalt meningslöst, men vissa människor gillar det och bryr sig av någon konstig anledning. Det samma anser jag gäller kungahuset. Om folk klagar över störningar tycker jag att dom kan flytta till gärdet i Stockholm under sommarhalvåret. Med tjejmil, ballongresor, fotbollscuper, tjejtramp och cirkusar hela tiden. Det är lagom kul att gå på promenad i skogen om man behöver kryssa mellan 10.000 nakna kvinnostjärtar som behöver kissa i skogen för att antalet bajamajor är lång under vad som behövs. Men sådant får man stå ut med om man vill bo i en levande stad där folk faktiskt utnyttjar det som finns för att göra livet lite roligare, händelserikt och lite mer värt att leva.

Ekonomiskt har kungabröllopet fått en hel del kritik. Extrainsatta tåg och bussar till Stockholm under bröllopet har mötts med svalt intresse. Vissa varor med brudparets ansikten har sålt bra, andra sålt mindre bra. Vi får se efteråt om det gått bra för några näringsidkare. Dessa varor är dock ganska irrelevanta. Eftersom kungahuset är gemensamt "ägt" som varumärke av oss medborgare så får vissa företag utnyttja det hela. Det ska dom få göra (med vissa begränsningar förstås). Men detta är bara små effekter som är bra om dom går bra, men i det stora irrelevanta. Den stora vinsten är vanlig uppmärksamhet. Och inte behöver kungahuset och Sverige som varumärke någon uppmärksamhet i Sverige. Det är knappast okända varumärken här hemma. Alla känner igen kungen och hans familj. Och Sverige som land behöver knappast en presentation för oss som bor i det. Den stora vinsten är uppmärksamhet utomlands. Vi måste inse att Sverige är ett ganska litet land i den stora världen. Vi behöver visa upp oss ibland för att få den uppmärksamheten vi faktiskt förtjänar. Något som alla inom PR vet är att det inte finns något som heter dålig PR. Det som händer nu är inte heller dålig PR. Det är en rent positiv händelse och många runt om i världen kommer tänka "Åh, vad trevligt för Victoria". För det är väl helt ok om Sverige som land är känt för mer än blondiner, ABBA och Ikea. Ju fler saker vi får uppmärksamhet för, desto bättre. Själv tycker jag ett bröllop är något av det mest positiva som finns. Det om något är väl en sak att få uppmärksamhet utomlands. Och all uppmärksamhet binds till varumärket "Sverige" utomlands. Ett trevligt, fungerande land som företag inte har en anledning att inte handla med. Hur ofta dyker namnet Rumänien upp i huvudet på folk som ska expandera, investera eller utvidga verksamheter? Eller namnet Bolivia. Eller vilket annat litet land i världen. Det är inte så ofta. Ju större och mer välkänt namn, desto lättare är det att det dyker upp som ett alternativ i folks huvud. Hur ofta tror ni en belgare tänker på trocadero när han är törstig? Jämför det med hur ofta han förmodligen tänker på Coca-cola. Större och mer välkända varumärken är bra. Och allt som förstärker varumärket Sverige är bra för oss som bor här, jobbar i företag här och som påverkas av att det går bra för Sverige. Sådana effekter är väldigt svåra att mäta i exakt mängd pengar, men effekterna finns där.
När större delen av landet tycker kungahuset är helt ok, samt att det förstärker vårt varumärke så tycker jag det är ett utmärkt arrangemang vi har. Det kostar lite, men det gör all kultur och historia, så det kan det vara värt. Förhoppningsvis får vi igen lite pengar direkt i ökad försäljning, men mest så stärker vi vårt varumärke, vilket är en långsiktig investering, och oftast en lönsam med. Och att sticka ut hakan på det sättet republikanerna gör för att kritisera kungahuset tycker jag är korkat och dumt. Det är ju vid ett sånt här tillfälle kungahuset faktiskt har störst chans att göra skäl för sina pengar, låt oss utnyttja det. Samtidigt är det ganska osmakligt att börja kritisera ett bröllop. Bröllopet är inte bara ett evenemang som Sverige ska tjäna på, folket ska gilla och som ska locka turister. Det är en mycket stor händelse i några inblandade människors liv. Tjafs tycker jag vi ska hålla utanför det hela just nu, och glädjas tillsammans med brudparet, som vars jobb är att deras personliga liv är sammankopplat med staten på ett unikt sätt. Överenskommelsen är att vi har det på det viset, men bara för det behöver vi inte vara onödigt elaka och taskiga mot dom på några av deras lyckligaste dagar i livet. Så låt oss glömma republikanernas tjafs för en sak som dessutom en minimal del av befolkningen håller med dom om, och låt oss vara glada över en till största delen positiv händelse, både för personligt inblandade och för landet vi lever i.

Yrke: Mördare

2010-06-11T10:57:00.002+02:00

Idag är det i Sverige sommar och sol (som Markoolio skulle uttryckt sig). Det gör att det är dags för sommarpratare i radio. Den tvångsfinansierade statliga media som sprider sitt inflytande över landet. Ett ett land där ministerstyre är olagligt för att myndigheter ska styras med lagar och uppdrag som inte ska vara inriktade på enstaka fall, just för att undvika korruption. Jag säger igen: folkvaldas makt begränsas för att undvika att dom uttalar sig och har inflytande över enskilda händelser. Samtidigt har vi en myndighet (SR) vars åsikter sprids godtyckligt av anställda som inte är valda alls. Men det var inte det som var grejen idag.

Grejen är vad SR gör med sin tid i etern. Tillbaka till sommarpratarna. Listan över sommarens medverkande har släppts på den sidan och listorna är långa med namn och titel efter, eller bedrift som dom är kända för och anledningen till att dom bedöms som intressanta. Det är titlar som diplomat, världsmästare, livskamrat till Stieg Larsson, storviltsjägare och medeldistanslöpare. Men EN person på hela listan saknar titel eller beskrivning. Annika Östberg. Mest diplomatiskt hade kanske varit att skriva "fängelsekund", för det är hennes upplevelser i fängelse under 28 år som anses vara relevant. Men övriga på listan beskrivs ofta med titlar från enstaka händelser i deras karriär. Os-medaljör t.ex. Borde det då inte dessa istället beskrivas för sina år som träningsfanatiker. Det är ju det som skapat dessa personer. Medaljen var ju bara ett klimax och ett resultat av det tidigare. Hade Anette Norberg varit en sämre sommarpratare om kanadensiskan inte missat sin sista sten som avgjorde matchen? Nej, självklart inte. Dessutom har hon ju vunnit OS-guld tidigare.
Enstaka händelser som påverkat dessa, och som är en av dom direkt anledningarna till att dessa personer är intressanta används alltså som beskrivning. Så varför har då Annika Östberg ingen beskrivning? Är man rädd för att skriva ut det som faktiskt är sanningen, som är anledningen till att hon är där? Att hennes titel är just mördare. Gör det folk till intressanta? Varför är detta fallet intressant? Hade det varit lika bra idé att ha Anders Eklund med? Hans mord är ju nyare och borde då vara färskare i hans minne, vilket borde ge en mycket mer livlig sommarstund för oss lyssnare. Jag noterade också valet av "livlig" när det handlar om mördare.

Är det ens eftersträvansvärt att statlig media ska gå till en timme med kommunikation ut i samhället från mördare? Med radio och tv som drivs av en sådan organisation är jag glad att min gigantiskt tunga tv från tidigt nittiotal gick sönder för ett tag sedan och nu vilar i Vanadisbergets återvinningscentral. Det är där SR borde hamna också, istället för att fritt utan yttre påverkan ha en direktkanal in i folks vardagsrum, mobiltelefoner, bilar och övriga radioapparater.

Personliga assistenter

2010-06-09T09:42:00.004+02:00

1994 så kom man på en bra idé. Det var att man skulle ge handikappade människor som har speciella behov möjlighet till personlig assistent. Människor som hade problem med att klä på sig, kunna utföra vardagliga sysslor och allmänt kunna leva ett normalt liv. Utmärkt förslag. Budget: 1 miljard.
Men fler och fler ville ha det. 2005, alltså tio år efter införandet var budgeten uppblåst till 15 miljarder kronor. Det är 1500 % på tio år. Det är ofantligt mycket pengar.

Men inte nog med det. i år, alltså ytterligare fem år senare, är kostnaden uppe i 30 miljarder. Alltså först en ökning från en miljard, till femton. Sedan upp till 30! Det är 3000 % ökning på 15 år. Attityderna har förändrat också under den här tiden. Från början var det att avlasta familjemedlemmar och hjälpa folk som omöjligt kunde fungera på egen hand. Nu är attityden att alla, oavsett handikapp, ska leva helt normala liv, och alla kostnader ska utan att ifrågasättas hamna hos staten. Vissa har assistenter dygnet runt. Det blir närmare 6 heltidsanställda om man räknar med helger, semester och annat. För en person. Varav hälften är att sitta och surfa porr medan den personen man sköter om sover. Är det ett krav för att leva ett normalt liv?

Dessa personer jobbar inte heller, av naturliga skäl. Detta leder till väldigt stor fritid. Detta i kombination med att folk vill göra saker på sin fritid (som för vanliga är en dag på helgen, samt två timmar varje kväll) gör att folk vill åka på utflykter och hitta på saker hela dagarna. På statens bekostnad. På arbetarnas bekostnad som inte kan åka på utflykter själva, för dom jobbar!

17.000 människor har assistent idag. Det kostar 30 miljarder. Det är 1,75 miljoner per person. Och år. Vi har ca 17.000 poliser i Sverige. Som jämförelse. Hela rättsväsendet kostar ca 36 miljarder. Som jämförelse.

Vissa har självklart behov av personlig assistent. Men så många, dygnet runt? Om man behöver så mycket stöd så borde det finnas bättre sätt. Särskilt nu när hela systemet saknar helt kontroll över till vilka pengarna går till. Pengar tas ut svart när man ger stöd till barn. Ingen kontroll på var pengarna gick om dom inte var lön. Läser ingen kvitton? Ett uppmärksammat fall var en som låtsades vara cp-skadad. Han fick ut 5 miljoner. Kollade någon om han ens var cp-skadad? Man har inte ens haft kontroll på vilka som blir personliga assistenter! tidigare! Man ger ut pengar till okända människor, som påstår att dom är handikappade, och sedan kollar man inte ens kvittona! Pengarna har skenat iväg som en skrämd buffelhjord! Man har inte ens försökt ha koll på pengarna. Allt för att ingen vågar tänka tanken på att ifrågasätta det för att det gäller handikappade.

Små, enkla förslag kanske kunde få det under kontroll. Ordna gemensamma aktiviteter? Behövs kanske inte två till varje person då. Om människorna inte klarar att torka sig själva kanske det inte är en bra idé att dom faktiskt bor utspridda precis var dom vill. Hade kanske varit bättre för alla att ordna lägenheter närmare varandra så kanske några kunde dela på samma assistent under nätterna? Det finns nämligen inte en chans i världen att en person som jobbar under nätterna har fullt upp. Det skulle ge ökad trygghet för folk som kanske skulle må bra av att ha assistenter längre tid, men det inte är befogat nu. Om man då i lägenheten bredvid har en assistent som sitter och dricker kaffe så kan man kanske ha gemensamt larm om det händer något? Effektivisera! Särskilt med tanke på att pensionärer inte har rätt till personlig assistent. Blir man gammal och får efter pension behov av stöd så får man flytta till ett hem. Hemtjänsten kommer bara förbi ibland, och deras tid är till minuten schemalagd och fördelad. Jag säger inte att det är eftersträvansvärt, men varför ska åldern styra? En person som har svårt att gå får personlig assistent, och får behålla den även efter pensionsåldern. En gamling som får svårt att gå, och även kanske blir blind får inte personlig assistent, bara för att detta inträffade efter pensionsåldern. Är det rättvist?

Staten KAN inte garantera ett liv helt opåverkat av eventuella skador. Man kan ha personliga assistenter för att underlätta. Men det är inte rimligt att staten, till VARJE pris, ska helt utrota alla eventuella problem. Särskilt inte när problemen inte försvinner bara för man slänger pengar på dom.

Rationalisera. Motivera. Kontrollera. Uppfölj. Utvärdera. Effektivisera. Snälla!

Våldsmonopol

2010-06-07T14:19:00.002+02:00

Staten har idag våldsmonopol. Många unga verkar totalt missförstå poliser och deras syfte. Det är coolt att ogilla polisen. Mest handlar det om omoget hat från när nån fick sin folköl uthälld i parken av en polis förra veckan. Kanske även någon som blev tagen till polisstationen när falskt leg användes för att försöka ta sig in på en krog. Men polis har ett mycket viktigt syfte i ett civiliserat samhälle. Att upprätthålla lag och ordning är vitalt för att ett samhälle inte ska falla ned i kaos och anarki. Ett av dom största skälen till att s.k. "failed states" faktiskt havererat är för att rättsväsendet kollapsat. Korruption plågar den lilla spillra av polisen som finns kvar och omöjliggör förbättringar. Det gäller alltså att hålla brottsligheten så låg att polisen kan hålla koll på dom få brottslingarna som finns kvar. Om polisen tappar greppet så ökar brottsligheten, vilket gör att polisen tappar greppet ännu mer. Därför är det viktigt att upprätthålla en rättsstat, samt ett stort förtroende för rättsapparaten.

Att upprätthålla samhällets funktioner är grundläggande för civilisationen. Att ha spelregler att följa gör att ingen kan utnyttja andra för sitt uppehälle. Poliserna har fått våldsmonopol för att upprätthålla denna ordning. Våldsmonopol är grundläggande för att ingen ska kunna sätta sig över polisen. Polisernas yrke gör också att dom inte ska behöva utsättas för värre risker och våld än nödvändigt. Eftersom brottslingar försatt sig i konflikt med poliser frivilligt är det självklart att dom ska stå för risken vid en konfrontation. Poliserna har rätt att bruka så mycket våld som behövs för att upprätthålla ordningen. Andra har inte rätt att möta poliser med våld. Folket bestämmer gemensamt lagar, lagar upprätthålls av polisen, och polisen griper individer som inte följer dessa lagar. Egentligen är det då vi själva, och demokratin i sig som har våldsmonopol. Enskilda poliser är bara representanter för samhället. Att möta poliser är därmed grovt antidemokratiskt och har förmodligen sin grund i egenvinning på bekostnad av andra människor. Gemensamma mål gynnar oss alla. Enskilda individer kan utnyttja samhället. Detta är kortsiktigt och rent skadligt då det är omöjligt att upprätthålla samhället på ett konstruktivt sätt om detta handlande sprids.

Trender

2010-06-04T15:48:00.002+02:00

Trender är ett vanligt ord. Trender skapas, fortsätter och bryts enligt media. Oftast är dessa trender helt påhittade, eller efterkonstruktioner av journalister som försöker få rubriken att bli klatschigare. Men vad är en trend? Om ett parti har 80% av rösterna, bryts trenden om det stiger? Eller är det en ökande trend? Eller har trenden av kontant stigande siffror brutits om det lägger sig stilla på 80 %? Trender är därmed väldigt godtyckliga begrepp som folk viftar lite med när dom fantiserat ihop ett mönster och vill få nuvarande händelser att verka som extra stora.

Men ibland finns det något som heter trender. I statistiska opinionsmätningar t.ex. så kan man se sådana. Det kallas statistiskt fastställda förändringar. Många har inte en aning om vad det innebär. Hur kan en undersökning med ca 1000 frågade människor säga nåt om hur landet röstar? Ju fler tillfrågade desto mer exakta resultat är ganska givet. För att få helt tillförlitliga resultat så har vi ju val där alla är med. Men mellan det så kan man faktiskt göra mätningar med. Eftersom ju fler frågade, desto mer tillförlitligt resultat så finns det förstås en gräns när siffrorna blir väldigt pålitliga. Vid en slantsingling så är det ju 50/50 om det blir krona eller klave. Singlar man en gång blir det antingen eller. Då är det ju till 50 % fel. Singlar man 5 gånger kan det bli 4 krona och en klave, men det betyder inte att det är 80 % sannolikhet att det blir krona. Sannolikheten är fortfarande 50/50. Singlar man fler gånger så kommer resultatet närmare 50/50 hela tiden. Vid hundra singlingar kanske det är 45/55, det är ju ganska nära. Vid tusen så är skillnaden kanske 492/508, vilket är väldigt nära 50/50. Man kan då räkna ut att frågar man 1000 slumpmässiga människor så är resultatet väldigt nära det riktiga (oavsett om det är sannolikheten vid slantsingling eller hur stor andel som stöder vilket parti).
Det ska dock tilläggas att undersökningar alltid ska jämföras med tidigare undersökningar från samma ställe och som utförts på samma sätt. Alla undersökningar har lite olika resultat, och smådetaljer kan påverka så olika undersökningar ger olika resultat. Men då frågar du dig kanske "varför är det pålitligt då?"

Om man ser flera undersökningar i rad som utförts likadant så kan man se förändringar. Man kan se trender. Och det är det som partierna är intresserade av!

Synen på statligt kontra privat ägande

2010-06-02T07:43:00.003+02:00

Det finns många åsikter om hur man ska sköta sina liv och sina tillgångar. En av dessa åsikterna har utmärkt sig jämfört med andra. Det är demokrati och frihet. Det är att man har rätt till dom sakerna som är ens egna, och ingen annan har rätt att ta det ifrån en. Detta är en grund till hela vårt moderna samhälle. Allt från rättsväsende till äganderätt.
Men det finns också andra situationer där ägande kan bli lite mer komplicerat. Detta är gemensamt ägande. För att förklara dom politiska blockens syn på privat vs. statligt ägande har jag gjort en liten illustration nedan.

Första raden i det var jag lite osäker på hur jag skulle förklara för att få folk att förstå. Den delen av högern som är totalt emot statligt inflytande existerar knappt i Sverige, och med det medieklimat och den socialdemokratiska dominansen av politiken vi har i Sverige så är den nästintill okänd här. Därför får en känd figur i media representera den åsikten. Den åsikten präglas av en rent negativ syn på all statlig inblandning. Då den här åsikten inte är representerad i Sverige så kommer jag inte gå in så djupt på vad som är tokigt med den. Kort sagt så kan det gynna ett land att ha en centraliserad makt som försöker optimera systemet på ett sätt som i långa loppet gynnar alla. Men nu går vi vidare!

Andra raden är vanlig moderat inställning. Den präglas av en syn som säger att gemensamt ägande är inget som någon ska tvingas till. Alla sköter sitt så mycket som möjligt, och saker andra inte har med att göra ska folk få sköta själva. Det finns ju ingen anledning att staten ska in och fippla med saker som den inte har att göra med, eller hur? Finns inga lagar som säger att du måste dammsuga en gång i veckan hemma, och inga påbud som säger att du måste vara med i den lokala modelljärnvägsklubben. Sådant hör inte hemma i ett samhälle om inte staten aktivt är ute efter makt och inflytande.

Tredje raden är vanlig socialdemokratisk politik. Man behöver motivera varför en sak ska vara privatägd för att folk ska gå med på den. Monopol på saker är utgångsläget och folk frågar "varför?" när man försöker bli av med statligt apoteksmonopol (som Sverige ensamt med Nordkorea och Kuba hade kvar tills för bara ett litet tag sedan. Detta bevisar att socialdemokratisk syn på det hela är att statligt ägande är ursprungsläget, sedan kan man gå med på att folk får starta egna företag, så länge dom betalar 25 % moms på allt, samt 50 % skatt på vinsten företaget gör. Än så länge har socialdemokraterna hållit sig borta från att tvångskonfiskera privata företag. Detta är förstås tokigt. Statligt skötta saker fungerar som stöd för det privata näringslivet, och detta tar man ut skatt för att finansiera. Det är omöjligt att behålla ett system där offentlig sektor är den dominerande faktorn i samhället. Det är som att ha ett företag där budgeten för personalvård är större än omsättningen i företaget. Det är som att ha en bensinmotor som driver en fläkt som blåser på ett vindkraftverk. Det är som att försöka lyfta sig själv i håret!

Fjärde raden så börjar väl ni läsare se ett mönster i figuren ovan? Japp, staplarna med åsikter är inverterade. Det är nu vi inser att vänsterpartiets fientlighet till privat ägande är precis lika galet som det som representeras av teabaggers och folk som står med plakat med Obama där han har Hitlermustasch. Det finns ingen anledning till att förbjuda privat ägande (vilket man i princip gör om man vill tvångskonfiskera privata tillgångar) Det finns en anledning till att grundlagarna vi har i Sverige är friheter. Yttrandefrihet och tryckfrihet. Vi har sedan två till (Kungen och regeringsformen, men dom skiter vi i nu). Friheter är något man har rätt till. Skyldigheter är inget man kan tvinga på andra.

Nackdel med för stark fackförening

2010-05-31T16:26:00.003+02:00

Många arbetstagare tycker att fackföreningar är deras skyddare. Till viss del stämmer detta. Fackföreningarna jobbar kortsiktigt för arbetstagares förmåner och löner. Men detta tänkande har svagheter. Det har även riktiga nackdelar.
Jag vill först klargöra att jag inte är emot organiserade fackföreningar. Dessa har en uppgift som är viktig för samhället, arbetsgivare och arbetstagare. Självklart ska folk ha representanter som kan föra deras talan utan att behöva oroa sig för att bli personligt bestraffade av företag man är i beroendeställning av. Det måste finnas ett forum för att förhandla fram avtal och överenskommelser. Men precis som inom allt finns det gränser, och när inflytande övergår till oinskränkbar makt så förvandlas den positiva effekten till en negativ. Makt utan ansvar leder oundvikligt till ineffektivitet och oftast även korruption.

Jag skulle kunna ge mig på dårar som syndikalisternas fackförening. Men det är inte riktigt snällt mot alla andra fackföreningar. Syndikalisterna är galna kommunister som inte har något intresse av ömsesidigt samarbete. Låt oss lämna dessa galningar och övergå till lite mer produktiva alternativ, och varför även dessa har negativa effekter.

Ok, nu kör vi en teoretisk situation:
Vi har ett företag, med chef och anställda. Vi har även en fackförening som har hand om avtalen på den arbetsplatsen. Vanligtvis har företaget och fackföreningen skrivit ett kollektivavtal. Dessa är tidsbegränsade. I dom står det saker som lön, arbetstider, skyldigheter från båda sidor och liknande. När tiden för avtalet börjar ta slut påbörjas förhandlingar om ett nytt, oftast med lite justerade lönenivåer. Företag går oftast med vinst, och av den vinsten vill fackföreningar att en del ska gå till ökade löner till anställda och andra förmåner som t.ex. arbetsmiljö.
Företag jobbar samtidigt med att vinsten ska gå till expansion av företaget, investeringar i nya produkter, tillverkningsmetoder eller liknande. Företaget vill också betala ut en del av vinsten till ägarna som lånat ut pengar för att bygga företaget. Det är löften man gett, och ger man inte tillräckligt med vinst kräver investerare tillbaka sina pengar och företaget riskerar att gå i konkurs.
Utrymmet som är kvar i vinsten kan sedan företaget använda för att försöka tillgodose fackföreningarnas krav. Oftast är det inte så mycket pengar kvar. Kanske är det då bättre att investera i nya produkter så att företaget kan fortsätta sälja även nästa år? Eller kanske anställa fler? Här är ett av felen med fackföreningar. Oftast tänker dom inte så här långt nämligen. Fackföreningar kämpar för ökade löner, och endast ökade löner. Detta gynnar bara folk som är anställda just nu. Det gynnar inte landet (driver upp lönenivåerna vilket försvårar export), det gynnar inte arbetssökande (investeringar i företags expansion minskar) och förstås så missgynnas företaget av att mer pengar går till annat än vinst.

Vissa läsare är förmodligen arga just nu. Sista meningarna i stycket ovan gissar jag är orsaken. Jag tog bara upp saker ur företagets synvinkel. Men ta det lugnt, jag kommer till det andra! Jag räknade upp alla olika anledningar till att inte höja lönen. Dessa står förstås i direkt kontrast med anledningarna att höja lönerna. Vad som är bra med detta behöver jag inte räkna upp då jag har tillräckligt förtroende för mina läsare att ni förstår vad det är.

Nu kommer själva slutklämmen. Eftersom det är en avvägning mellan företags intresse och anställdas intresse är det förstås viktigt med avtal och förhandlingar. Men om ena parten är stark så blir det inte en rättvis förhandling. I Sverige har fackföreningarna en mycket starkt ställning. Har vi då högst löner i världen? Nej, självklart inte! Detta visar att fackföreningar alltid bara har ett visst utrymme att förhandla om. Lönenivåerna sätts ändå efter den gamla klassiska efterfrågan/tillgång. Fackföreningarna har alltså inte så stort inflytande på företagens omsättning och produktivitet. Däremot så kan dom förhandla om kronorna som är vinst och nyinvesteringar. Och ett för starkt fack tar för mycket av detta. Detta leder till sämre tillväxt och ny produktion. Fackföreningarna har därmed bytt tillfälligt högre löner mot mycket lägre långsiktig löneökning. För alla vet ju att om företag tjänar pengar på varje anställd, så vill dom ju förstås ha så många anställda som möjligt! Det är detta fackföreningar borde ha som styrka, att kunna locka företagen med anställda. I Sverige har fackföreningar fastnat i ett hotande om att dom straffar företagen om dom inte uppfyller kraven. Morot/piska, vilket tror ni fungerar bäst?

Att skapa jobb

2010-05-29T12:28:00.003+02:00

Det pratas mycket om jobbskapande nu bland politikerna så här innan valet. 2006 handlade också valet mycket om jobb, och det kommer nog inte bli mindre snack om det 2010. Men vad är det som skapar jobb? Skattesubventioner? Jobbcoacher? Uppblåst offentlig sektor? Det är många som påstår att dom sitter på hemligheten bakom jobben. Men allt handlar om att justera marginalerna, att flytta pengar mellan grupper eller rota runt lite i regelverket. Själva jobbskapandet är skiljt från dessa ting.

Det som skapar ett jobb är att någon är villig att betala en summa för att en uppgift ska utföras. Det krävs också att någon är villig att utföra det jobbet för den summan. Finns det riskkapital och är företag rika så kan dom betala mer för att få saker utförda = fler jobb. Är arbetare villiga att utföra jobb för mindre pengar leder också till fler jobb.

Men nu skriker alla läsare med vänstersympatier när dom läst det här. Sänka löner jämt är inte vad jag föreslår. Jag föreslår sänkta löner tills vi fått fler i arbete. Och när färre är arbetslösa så stiger lönerna om det finns arbeten att utföra. Så med lite tidsperspektiv kommer faktiskt sänkta löner ge höjda löner längre fram! Detta fungerar bara så länge vi har hög arbetslöshet förstås. Eftersom vi inte kan tvinga oss till riskkapital från företag (som inte har något längre eftersom dom förlorade mycket på finanskrisen) så kan vi inte skapa fler jobb på det sättet. Enda sättet är att i alla fall inte tokhöja folks löner nu just när återhämtningen sker efter finanskrisen. Då kommer vi bara motverka att nya jobb skapas. Vi måste låta jobben skapas först!

Men rödgröna är tvärt emot allt det här. Dom vill höja arbetslöshetsersättningen, vilket gör att folk blir ännu motvilligare att ta sämre betalda jobb. Och som jag skrev ovan kommer detta bli dåligt för jobbskapandet. Samtidigt vill dom öka skatterna vilket försämrar lönsamheten för företag som har anställda. Då får företagen mindre pengar att anställa nya för. Allt detta gör att vi får ännu fler arbetslösa. Och med höjda bidrag så måste skatterna höjas ännu mer (60 % marginalskatt är ju Ohlys senaste genidrag) för att finansiera det hela. Och det leder ju förstås till ännu färre jobb.

Den kollektiva mängden pengar vi i landet kan leva på är direkt proportionerlig till hur mycket arbete (eller tjänster) som utförs. Ju fler som är arbetslösa desto lägre blir detta. Då blir det mindre pengar för hela landet, vilket gör att löner sjunker och företag går sämre, och vi alla får mindre pengar att köpa skojiga saker för. Om vi gör tvärtom så kommer det gå mycket bättre. Lite lägre löner och lite lägre skatter gör att vi får mer pengar, företagen kan anställa fler, och investera i produktion som kan tillfredsställa det nya behovet av varor och tjänster vi har eftersom fler får mer pengar. Allt detta gör att fler anställs. Detta gör att fler människor får jobb och mer pengar att leva för. Och med färre som lever på bidrag så behöver vi inte ta ut lika mycket skatt längre. Detta gör att vi får ytterligare en boost till ekonomin om vi sänker skatterna ännu mer eftersom staten inte behöver betala ut lika mycket bidrag!

Hållbar strategi?

2010-05-27T10:02:00.003+02:00

Om man vill göra ett land rikare, ska man då bestraffa folk som gör sig rikare? Inget land förlorar på att någon person blir rikare (så länge det sker inom lagens och moralens riktlinjer) utan tvärtom så gynnas hela landet när folk blir rikare. Rikedom ska självklart uppmuntras så mycket som möjligt om man nu har målet att landet ska bli rikt.

Vänsterpartiernas retorik, budget och valstrategi är helt fokuserad på att sätta dit rika. På vilket sätt gynnar det landet? Vissa kan argumentera att det ger mer pengar att fördela "rättvist" sedan. Men som alla vet är det knappast huvudsyftet. Faktiskt så är deras skatteökningar gjorda så att inkomsterna för staten minskar. Till och med bland vänsterpartierna erkänner man att förmögenhetsskatten var dålig. Det man är ute efter är alltså inte pengarna. Man är ute efter att göra det sämre för rika, och det är huvudsyftet, samt det enda syftet med det. En sådan politik KAN inte göra landet bättre.

Löpsedelpolitik

2010-05-26T17:43:00.003+02:00

Sveriges media har stort inflytande på vilka ämnen som är aktuella inom politiken just nu. Fram till ganska nyligen hade dom i princip all makt över vilka som fick komma till tals och vilka åsikter som skulle belysas. Kanske vande sig svenska folket vid det och tyckte om det. Men media har tagit stora steg framåt. Fler aktörer, fler möjliga former av media och fler åsikter kommer fram. Allt gynnar yttrandefriheten. Men vi har länge sett rent fientlig inställning till utvidgad media, både av politiker och dom som redan hade makten över befintlig media. På åttiotalet var det tal om parabolförbud, även om det var en fråga som aldrig drevs på högre nivåer. Andra rent fientligt mottagna förslag inom media var bland annat en nordisk tvsatellit och arbetsgrupper som på något sätt vill stoppa Travoltas filmer. Även politiska bloggar har beskyllt för att vara odemokratiska, t.ex. vår egen utrikesminister som bloggar. Nuvarande media framstället alltså att direktkommunikation mellan ledare och folk är odemokratiskt, bara för att totalitära regimer också saknat media som gallrande filter. Med någon skev logik får dom det alltså att framstå att kommunikation som inte går genom deras händer är direkt odemokratisk.

Allt detta har lett till en fördumning och lathet hos väljare när det gäller media. Detta har lett till vad jag kallar löpsedelpolitik. Detta fenomenet beskriver hur en mycket stor del av Sveriges väljare endast tar in vad som står på löpsedlar, eller vad som kan sammanfattas i lösryckta påståenden på max två meningar. I kombination med att tidningarna som skriver löpsedlar har egenintresse i att blåsa upp nyheter är detta förstås en mycket begränsad och direkt felaktig metod för att utvecklas politiskt. Folk reflekterar inte ens själva, utan får värderingar och åsikter med på köpet av dessa löpsedlar. Värdestarka ord som hemskt, försämring och rasar styr in folk med okritiskt tänkande till exakt den känslomässiga reaktion rubriksättaren har för avsikt att man ska få. Detta leder inte till utvecklande av kritiskt tänkande eller mer utvecklad slutledningsförmåga. Det enda det leder till är ett inlärningssätt av vilka åsikter som är rätt, väldigt likt det sättet barn pluggar glosor eller annan fakta i grundskolan. Enkla, lösryckta påståenden utan kritiskt ifrågasättande som ses som fakta och inkorporeras i tänkandet utan motstånd.

Nu kanske någon ifrågasätter sanningshalten i detta. Jag har skrivit många olika anledningar, men vad bevisar att det är sant? Det finns ett sätt att kontrollera detta på. Om min hypotes säger att folk inte tänker igenom vad dom läser, utan bara köper dessa enskilda påståenden, så borde media behöva upprepa samma åsikter hela tiden så fort någon liten parameter ändras, inte sant? Folket behöver plugga in varje möjlig kombination och kan inte dra slutsatser som täcker flera kombinationer eftersom deras slutledningsförmåga är avslagen. Så har jag bevis för detta? Här är en lista på saker som kvällstidningar påstår ger cancer. Annat exempel är löpsedlar om jämlikhet. Sådana har vi väl sett ganska många av, eller hur? Ändå så föreslår folk kvotering i nya situationer trots att det bevisats vara direkt diskriminerande för andra grupper. Men så fort det blir ett nytt sammanhang kommer samma idéer fram, helt utan reflektion om hur det gick sist denna taktiken prövades. Ett tredje exempel är rasism. Det har skrivit många gånger om rasism och hur fel det är att ogilla speciella grupper, kulturer eller länder, endast baserat på en generell åsikt om det landet. Somalier, jugoslaver, araber, irakier, asiater, danskar, belgare och skåningar. Alla dessa grupper måste befolkningen uppenbarligen plugga in att det är olämpligt att ogilla dom endast på grund av deras grupptillhörighet. Borde folk inte förstå den otroligt enkla meningen "det är fel att ha fördomar om enskilda grupper"? Varför måste det skrivas i form av "det är fel att ogilla danskar", och nästa vecka behöver befolkningen påminnas om exakt samma sak, fast med en ny grupp? Har jag bevis på att detta är fallet? Ja. För trots ihärdigt påpekande om vilka grupper det är fel att tycka illa om finns det fortfarande grupper som det är helt ok att ogilla, endast på grund av deras nationalitet. Nämligen amerikaner. Tidningarna fullkomligt sprutar ut lösryckta, dåligt underbyggda och naiva påståenden som generaliserar om medborgare i Förenta Staterna. Om det nu är så att folk faktiskt har slutledningsförmåga, varför appliceras inte enkla principer som "var inte rasist" på alla grupper?

Monas bidrag till socialdemokratin

2010-05-25T15:55:00.002+02:00

Jag får erkänna att jag är nöjd med rubriken. Socialdemokratin består ju i princip bara av bidrag. Men vissa andra saker ingår också. Mona kan lätt beskyllas för att bara ha en populistisk politik som involverar att bara försöka driva så "snäll" politik som möjligt, allt i enlighet med senaste nyheterna som tryckts upp på Aftonbladets senaste löpsedel. Men vissa saker är nya. Och då syftar jag inte den här gången på att bjuda in kommunisterna i regeringen för första gången i Sveriges historia. Jag syftar på inställning till utrikespolitiken. Regeringen Persson fram till valet 2006 deklarerade att "För regeringen är det centralt att utveckla den transatlantiska länken och Sveriges samarbete med Förenta Staterna". Det låter väl bra? Vi ska vara vänner med USA och utveckla vårt samarbete. ÄR ju onödigt att aktivt eftersträva osämja. Det är något som kommer automatiskt när åsikter går isär. Men målet måste ju självklart vara att man ska vara vänner.

Men detta kommer inte att fortsätta. En kommunistisk/socialistisk regering 2010 kommer aktivt motarbeta USA. Sverige kommer aktivt ställa krav på att USA ska lägga ned samtliga baser i utlandet. Att Sveriges insatser i Afghanistan är beroende av USA och NATO kan man tro att dom glömt bort. Men MP har ju deklarerat att man vill avveckla allt inom försvaret samt avbryta alla insatser. Tydligen blir det fred och glada barn i hela världen, bara vi slänger tillräckligt mycket pengar till kollapsade stater.
Rödgröna har alltså ingen som helst förståelse vilket inflytande ens militära medel har på ens eget land (lägga ned hela Sveriges försvar) och inte heller på den stabiliserande kraft det ändå är att ha en supermakt som aktivt jobbar för fred på många ställen. Forskare inom FOI (Försvarets forskningsinstitut) säger att denna politik är ett grundrecept för att destabilisera Ostasien. USAs närvaro i krigshärdar är inget alltså inget bevis på att USA är orsaken. Det är faktiskt tvärtom, USA har förmodligen hindrat ett flertal kriser i Ostasien bland annat. Japan, Kina och Korea har inte direkt varit bästa kompisar dom senaste sådär 1000 åren. Och med Nordkorea mitt i smeten just nu med ambitioner att bli en kärnvapenmakt trots svält och misär gör inte direkt situationen bättre. Att för den stabiliserande makten i området att bara dra sig ur kommer helt klart skapa ett maktvakuum i området. Precis som en nytillkommen maktfaktor skapar obalans i ett område så skapar självklart försvinnandet av en maktfaktor precis lika stor obalans. När osäkerhet och en okänd framtid präglar ett område kan inte ens den mest optimistiska hippien säga att det kommer leda till annat än aggressiva uttalanden, hot och rivalitet. Det är fakta. Och det här handlade bara om USAs inflytande i Ostasien. Rödgröna röran vill orsaka detta över hela världen. Tänk på det.

Till stor del baserat på SvDs artikel.

SIDA - myndighet som bara gör av med pengar

2010-05-20T22:11:00.002+02:00

SIDA är myndigheten som ansvarar för biståndet Sverige skänker till andra länder. Deras enda uppgift är egentligen att bara göra av med en procent av landets BNP. FN tycker att rika länder ska ge minst 0.7 % av sin BNP till fattigare länder. Sverige ger sedan 2006 1.03 % av BNI (bruttonationalinkomsten) till andra länder, och har alltså höjts sedan Alliansen tillträdde. 2009 gav vi 34,7 miljarder kronor. Sveriges rättsväsende (poliser, åklagare, domare) brukar gå på ungefär 36 miljarder varje år.
Något som få verkar veta om är att vi inte har en aning om vad vi faktiskt gör med alla pengarna SIDA får, och vi vet inte om det faktiskt gör någon nytta.
Det kommer även kritik från folk som arbetat inom SIDA i många år om att biståndet är rent destruktivt på många sätt. Forskning visar att bistånd för att göra mest nytta ska ges till ickekorrupta, fattiga länder som är på väg mot demokrati. Undersökningar visar dock att 70 % av Sveriges bistånd går till korrupta länder där pengarna hamnar rakt i landets kassa och ofta går till privatplan och lyxhus åt den nuvarande diktatorn eller hans vänner (kumpaner). Även inom SIDA är korruptionen stor. Många avdelningar inom SIDA ger bort upp emot 40 % av sina pengar sista två månaderna på året eftersom dom har ett krav att ge bort en viss summa pengar. Detta trots att dom inte har några vettiga projekt att driva igenom, utan bara ska göra av med pengar. Chefer skapar egna projekt för att hitta någonstans att stoppa pengarna. Och folk blir förvånade av att korruptionen ökar. När man sedan vill börja utvärdera vart pengarna går inom SIDA möts man av direkt motstånd hos folk som arbetar där. En myndighet som motverkar att man ens undersöker om myndigheten självt har existensberättigande. Förr skulle sådant kallas myteri.

Östros - med lögner som strategi

2010-05-18T22:44:00.002+02:00

Thomas Östros. Det är personen som är ett ganska säkert kort som nästa finansminister om det blir en rödgrön regering i höst. Han har gnällt mycket på Anders Borg senaste tiden och debatterat med honom. Han har varit näringslivsminister tidigare. Faktiskt så har han haft fyra olika ministerposter mellan -96 och -06. Utbildningsminister var han sex av dom åren. Han har alltså varit Göran Perssons högra hand som blivit stoppad på platser korta perioder där Göran behövde någon som lydde order. En praktisk nickedocka helt enkelt.

Nu har han dock siktat in sig på finansministerposten i höst. Och som tillhörande den närmaste kretsen under Göran Persson så håller han ihop med Mona Sahlin som också tillhörde gruppen. Han har tagit på sig att kritisera Borg vid alla möjliga tillfällen. Det som brukar kallas punktmarkera inom sport. Vid senaste debatten så hävdade han att Borgs föreslagna politik kommer leda till ökade räntor och därmed arbetskraftsbrist. Efter det så påstod han att det saknades politik för att motverka arbetslösheten. Så hur går detta ihop då? Arbetskraftsbrist, samt fortsatt arbetslöshet? Ja du, det får du fråga Östros om. Finns säkert någon teori om att det blir brist inom vissa yrken (högutbildade yrken) och överflöd av outbildade människor. Det är det enda sättet att få hög arbetslöshet samtidigt som företag letar folk. Då kan företag inte hitta folk som dom vill ha.
Men Sverige är ett väldigt högutbildat land. Hälften av människorna här har högskoleutbildning. Det är extremt högt. Så har vi problem att fylla kraven för företag är det inte där felet ligger. Det borde Östros veta, han var som sagt Utbildningsminister i sex år (och skolminister efter det!) så kan inte Sverige fylla behovet av högutbildad befolkning så kan ingen det. Dessutom är det Östros som är ansvarig för det om det skulle vara så!

Andra förslag är förmögenhetsskatten. Den kommer jag förmodligen behandla i framtiden. Kortfattat är det en skatt som ger mindre än vad den kostar, och är enbart till för att straffa höginkomsttagare utan att få ut skatteintäkter av det. Dumt? Ja. Men sådan är socialdemokraternas skattepolitik.

Det viktigaste att åtgärda enligt socialdemokraterna är att folk måste betala 100 kr i månaden för att vara med i a-kassan. Detta har inte arbetare råd med. (a-kassemedlemskap gäller bara folk med arbete) Samtidigt så kritiseras skattesänkningarna där arbetare fått ca 1500 kronor i månaden i skattesänkning. Så samma människor som fått 1500 kronor mer (som enligt Mona inte märks för dom) men samtidigt är det fruktansvärt att samma människor tvingas betala 100 kronor mer, vilket är fruktansvärt hemskt enligt Mona och Östros.

Så nu vet du lite mer!

Fanatiska slussenbevarare

2010-05-17T19:13:00.003+02:00

Det är otroligt hur konservativa folk kan vara. Farsen med slussens ombyggnad har pågått alldeles för länge. Det är alltid någon som klagar. Någon vill bevara betongen, någon vill bevara mörka gångarna (för att fortsätta råna och våldta?) och någon tycker att ens att se ett ombyggt hus från södermalms torg vore ett brott jämförbart med att döda barn för nöjes skull!

Men dom galnaste är ändå folk som förespråkar nedgrävning av tunnelbanan. Men bara för att man kan säga "nedgrävning" betyder det inte att det går att göra. Det är typexemplet på något som är lättare sagt än gjort. Hela marken är lera, sand och skit. Det är väldigt svårt att gräva en tunnel i det. Dessutom behöver den gå väldigt djupt. Då behöver vi bygga om centralen, gamla stans tunnelbanestation, slussen samt medborgarplatsen, MINST! Att bygga om detta, och göra det djupare kommer kosta otroliga mängder pengar. Vi snackar summor för stora för att förstå. Dessutom kommer det ske under hela gamla stan. Sättningar i det området kommer framkalla lika stora protester som ombyggnaden av slussen orsakat. Dessutom kommer ingen tunnelbanetrafik eller tågtrafik kunna ske genom getingmidjan på årtionden. Stockholm kommer bli en kluven stad. Biltrafiken kommer också drabbas av mycket stora störningar. Allt detta för en trafiklösning som är baserat på rent kosmetiska grunder!

Saker du borde veta

2010-05-15T10:49:00.002+02:00

Det finns många saker man ska veta. Det är därför man går i skolan i minst 12 år om man vill fungera normalt i dagens samhälle. Men det finns saker som folk ändå inte förstår.

1: Knappen på dörrarna på tunnelbanevagnar. Det spelar ingen roll om du trycker på den eller inte, dörrarna öppnas inte fortare för det. Tror du verkligen att alla som ska på tåget väntar på att DU ska trycka på knappen? Knappen används på vintern vid ändhållplatser där tågen står länge för att all värme inte ska läcka ut för att dörrarna är öppna länge. Då kan tågen ha dörrarna stängda, och vill nån gå på så öppnar man bara ett dörrpar med knappen. Om du vid rusningstid står på centralen och tycker 2 sekunder är lång tid innan dörrarna öppnas efter tåget stannat så är det kanske jobbigt för dig. Men det hjälper inte att trycka på knappen ändå!

2: Censur är när stater och lagar förhindrar saker att tryckas. Att tidningar inte skriver allt, eller inte vill publicera dina åsikter i sin tidning är INTE censur, det är kvalitetskontroll! Att få inlägg borttagna på nätet är inte heller censur, så länge det inte utförs av staten. Lär dig vad pressfrihet innebär. Och det gäller dig också Israel!

3: Enkelriktat betyder just det; enkelriktat. Det gör att även cyklar är förbjudna att åka mot trafiken där. Trafikregler gäller även cyklister!

4: Om du tycker poliser förföljer dig, griper dig, bötfäller dig eller på annat sätt försöker påverka hur du lever ditt liv så betyder det förmodligen att du begår brott! Då är det liksom polisens arbetsuppgift att sätta dit dig. Håll käften din jävla brottsling!

5: Hyckla inte. Vill du införa regler mot något, följ dessa regler själv, även om du inte lyckats införa reglerna för andra än. Det visar på att man faktiskt tror på reglerna. Det spelar ingen roll om du är präst som knullar småbarn, gaymotståndare som hyr sällskapspojkar, sosse som smiter från skatten, kommunist som använder privat sjukvård eller svartarbetare som gnäller på lång pension. Du är en hycklare ändå!

6: Försök tänka själv. Det betyder inte att man ska skita i allt som andra säger. Ta noga in många olika åsikter, sedan utvärderar du dom själv så opartiskt du kan. Därefter väljer du den som passar dig bäst, eller kombinerar efter egen smak. Hra du inte gjort detta så skyll inte på andra om dom har fel. Har du däremot tänkt själv så skyll inte på andra, för då är konsekvenserna av det tänkandet ditt ansvar också. Oavsett hur du gör är det DU som är ansvarig för vad du tycker och tänker.

Miljöpartiet, lika dumt som sina kompispartier

2010-05-14T15:07:00.002+02:00

Miljöpartiet har fått ett uppsving senaste tiden. Miljö är ju viktigt och folk gillar det. Ingen är ju emot miljön, precis som ingen är för plågsamma djurförsök. Det är helt enkelt omöjligt att argumentera något annat än miljö = bra. Men detta gör också att folk okritiskt håller med ett parti bara för att dom har ordet miljö i sitt namn. Grundförutsättningarna för miljöpartiet var bra. Ett parti obundet av övriga politiska grupperingar, som värnar om miljön i första och enda hand. Att alltid rösta för det miljömässigt sunda alternativet i omröstningar och på det sättet kunna få inflytande, oberoende av övriga politiska frågor.
Men det hände något. Miljöpartiet blev Vattenmelonerna; gröna utanpå, men röda inuti. Senaste tio åren har vi sett en mycket stark dragning åt vänster. Tidigare vägran om att samarbeta med rent samhällsfarliga partiet som Vänsterpartiet har ersatts med bilder där miljöpartiets språkrör står leende bredvid Ohly och tillsammans utarbetar femårsplaner där rättigheter och vad dom tycker folk borde få är gränserna för deras politik. Andra partier ser gränserna och försöker göra det bästa med tillgängliga medel. Miljöpartiet river ytterväggarna på Sverige för att ha råd att elda i kaminen för att värma huset!

Senaste visionerna och drömmarna inkluderar medborgarlön, friår, obegränsad invandring samt kraftig begränsning av i princip alla branscher. Låter detta bra tycker du? Själv tycker jag det vore utmärkt om folk slapp jobba och kunde roa sig hela livet istället. Problemet är att DET INTE GÅR! Ingen VILL väl jobba hela dagarna? Med deras politik kommer ingen behöva jobba, man kan vara hemma istället, eller plugga. Dessutom är det fritt fram för alla i hela världen att vara med i detta, även korta perioder för att få gratis utbildning och sedan flytta igen. Deras politik är att dom vill ge allt till alla. Det tåls att säga igen: DET GÅR INTE! Skatterna på dom som fortsätter att jobba kommer väldigt fort uppgå till absurda mängder, vilket snabbt gör att folk inser att det är bättre att vara hemma och få samma pengar än att jobba 70 timmar i veckan för att få det att gå runt. Vad vi kan genomföra är begränsat av vad vi har pengar (d.v.s. produktion, se tidigare poster) nog att försörja. Osannolika drömmar är just det, drömmar. Det är inte ens något att eftersträva när det per definition inte är uppnåbart.

För vidare läsning:
En dag i gröna Sverige
Maria Wetterstrands reaktion på ovanstående länk
Miljöpartiets mål med allt ska vara gratis för alla

Produktivitet

2010-05-13T23:59:00.003+02:00

Produktivitet i samhället är lätt att förstå. Det är mängden prylar och tjänster som produceras. När privatpersoner sedan konsumerar dessa varor och tjänster så gillar vi det och blir tjocka och glada.
Vi kan aldrig få ut mer av dessa saker vi gillar utan att producera mer. Pengar är det vi använder för att konvertera detta till en enhet som är jämförbar. Pengar översätts i tiden det tar att producera det. Köper du en mobiltelefon betalar du för att utvinna metaller, frakten, utvinna oljan som driver lastbilen som kör det hem till dig och allt annat.
Ju mer efterfrågad man är, desto mer är ens arbetstid värd, för att möta efterfrågan. Saker som är svåra att bli är ofta dyrare, eftersom det inte är så många som kan göra det jobbet, just för att det är svårt! Långa, krävande utbildningar, saker som kräver talang eller göra något som är omöjligt för andra att göra blir då dyrare. Om man inte får mer pengar för det, så finns det ingen anledning att göra svåra, jobbiga eller farliga jobb. Det MÅSTE därför vara en skillnad i belöningen för utförda jobb, annars skulle sakerna inte bli gjorta!

Förhållandet mellan arbetstillfällen och rikedom del 3: Slutkläm

2010-05-12T16:58:00.002+02:00

Vi har gått igenom vad som styr pris och vad som styr efterfrågan. Innan det gick vi igenom värdet av produkter. Nu ska vi försöka sätta allt i ett sammanhang.

Dom flesta länderna har ungefär lika många arbetande som det finns folk som vill arbeta. Några procent arbetslösa finns det av naturliga förändringar, förflyttningar och liknande av arbetskraften eller arbetstillfällena. Varför är det på detta sättet? Varför har inte USA som är rikt väldigt många fler arbetstillfällen än t.ex. Chile, Sverige eller Estland? Alla dessa länderna har typ 10 % arbetslösa ju, trots att deras rikedom varierar. Jo, det ska jag tala om!

Dessa länder skiljer sig i rikedom! Ju rikare folk blir, desto mer ovilliga är dom att ta ett lågbetalt arbete, det är ju självklart.
Antalet jobb är egentligen i princip obegränsade. Skulle du ha 40 anställda som gjorde allt jobbigt åt dig om det kostade dig en krona om dagen? Förmodligen! Ju lägre löner, desto fler jobbmöjligheter öppnas upp! Likadant är det, ju högre löner man kräver, desto färre jobbmöjligheter finns det! Bara riktigt bra jobb utförs som är effektiva och eftertraktade. Bara dessa är bra nog att ha råd att betala lönerna som folk vill ha för att jobba! Men eftersom alla jobb inte är lika aktuella att ta (man vill ju ta jobben som ger mest betalt) så kommer det ändå bara bli lika många jobb som utförs som antalet jobbsökande. I en perfekt konkurrensutsatt värld kommer det därför finnas jobb till alla! Antalet jobb som finns tillgängligt är alltså direkt kopplat till lägsta lönen i landet! Om det finns många effektiva jobb kommer lönen stiga och antalet jobb ökar. Blir jobbsituationen sämre i landet så kommer antalet jobb som finns sjunka, och därför måste vi sänka lönerna för att öka andelen lönsamma jobb så alla får jobb igen. Det är därför alla länder har ungefär lika stor mängd arbetskraft, trots kraftigt varierande rikedom. Rikedom är alltså ett sätt att mäta effektiviteten i landet och på arbetsplatserna!

Ingen äger mig!

2010-05-11T03:59:00.002+02:00

Högskattesamhället leder till förslavande av befolkningen. Den höga graden av inflytande politiker har över varje människas liv är ett bevis på det hela. Varenda detalj av våra liv har politiker planerat, subventionerat, beskattat och förbjudit, allt för att tvinga oss att göra precis som politikerna tycker är bäst. Social ingenjörskonst är verktyget staten Sverige är en mästare på att använda. Men som talesättet går: "För någon med hammare är varje problem en spik". Även politiska åsikter ses som något som ska formas om av politiker! Att statliga myndigheter använder sig av, eller finansierar propaganda för att få befolkningen att tycka något är inget annat ett hån mot demokrati. Makten ska komma från folket, och folkets åsikter ska vara fredade från politikeradelns små sociala experiment där oönskade ska tas bort, och om det inte går så ska dom omformas genom att skapa ett förakt för den gruppen hos övriga befolkningen.

Vad politiker inte inser är att dom inte äger medborgarna. Staten är en förening vi gemensamt skapat för att sköta om organisationen av vårt samhälle och för att trygga vår tillvaro. Det är inte meningen att det ska vara ett ägarförhållande där befolkningen istället styrs av politikerna! Jag är med i klubben Sverige så länge det är mitt, mina vänners och min familjs väl som det jobbar för. Jag har ingen lust att slösa mitt liv på att återupprepa misstag politiker gjort i andra länder åtskilliga gånger bara för att ytterligare en maktfullkomlig politiker fått för sig att det SKA funka, bara man hamrar spiken tillräckligt hårt.

Politiker, ni har fått låna makten. Tro inte något annat. Jag har inte gett bort makten över mig själv, jag har rättat in mig i ledet för en god sak, för ett trevligt samhälle som jag vill leva i, och förhoppningsvis mina efterkommande vill leva i. Men slutgiltiga makten över mig själv behåller jag och tänker inte ge upp.

Grundläggande ekonomisk princip

2010-05-10T17:48:00.002+02:00

Dagens inlägg kommer förhoppningsvis bli ganska kort. Det är en enkel liten sak jag vill säga. Jag börjar med en liknelse:
Säg att du har ett företag. Det går med lite vinst, sådär 3-5 % av omsättningen. Tänk nu att du varje år tar ut denna vinsten i pengar, som du sedan bränner på konsumtionsvaror. Om så är fallet kommer företaget ALDRIG växa sig större, och du kan aldrig ta ut mer vinst. Logiskt? Bra!
Om vi istället säger att du inte tar ut all vinst i pengar, utan låter pengarna ligga kvar i företaget genom att återinvestera det. Alltså låter pengarna ligga kvar där så företaget kan anställa en ny person, köpa en ny maskin eller liknande. Detta innebär att i framtiden så har företagets omsättning ÖKAT. Detta gör att den framtida vinsten på 3-5 % blir större. Alla vet ju att "5 % av lite" är mindre än "5 % av mycket", eller hur? Men lite av vinsten måste man ta ut så man kan leva hyfsat ändå. Hänger alla med? Det är så man resonerar i företag.

Nu kör vi precis samma sak, fast med staten!
Vårt land är som ett företag. Vi har ungefär 3-5 % ökning av BNP varje år. Det är samma som omsättningen i ett företag. När vi beskattas så tas dessa pengarna för att använda till saker vi behöver, d.v.s. skola och vård. Det ska vi göra! Skatt är bra för att finansiera sådana saker. Men om vi tar ut precis allt vi kan ur befolkningen (företaget) så kan ingen investera i nya maskiner, nya uppfinningar och inte nyanställa. Då växer inte kakan (BNP eller företagets omsättning), utan vi får alltid nöja oss med så vi har haft det tidigare.

Då ser vi att skatt ska vi ha. Det behövs till sakerna vi tycker är nödvändiga! Men samtidigt måste vi inse att låg skatt är bra med, för då växer vår ekonomi, så att vi får ut ännu mer i skatt nästa år! Vi förskjuter vinsten lite mot att vinsten blir ännu större senare!

För ett ännu tydligare exempel på detta, se den här: video på barn som får välja mellan marshmallow nu eller två senare På filmen så förstår alla detta lätt, t.o.m. barn förstår det! Men när det handlar om nationalekonomi så verkar alla tänka så kortsiktigt att det är jämförbart med 3-åringar (fyraåringar och uppåt brukar klara marshmallowtestet...)

Slutsatsen är att skatt måste vara så låg som möjligt för att vi ska få så hög inkomst som möjligt i framtiden. Samtidigt ska vi få ut så mycket som möjligt av skatten vi tar in. Därför är det väldigt viktigt att vi granskar vad skattepengar går till! Vi ska inte använda den till onödiga projekt, vi ska inte ta in skatt bara för att sätta dit rikingar (som ändå redan nu betalar hundratals gånger mer skatt än dig!)

Debatt mellan Mona och Fredrik

2010-05-09T22:52:00.002+02:00

Debatterna inför valet har kommit igång, och ikväll möttes Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i Agenda på SVT. Det är klart att Sahlin är totalt fokuserad på känsloargument, precis som alltid. Hon lägger tid på att säga hur hon vet hur ensamstående mammor har det, istället för att svara på varför hon vill höja skatten för just den gruppen! Reinfeldt förklarade att han precis sänkt skatten med 1500 kronor i månaden, ändå snyftar Sahlin om att hon inte har råd med något, och som lösning vill hon höja skatten för mamman! Allt för att ha råd med bidrag som hon inte ens kommer ge till dessa personer hon snyftar för.

Sahlin tog också fel på hur stor arbetsstyrkan är i Sverige. Ett snabbt erkännande om att 3 miljoner arbetstagare får höjd skatt trodde Sahlin skulle förminskas av hennes påhittade siffror om att det är av 7 miljoner arbetstagare. Tyvärr så är det bara 4,4 miljoner i Sverige vilket Reinfeldt påminde henne om utan att vi fick se någon som helst reaktion från Sahlin. Av dessa 4,4 får 3 miljoner höjd skatt!

Åter igen tänker jag påminna om min tidigare förklaring om varför högre skatter ger färre jobb, vilket i sin tur leder till ännu högre skatter för att finansiera höjda bidrag! En ond cirkel som Sahlin sätter fart på som en turboladdad karusell med sina vansinniga skattehöjningar. Just i dåliga tider sätts detta in, samtidigt som Lars "Crazy eyes" Ohly hetsar upp sina kommunistiska sektmedlemmar om ännu fler historiskt stora skattehöjningar.

I slutet lyckas Sahlin på något sätt få det att låta som fördubblad arbetsavgift för unga leder till fler jobb, höjd bensinskatt gynnar glesbygden samt att höjd a-kassa får folk att vilja jobba mer. Sverige står sannerligen inför ett intressant val där "sunda finanser" för Mona verkar mena skenande offentlig sektor, skenande bidrag och urlakning av förtroendet för skattesamhället, precis det som händer i Grekland.

Förhållandet mellan arbetstillfällen och rikedom del 2: Låg arbetslöshet

2010-05-09T13:23:00.003+02:00

Här kommer nu nästa del i min serie. Idag är det låg arbetslöshet jag ska skriva om. Det är vanligt att folk pratar om arbetslösheten och många tycker att låg arbetslöshet är bra. Det är det. Men förhållandet är mer knepigt än så.

För att arbetslösheten ska vara låg krävs det många arbetstillfällen. Detta är ett enkelt steg. Ju fler positioner i samhället där det behövs folk som bidrar (och kan skapa värden som överstiger kostnaden. Och ju mer en vara är konkurrensutsatt, desto lägre blir marginalen för nyskapat värde). Så vi behöver antingen konsumera mer av gamla saker, eller uppfinna nya branscher för att skapa arbetstillfällen i med efterfrågade produkter. ELLER så kan man sänka skatten som ökar marginalerna för nyskapade värden! Praktiskt va? Nu kanske nån förstår varför sänkt skatt är bra? Likadant är sänkt skatt på lönerna bra, för då får folk mer pengar att handla för, vilket också ökar marginalerna på efterfrågade produkter.

Köpkraft = inkomster - inkomstskatt
Priser = tillverkningskostnad + moms

Med den ekvationen så inser man att sänkt skatt ger extra fart åt systemet. Lägre skatt ger ökad köpkraft. Ökad köpkraft ger större efterfrågan på varor. Större efterfrågan ger fler sålda och högre inkomst för företag. Fler sålda och högre inkomster för företag ger fler arbetstillfällen samt mer inkomster till aktieägarna (dina pensionsfonder!) När det sedan är brist på arbetstillfällen igen så stiger lönerna! För det är hur efterfrågade människor som kan göra en uppgift är som bestämmer lönen, inte fackföreningar! Fackföreningar har visst förhandlingsutrymme, men lönerna stiger ändå med raketfart om ett land blir rikare och rikare!
Samma processer är det som jobbar när man ökar skatterna, fast då blir effekten tvärtom. Marginalerna blir mindre, folk blir arbetslösa, företag går i konkurs. Detta för att marginalerna mellan kostnaden för att tillverka saker och priset folk är villiga (och har råd att) köpa för har sjunkit till noll! Då är ett företag inte lönsamt längre och går i konkurs eller läggs ned.
Det enda som kan lösa en sådan situation är att sänka skatterna så vi får upp farten igen. Men vänsterpartierna i Sverige idag inser inte detta. Ökade skatter i den här situationen är deras lösning, vilket ni som läst nu inser är det värsta man kan göra! Det ger kanske kortsiktig lindring, men det gör att löneutveckling och framgången för samhället tappar fart väldigt fort. Och det spelar ingen roll hur mycket makt fackföreningar har om företagen helt enkelt inte gör någon vinst. För ger det inte vinst, så går det med förlust och försvinner.

Ohly fantiserar vilt

2010-05-08T17:32:00.004+02:00

Jag hade precis påbörjat min följetong om förhållandet mellan arbetskraft, skatt och rikedom. Direkt efter att jag gjorde det så uttalar sig Lars Ohly med ord som inte kan beskrivas som annat än totalt missförstånd om hur ekonomi fungerar.
Det kanske skulle gå att fördela om arbetstiden mellan folk. Det skulle bli en byråkratisk mardröm, en logistisk mardröm, och en organisatorisk mardröm att få det att fungera. Ovanpå detta så tycker Ohly att bibehållen lön är rimligt med! Jag kan lugnt säga att detta går inte! Det är omöjligt! Pengar, rikedom och utfört arbete sitter ihop. Det går inte justera en av dessa faktorer utan att dom andra påverkas. Det är som att kräva att... Jag försöker hitta exempel på något lika dumt som Ohlys förslag, men jag kan helt enkelt inte komma på något. Låtsas bara att jag ger ett exempel som bryter mot grundlagarna, precis som en annan vänsterpartist som tyckte att generatorer på bilar skulle förbättra bränsleekonomin, och fick ingenjörer att skämmas medan dom försökte förklara för honom att det var en evighetsmaskin han beskrev! För er som tvivlar på att vänsterpartister faktiskt använder evighetsmaskiner som förslag på att lösa problem med resurser kan se det hela här: Evighetsmaskin
Jag har nu förstått att det finns ett mycket större behov för min förklaring om hur förhållandet mellan arbete, skatt och rikedom fungerar. Jag lovar att fortsätta min serie. Mest för att få folk att inse att vi är helt körda om folk tror vi kan fantisera ihop en ekonomisk budget! Men en budget för Sverige som går ihop motsätter sig ju Ohly också. Och Sahlins egen budget håller inte heller, utan går flera gånger till kronofogden. Så innan ni röstar på dessa i höst, snälla, inse att dom inte vet ett skit om ekonomi! Faktiskt, dom förstår inte! Sahlin har ingen utbildning att hänga i granen, Ohly är konduktör! Dom har inte ett ekonomiskt tänkande som går ihop. Snälla, lyssna på folk som faktiskt är ekonomer. För att avsluta det här tänker jag citera Villy Bergström (S), LO-ekonom och f.d. vice riksbankschef: "Partiledaren Mona Sahlin är inte förmögen att med auktoritet tala om ekonomiska frågor, än mindre tänka konstruktivt om ekonomiska system, därtill är hon för okunnig. Kompetenser i hennes omgivning har stötts ut."

Förhållandet mellan arbetstillfällen och rikedom del 1: Kostnad för arbete

2010-05-08T02:59:00.005+02:00

Det pratas väldigt mycket inom politiken. Några av sakerna det pratas extra mycket om är pengar i form av rikedom och skattenivåer, samt om jobb.
För att kunna prata om sambandet mellan dessa två måste vi först förklara vad ett jobb är. För att ett jobb ska vara ett riktigt jobb så måste det vara någon nytta med det. En liten kalkyl över nyttan med ett jobb kanske kan vara på sin plats.

värdet av utförda arbetet > kostnaden av att få arbetet utfört.

Detta är en ganska simpel sak. Om det kostar 4 miljoner att byta däck på bilen så kommer ingen att byta sina däck. Kostnaden måste helt enkelt motsvara nytta man får ut av det. Om kostnaden är högre än värdet så kommer inte uppgiften utföras av någon.

Kostnaden att få arbetet utfört:
Flera saker påverkar kostnaden. En är förstås hur mycket arbetstid som går åt. Andra är resurser som går åt i form av lokal, verktyg, administrativa uppgifter och annat som behöver fixas. Om man lägger ihop alla dessa kostnader och sedan delar det på antalet säljbara uppgifter som utförs så får man ett bra värde på vad en utförd uppgift kostar. Denna kostnad ska vara lägre än värdet för köparen.

Värdet av utförda arbetet:
Detta är en sak som varierar mellan olika människor. Olika människor tycker olika saker är olika svåra för att våra preferenser och vår kunskap varierar väldigt mycket mellan individer. Olika personer vill helt enkelt köpa olika saker. Det finns alltså inget konstant värde på en vara eller tjänst. Den är relativ. Det är här "marknaden" kommer in. Denna självreglerande grej som styrs av tillgång och efterfrågan. Många förstår inte det otroligt fiffiga med detta. Jag ska göra det enkelt:
Många som vill ha en vara = dyr vara
Finns många av varan = billigare vara
Det är alltså två motverkande krafter. Om varan är efterfrågad och många fler vill köpa än det finns varor så stiger priset. Det fiffiga är att ju dyrare varan är, desto fler varor tillverkas! Kanske inte av originaltillverkaren, men av andra som också vill få en del av kakan. Konkurrens helt enkelt! När behovet sedan är mättat kommer den som tillverkar sakerna billigast (eller bäst, eller miljövänligast, eller snyggast) vara den som kommer knipa åt sig dom säljchanserna som finns. Tjolahopp, så har vi fått en konkurrensutsatt marknad där priserna ligger minimalt över tillverkningskostnaden!

Evigt ökande skattetryck

2010-05-07T01:00:00.003+02:00

Åter igen så är oppositionens stora lösning på allt ökade skatter. Största skattehöjningarna på väldigt många år väntar Sverige om rödgröna röran griper makten i höst. Stödpartierna i form av MP och V har som stora dragplåster att höja skatterna. MP vill ha högre skatter på väldigt mycket inom industri och trafik. V vill ha högre skatt på alla som är höginkomsttagare, vilket innebär alla som har fast jobb. S kommer inte vara särskilt svåra att övertyga för stödpartierna.

Problemet med detta är att det bara finns 100 stycken procentenheter att ta ut skatt på. Socialdemokraterna gjorde tappra försök att ta ut mer än 100 % av Astrid Lindgren, men inte ens det fick stopp på deras omotiverade lust att beskatta.

Beskattning är ett sätt för staten att finansiera sina utgifter. Utgifterna går till det vi gemensamt bestämmer att staten ska finansiera. Vad staten ska finansiera kan man ha ÅSIKTER om. Folk tycker olika. Vad som däremot är FAKTA är att skatt minskar marginalerna för företag. Det gör att det krävs större marginaler för att företag ska undvika konkurs. Detta innebär att företag inom branscher som inte har tillräckligt stora marginaler går i konkurs. Detta leder till sämre lönsamhet för företagare, samt många, många förlorade jobb för folk som arbetar i dessa företag. Färre människor i jobb minskar skatteintäkterna, samt ökar utgifterna för skyddsnätet. Och häng med nu, det är här tankevurpan sker hos oppositionen. När dom hamnat här så vill som ÖKA SKATTERNA. Ser ni? Det blir lite fel här... Hängde alla med? Vi testar en liten lista för er som inte hängde med:

1 Höga skatter
2 Företag går sämre, eller försvinner
3 Lägre inkomster från företag, samt lägre antal som betalar inkomstskatt
4 Ökade utgifter i form av bidrag
5 Ökade skatter
--> till steg 1

Om man ökar skatterna så blir skatterna höga, vilket i sin tur via min pedagogiska lista leder till ännu mer av det som skapade problemet från början! Alla som förstod vad jag skrev i början om 100 % inser att om man hela tiden ökar skatterna så kommer man nå taket efter ett tag. Alla inser att 100 % skatt är löjligt. Ingen kommer arbeta vid det laget. Dessutom kommer man innan det nå en nivå där ökad skattenivå leder till minskade skatteintäkter. Och eftersom det är ökade skatteintäkter man är ute efter så är det dumt.

Monas målgrupp; dumma, okunniga människor

2010-05-05T20:48:00.000+02:00

Debatterna inför valet har börjat. Det var en mindre debatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt för några dagar sedan. Totalt intetsägande med tanke på att det var precis efter att socialistiska gruppen presenterat sin skuggbudget inför ett val som förmodligen kommer handla mycket om procentnivåer på skatter och bidrag. Nåväl, det var inte det som var det jag reagerade mest på. Min stora reaktion kom när Mona Sahlin sa att hon blev förvirrad av Fredrik när han pratade siffror. När hon sa det så finns det bara två olika förklaringar till varför.

#1 Hon förstod inte vad han sa. Efter att i flera veckor jobbat med sin egen budget som blev hon förvirrad av att höra om den budget hon jobbat så hårt med att kontra. Detta betyder att hon är riktigt dum i huvudet. En liknande förklaring är att hon helt enkelt har dyskalkyli och inte kan räkna ordentligt, vilket stärks av att hon uppenbarligen inte kunde hantera sin egen ekonomi tidigare. Innan någon blir arg över att jag tar upp det här alternativet så vill jag säga att jag inte tror på detta alternativet. Mina slantar ligger på #2, men jag var tvungen att ta upp det här alternativet för det är som jag ser det den enda andra möjliga förklaringen.

#2 Mona Sahlin har en målgrupp hon riktade sig till. Hon räknade kallt med att en stor grupp tittare är såpass dåligt insatta i hur procenträkning och skattenivåer fungerar att dom inte förstod vad Reinfeldt sa. Att Sahlin då säger att hon inte själv förstår är ett sätt att fiska efter dessa röster. Dessa människor som inte förstår vad vanlig matematik innebär och istället för att inse sin egen otillräcklighet i området (och kanske plocka upp en mattebok från början av gymnasiet) så klagar man på att Reinfeldt nog bara pratar strunt. Att han har en civilekonomexamen verkar inte påverka folk i det här fallet. Sahlin vill helt enkelt att dessa människor som inte förstår hela debatten ska identifiera sig med henne och ställa sig på hennes sida, där enda förenande faktorn är oförmågan att förstå det komplexa i hur man ska styra resurserna i ett land. Detta är en faktor man INTE ska basera sin politiska tillhörighet. Det faktumet att detta var en avsiktlig flört med okunnighet, rädsla inför vad man inte förstår och förändringsovilja är rent skrämmande!